Psalms 147

alleluia laudate Dominum quoniam bonum est canticum Dei nostri quoniam decorum est pulchra laudatio

 Halleluja!  Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud,  ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.

aedificabit Hierusalem Dominus eiectos Israhel congregabit

 HERREN är den som bygger upp Jerusalem,  Israels fördrivna samlar han tillhopa.

qui sanat contritos corde et alligat plagas eorum

 Han helar dem som hava förkrossade hjärtan,  och deras sår förbinder han.

qui numerat multitudinem stellarum et omnes nomine suo vocat

 Han bestämmer stjärnornas mängd,  han nämner dem alla vid namn.

magnus Dominus noster et multus fortitudine prudentiae eius non est numerus

 Vår Herre är stor och väldig i kraft,  hans förstånd har ingen gräns.

suscipiens mansuetos Dominus humilians impios usque ad terram

 HERREN uppehåller de ödmjuka,  men de ogudaktiga slår han till jorden.

canite Domino in confessione canite Deo nostro in cithara

 Höjen sång till HERREN med tacksägelse,  lovsjungen vår Gud till harpa,

qui operit caelos nubibus et praebet terrae pluviam et oriri facit in montibus germen

 honom som betäcker himmelen med moln,  honom som bereder regn åt jorden,  honom som låter gräs skjuta upp på bergen,

qui dat iumentis panem suum filiis corvi clamantibus

 honom som giver föda åt djuren,  åt korpens ungar som ropa.

non est in fortitudine equi voluntas eius neque in tibiis viri placetur ei

 Han har icke sin lust i hästens styrka,  hans behag står ej till mannens snabbhet.

placetur Domino in his qui timent eum et expectant misericordiam eius

 HERRENS behag står till dem som frukta honom,  till dem som hoppas på hans nåd.

lauda Hierusalem Dominum cane Deum tuum Sion

 Jerusalem, prisa HERREN;  Sion, lova din Gud.

quia confortavit vectes portarum tuarum benedixit filiis tuis in medio tui

 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta;  han har välsignat dina barn i dig.

qui posuit terminum tuum pacem adipe frumenti saturavit te

 Han skaffar dina gränser frid,  han mättar dig med bästa vete.

qui emittit eloquium suum terrae velociter curret verbum eius

 Han låter sitt tal gå ut till jorden,  hans ord löper åstad med hast.

qui dat nivem quasi lanam pruinas quasi cinerem spargit

 Han låter snö falla såsom ull,  rimfrost strör han ut såsom aska.

proicit glaciem suam quasi buccellas ante faciem frigoris eius quis stabit

 Han kastar sitt hagel såsom smulor;  vem kan bestå för hans frost?

mittet verbum suum et solvet illa spirabit spiritu suo et fluent aquae

 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna;  sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.

qui adnuntiat verbum suum Iacob praecepta sua et iudicia sua Israhel

 Han har förkunnat för Jakob sitt ord,  för Israel sina stadgar och rätter.

non fecit similiter omni genti et iudicia eius non cognoscent alleluia

 Så har han icke gjort för något hednafolk;  och hans rätter, dem känna de icke.  Halleluja!