Psalms 72

اَلَّلهُمَّ، أَعْطِ أَحْكَامَكَ لِلْمَلِكِ، وَبِرَّكَ لابْنِ الْمَلِكِ.
Av Salomo.  Gud, giv åt konungen dina rätter      och din rättfärdighet åt konungasonen.
يَدِينُ شَعْبَكَ بِالْعَدْلِ، وَمَسَاكِينَكَ بِالْحَقِّ.
 Han döme ditt folk med rättfärdighet      och dina betryckta med rätt.
تَحْمِلُ الْجِبَالُ سَلاَمًا لِلشَّعْبِ، وَالآكَامُ بِالْبِرِّ.
 Bergen bäre frid åt folket,      så ock höjderna, genom rättfärdighet.
يَقْضِي لِمَسَاكِينِ الشَّعْبِ. يُخَلِّصُ بَنِي الْبَائِسِينَ، وَيَسْحَقُ الظَّالِمَ.
 Han skaffe rätt åt de betryckta i folket,  han frälse de fattiga      och krosse förtryckaren.
يَخْشَوْنَكَ مَا دَامَتِ الشَّمْسُ، وَقُدَّامَ الْقَمَرِ إِلَى دَوْرٍ فَدَوْرٍ.
 Dig frukte man, så länge solen varar,      och så länge månen skiner,      från släkte till släkte.
يَنْزِلُ مِثْلَ الْمَطَرِ عَلَى الْجُزَازِ، وَمِثْلَ الْغُيُوثِ الذَّارِفَةِ عَلَى الأَرْضِ.
 Han vare lik regnet som faller på ängen,  lik en regnskur som vattnar jorden.
يُشْرِقُ فِي أَيَّامِهِ الصِّدِّيقُ، وَكَثْرَةُ السَّلاَمِ إِلَى أَنْ يَضْمَحِلَّ الْقَمَرُ.
 I hans dagar blomstre den rättfärdige,  och stor frid råde,      till dess ingen måne mer finnes.
وَيَمْلِكُ مِنَ الْبَحْرِ إِلَى الْبَحْرِ، وَمِنَ النَّهْرِ إِلَى أَقَاصِي الأَرْضِ.
 Må han härska från hav till hav  och ifrån floden intill jordens ändar.
أَمَامَهُ تَجْثُو أَهْلُ الْبَرِّيَّةِ، وَأَعْدَاؤُهُ يَلْحَسُونَ التُّرَابَ.
 För honom buge sig öknens inbyggare,  och hans fiender slicke stoftet.
مُلُوكُ تَرْشِيشَ وَالْجَزَائِرِ يُرْسِلُونَ تَقْدِمَةً. مُلُوكُ شَبَا وَسَبَأٍ يُقَدِّمُونَ هَدِيَّةً.
 Konungarna från Tarsis och havsländerna      hembäre skänker,  konungarna av Saba och Seba      bäre fram gåvor.
وَيَسْجُدُ لَهُ كُلُّ الْمُلُوكِ. كُلُّ الأُمَمِ تَتَعَبَّدُ لَهُ.
 Ja, alla konungar falle ned för honom,      alla hedningar tjäne honom.
لأَنَّهُ يُنَجِّي الْفَقِيرَ الْمُسْتَغِيثَ، وَالْمَِسْكِينَ إِذْ لاَ مُعِينَ لَهُ.
 Ty han skall rädda den fattige som ropar  och den betryckte och den som ingen hjälpare har.
يُشْفِقُ عَلَى الْمَِسْكِينِ وَالْبَائِسِ، وَيُخَلِّصُ أَنْفُسَ الْفُقَرَاءِ.
 Han skall vara mild mot den arme och fattige;  de fattigas själar skall han frälsa.
مِنَ الظُّلْمِ وَالْخَطْفِ يَفْدِي أَنْفُسَهُمْ، وَيُكْرَمُ دَمُهُمْ فِي عَيْنَيْهِ.
 Ifrån förtryck och våld skall han förlossa deras själ,  och deras blod skall aktas dyrt i hans ögon.
وَيَعِيشُ وَيُعْطِيهِ مِنْ ذَهَبِ شَبَا. وَيُصَلِّي لأَجْلِهِ دَائِمًا. الْيَوْمَ كُلَّهُ يُبَارِكُهُ.
 Må han leva; må man föra till honom      guld från Saba.  Ständigt bedje man för honom,      alltid välsigne man honom.
تَكُونُ حُفْنَةُ بُرّ فِي الأَرْضِ فِي رُؤُوسِ الْجِبَالِ. تَتَمَايَلُ مِثْلَ لُبْنَانَ ثَمَرَتُهَا، وَيُزْهِرُونَ مِنَ الْمَدِينَةِ مِثْلَ عُشْبِ الأَرْضِ.
 Ymnigt växe säden i landet,      ända till bergens topp;  dess frukt må susa      likasom Libanons skog;  och folk blomstre upp i städerna      såsom örter på marken.
يَكُونُ اسْمُهُ إِلَى الدَّهْرِ. قُدَّامَ الشَّمْسِ يَمْتَدُّ اسْمُهُ، وَيَتَبَارَكُونَ بِهِ. كُلُّ أُمَمِ الأَرْضِ يُطَوِّبُونَهُ.
 Hans namn förblive evinnerligen;  så länge solen skiner, fortplante sig hans namn.  Och i honom välsigne man sig;      alla hedningar prise honom säll.
مُبَارَكٌ الرَّبُّ اللهُ إِلهُ إِسْرَائِيلَ، الصَّانِعُ الْعَجَائِبَ وَحْدَهُ.
Lovad vare HERREN Gud, Israels Gud, som allena gör under!
وَمُبَارَكٌ اسْمُ مَجْدِهِ إِلَى الدَّهْرِ، وَلِْتَمْتَلِئِ الأَرْضُ كُلُّهَا مِنْ مَجْدِهِ. آمِينَ ثُمَّ آمِينَ.
Och lovat vare hans härliga namn evinnerligen, och hela jorden vare full av hans ära! Amen, Amen.
Slut på Davids, Isais sons, böner.           Den frommes tröst vid de ogudaktigas                          lycka.