Job 17

MI ALIENTO está corrompido, acórtanse mis días, Y me está aparejado el sepulcro.

 Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut,  bland gravar får jag min lott.

No hay conmigo sino escarnecedores, En cuya acrimonia se detienen mis ojos.

 Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri,  och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!

Pon ahora, dame fianza para litigar contigo: ¿Quién tocará ahora mi mano?

 Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv;  vilken annan vill giva mig sitt handslag?

Porque á éstos has tú escondido su corazón de inteligencia: Por tanto, no los ensalzarás.

 Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd,  därför skall du icke låta dem triumfera.

El que denuncia lisonjas á sus prójimos, Los ojos de sus hijos desfallezcan.

 Den som förråder sina vänner till plundring,  på hans barn skola ögonen försmäkta.

Él me ha puesto por parábola de pueblos, Y delante de ellos he sido como tamboril.

 Jag är satt till ett ordspråk bland folken;  en man som man spottar i ansiktet är jag.

Y mis ojos se oscurecieron de desabrimiento, Y mis pensamientos todos son como sombra.

 Därför är mitt öga skumt av grämelse,  och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.

Los rectos se maravillarán de esto, Y el inocente se levantará contra el hipócrita.

 De redliga häpna över sådant,  och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.

No obstante, proseguirá el justo su camino, Y el limpio de manos aumentará la fuerza.

 Men den rättfärdige håller fast vid sin väg,  och den som har rena händer bemannar sig dess mer.

Mas volved todos vosotros, y venid ahora, Que no hallaré entre vosotros sabio.

 Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt,  jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.

Pasáronse mis días, fueron arrancados mis pensamientos, Los designios de mi corazón.

 Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer,  vad som var mitt hjärtas begär.

Pusieron la noche por día, Y la luz se acorta delante de las tinieblas.

 Men natten vill man göra till dag,  ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.

Si yo espero, el sepulcro es mi casa: Haré mi cama en las tinieblas.

 Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning,  i mörkret skall jag bädda mitt läger;

Á la huesa tengo dicho: Mi padre eres tú; Á los gusanos: Mi madre y mi hermana.

 till graven måste jag säga: »Du är min fader»,  till förruttnelsens maskar: »Min moder», »Min syster».

¿Dónde pues estará ahora mi esperanza? Y mi esperanza ¿quién la verá?

 Vad bliver då av mitt hopp,  ja, mitt hopp, vem får skåda det?

Á los rincones de la huesa descenderán, Y juntamente descansarán en el polvo.

 Till dödsrikets bommar far det ned,  då jag nu själv går till vila i stoftet.