Psalms 77

För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.

Zborovođi. Po Jedutunu. Asafov. Psalam.

 Jag vill höja min röst till Gud och ropa;  jag vill höja min röst till Gud,      för att han må lyssna till mig.

Glasom svojim Bogu vapijem, glas mi se Bogu diže i on me čuje.

 På min nöds dag söker jag Herren;  min hand är utsträckt om natten      och förtröttas icke;  min själ vill icke låta trösta sig.

U dan nevolje tražim Gospodina, noću mi se ruka neumorno pruža k njemu, ne može se utješit' duša moja.

 Jag vill tänka på Gud och klaga;  jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar.  Sela.

Spominjem se Boga i uzdišem; kad razmišljam, daha mi nestane.

 Mina ögonlock håller du öppna;  jag är full av oro och kan icke tala.

Vjeđe moje držiš, potresen sam, ne mogu govoriti.

 Jag tänker på forntidens dagar,  på år som längesedan hava gått.

Mislim na drevne dane i sjećam se davnih godina;

 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel;  i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer,  och min ande skall eftersinna.

razmišljam noću u srcu, mislim, i duh moj ispituje:

 Skall då Herren förkasta evinnerligen  och ingen nåd mer bevisa?

"Hoće li Gospodin odbaciti zauvijek i hoće li ikad još biti milostiv?

 Är det då ute med hans godhet för beständigt,  har hans ord blivit till intet för alla tider?

Je li njegova dobrota minula zauvijek, njegovo obećanje propalo za sva pokoljenja?

 Har Gud förgätit att vara nådig  eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet?  Sela.

Zar Bog je zaboravio da se smiluje, ili je gnjevan zatvorio smilovanje svoje?"

 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid,  den Högstes högra hand är ej såsom förr.

I govorim: "Ovo je bol moja: promijenila se desnica Višnjega."

 Jag vill prisa HERRENS gärningar,  ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;

Spominjem se djela Jahvinih, sjećam se tvojih pradavnih čudesa.

 jag vill begrunda alla dina gärningar  och eftersinna dina verk.

Promatram sva djela tvoja, razmatram ono što si učinio.

 Gud, i helighet går din väg;  vem är en gud så stor som Gud?

Svet je tvoj put, o Bože: koji je bog tako velik kao Bog naš?

 Du är Gud, en Gud som gör under;  du har uppenbarat din makt bland folken.

Ti si Bog koji čudesa stvaraš, na pucima si pokazao silu svoju.

 Med väldig arm förlossade du ditt folk,  Jakobs och Josefs barn.  Sela.

Mišicom si izbavio narod svoj, sinove Jakovljeve i Josipove.

 Vattnen sågo dig, och Gud,  vattnen sågo dig och våndades,  själva djupen darrade.

Vode te ugledaše, Bože, ugledaše te vode i ustuknuše, bezdani se uzburkaše.

 Molnen göto ut strömmar av vatten,  skyarna läto höra sin röst,  och dina pilar foro omkring.

Oblaci prosuše vode, oblaci zatutnjiše gromom i tvoje strijele poletješe.

 Ditt dunder ljöd i stormvirveln,  ljungeldar lyste upp jordens krets,  jorden darrade och bävade.

Grmljavina tvoja u vihoru zaori, munje rasvijetliše krug zemaljski, zemlja se zatrese i zadrhta.

 Genom havet gick din väg,  din stig genom stora vatten,  och dina fotspår fann man icke. [ (Psalms 77:21)  Så förde du ditt folk såsom en hjord  genom Moses och Arons hand. ]

Kroz more put se otvori tebi i tvoja staza kroz vode goleme, a tragova tvojih nitko ne vidje. [ (Psalms 77:21) Ti si svoj narod vodio kao stado rukama Mojsija i Arona. ]