Job 6

Und Hiob antwortete und sprach:

Då tog Job till orda och sade:

O daß mein Gram doch gewogen würde, und man mein Mißgeschick auf die Waagschale legte allzumal!

 Ack att min grämelse bleve vägd  och min olycka lagd jämte den på vågen!

Denn dann würde es schwerer sein als der Sand der Meere; darum sind unbesonnen meine Worte.

 Se, tyngre är den nu än havets sand,  därför kan jag icke styra mina ord.

Denn die Pfeile des Allmächtigen sind in mir, ihr Gift trinkt mein Geist; die Schrecken Gottes stellen sich in Schlachtordnung wider mich auf.

 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig,  och min ande indricker deras gift;  ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.

Schreit ein Wildesel beim Grase, oder brüllt ein Rind bei seinem Futter?

 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs,  icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?

Wird Fades, Salzloses gegessen? Oder ist Geschmack im Eiweiß?

 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta,  och vem finner behag i slemörtens saft?

Was meine Seele sich weigerte anzurühren, das ist wie meine ekle Speise.

 Så vägrar nu min själ att komma vid detta,  det är för mig en vämjelig spis.

O daß doch meine Bitte einträfe, und Gott mein Verlangen gewährte,

 Ack att min bön bleve hörd,  och att Gud ville uppfylla mitt hopp!

daß es Gott gefiele, mich zu zermalmen, daß er seine Hand losmachte und mich vernichtete!

 O att det täcktes Gud att krossa mig,  att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!

So würde noch mein Trost sein, und ich würde frohlocken in schonungsloser Pein, daß ich die Worte des Heiligen nicht verleugnet habe.

 Då funnes ännu för mig någon tröst,  jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning;  jag har ju ej förnekat den Heliges ord.

Was ist meine Kraft, daß ich ausharren, und was mein Ende, daß ich mich gedulden sollte?

 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas?  Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?

Ist Kraft der Steine meine Kraft, oder ist mein Fleisch von Erz?

 Min kraft är väl ej såsom stenens,  min kropp är väl icke av koppar?

Ist es nicht also, daß keine Hülfe in mir, und jede Kraft aus mir vertrieben ist?

 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig,  var utväg har blivit mig stängd.

Dem Verzagten gebührt Milde von seinem Freunde, sonst wird er die Furcht des Allmächtigen verlassen.

 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän,  men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,

Meine Brüder haben sich trügerisch erwiesen wie ein Wildbach, wie das Bett der Wildbäche, welche hinschwinden,

 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar,  ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,

welche trübe sind von Eis, in die der Schnee sich birgt.

 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden,  när snön har fallit och gömt sig i dem,

Zur Zeit, wenn sie erwärmt werden, versiegen sie; wenn es heiß wird, sind sie von ihrer Stelle verschwunden.

 men som åter försvinna, när de träffas av hettan,  och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.

Es schlängeln sich die Pfade ihres Laufes, ziehen hinauf in die Öde und verlieren sich.

 Vägfarande där i trakten vika av till dem,  men de finna allenast ödslighet och måste förgås.

Es blickten hin die Karawanen Temas, die Reisezüge Schebas hofften auf sie:

 Temas vägfarande skådade dithän,  Sabas köpmanståg hoppades på dem;

sie wurden beschämt, weil sie auf sie vertraut hatten, sie kamen hin und wurden zu Schanden.

 men de kommo på skam i sin förtröstan,  de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.

Denn jetzt seid ihr zu nichts geworden; ihr sehet einen Schrecken und fürchtet euch.

 Ja, likaså ären I nu ingenting värda,  handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.

Habe ich etwa gesagt: Gebet mir, und machet mir ein Geschenk von eurem Vermögen;

 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor,  taga av edert gods för att lösa mig ut,

und befreiet mich aus der Hand des Bedrängers, und erlöset mich aus der Hand der Gewalttätigen?

 att I skolen rädda mig undan min ovän,  köpa mig fri ur våldsverkares hand?

Belehret mich, und ich will schweigen; und gebet mir zu erkennen, worin ich geirrt habe.

 Undervisen mig, så vill jag tiga,  lären mig att förstå vari jag har farit vilse.

Wie eindringlich sind richtige Worte! Aber was tadelt der Tadel, der von euch kommt?

 Gott är förvisso uppriktigt tal,  men tillrättavisning av eder, vad båtar den?

Gedenket ihr Reden zu tadeln? für den Wind sind ja die Worte eines Verzweifelnden!

 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord,  och skall den förtvivlade få tala för vinden?

Sogar den Verwaisten würdet ihr verlosen, und über euren Freund einen Handel abschließen.

 Då kasten I väl också lott om den faderlöse,  då lären I väl köpslå om eder vän!

Und nun, laßt es euch gefallen, auf mich hinzublicken: euch ins Angesicht werde ich doch wahrlich nicht lügen.

 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig;  icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.

Kehret doch um, es geschehe kein Unrecht; ja, kehret noch um, um meine Gerechtigkeit handelt es sich!

 Vänden om!  Må sådan orätt icke ske;  ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!

Ist Unrecht auf meiner Zunge? oder sollte mein Gaumen Frevelhaftes nicht unterscheiden?

 Skulle väl orätt bo på min tunga,  och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?