Mark 4

et iterum coepit docere ad mare et congregata est ad eum turba multa ita ut in navem ascendens sederet in mari et omnis turba circa mare super terram erat

Och han begynte åter undervisa vid sjön. Och där församlade sig en stor hop folk omkring honom. Därför steg han i en båt; och han satt i den ute på sjön, under det att allt folket stod på land utmed sjön.

et docebat eos in parabolis multa et dicebat illis in doctrina sua

Och han undervisade dem mycket i liknelser och sade till dem i sin undervisning:

audite ecce exiit seminans ad seminandum

»Hören! En såningsman gick ut för att så.

et dum seminat aliud cecidit circa viam et venerunt volucres et comederunt illud

Då hände sig, när han sådde, att somt föll vid vägen, och fåglarna kommo och åto upp det.

aliud vero cecidit super petrosa ubi non habuit terram multam et statim exortum est quoniam non habebat altitudinem terrae

Och somt föll på stengrund, där det icke hade mycket jord, och det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord;

et quando exortus est sol exaestuavit et eo quod non haberet radicem exaruit

men när solen hade gått upp, förbrändes det, och eftersom det icke hade någon rot, torkade det bort.

et aliud cecidit in spinas et ascenderunt spinae et offocaverunt illud et fructum non dedit

Och somt föll bland törnen, och törnena sköto upp och förkvävde det, så att det icke gav någon frukt.

et aliud cecidit in terram bonam et dabat fructum ascendentem et crescentem et adferebat unum triginta et unum sexaginta et unum centum

Men somt föll i god jord, och det sköt upp och växte och gav frukt och bar trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.»

et dicebat qui habet aures audiendi audiat

Och han tillade: »Den som har öron till att höra, han höre.»

et cum esset singularis interrogaverunt eum hii qui cum eo erant cum duodecim parabolas

När han sedan hade dragit sig undan ifrån folket, frågade honom de tolv, och med dem de andra som följde honom, om liknelserna.

et dicebat eis vobis datum est mysterium regni Dei illis autem qui foris sunt in parabolis omnia fiunt

Då sade han till dem: »Åt eder är Guds rikes hemlighet given, men åt dem som stå utanför meddelas alltsammans i liknelser,

ut videntes videant et non videant et audientes audiant et non intellegant nequando convertantur et dimittantur eis peccata

för att de 'med seende ögon skola se, och dock intet förnimma, och med hörande öron höra, och dock intet förstå, så att de icke omvända sig och undfå förlåtelse'.»

et ait illis nescitis parabolam hanc et quomodo omnes parabolas cognoscetis

Sedan sade han till dem: »Förstån I icke denna liknelse, huru skolen I då kunna fatta alla de andra liknelserna? --

qui seminat verbum seminat

Vad såningsmannen sår är ordet.

hii autem sunt qui circa viam ubi seminatur verbum et cum audierint confestim venit Satanas et aufert verbum quod seminatum est in corda eorum

Och att säden såddes vid vägen, det är sagt om dem i vilka ordet väl bliver sått, men när de hava hört det, kommer strax Satan ock tager bort ordet som såddes i dem.

et hii sunt similiter qui super petrosa seminantur qui cum audierint verbum statim cum gaudio accipiunt illud

Sammalunda förhåller det sig med det som sås på stengrunden: det är sagt om dem, som när de få höra ordet, väl strax taga emot det med glädje,

et non habent radicem in se sed temporales sunt deinde orta tribulatione et persecutione propter verbum confestim scandalizantur

men icke hava någon rot i sig, utan bliva beståndande allenast till en tid; när sedan bedrövelse eller förföljelse påkommer för ordets skull, då komma de strax på fall.

et alii sunt qui in spinis seminantur hii sunt qui verbum audiunt

Annorlunda förhåller det sig med det som sås bland törnena: det är sagt om dem som väl höra ordet,

et aerumnae saeculi et deceptio divitiarum et circa reliqua concupiscentiae introeuntes suffocant verbum et sine fructu efficitur

men låta tidens omsorger och rikedomens bedrägliga lockelse, och begärelser efter andra ting, komma därin och förkväva ordet, så att det bliver utan frukt.

et hii sunt qui super terram bonam seminati sunt qui audiunt verbum et suscipiunt et fructificant unum triginta et unum sexaginta et unum centum

Men att det såddes i den goda jorden, det är sagt om dem som både höra ordet och taga emot det, och som bära frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.»

et dicebat illis numquid venit lucerna ut sub modio ponatur aut sub lecto nonne ut super candelabrum ponatur

Och han sade till dem: »Icke tager man väl fram ett ljus, för att det skall sättas under skäppan eller under bänken; man gör det ju, för att det skall sättas på ljusstaken.

non enim est aliquid absconditum quod non manifestetur nec factum est occultum sed ut in palam veniat

Ty intet är fördolt, utom för att det skall bliva uppenbarat; ej heller har något blivit undangömt, utom för att det skall komma i dagen.

si quis habet aures audiendi audiat

Om någon har öron till att höra, så höre han.»

et dicebat illis videte quid audiatis in qua mensura mensi fueritis remetietur vobis et adicietur vobis

Och han sade till dem: »Akten på vad I hören. Med det mått som I mäten med skall ock mätas åt eder, och ännu mer skall bliva eder tilldelat.

qui enim habet dabitur illi et qui non habet etiam quod habet auferetur ab illo

Ty den som har, åt honom skall varda givet; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.»

et dicebat sic est regnum Dei quemadmodum si homo iaciat sementem in terram

Och han sade: »Så är det med Guds rike, som när en man sår säd i jorden;

et dormiat et exsurgat nocte ac die et semen germinet et increscat dum nescit ille

och han sover, och han vaknar, och nätter och dagar gå, och säden skjuter upp och växer i höjden, han vet själv icke huru.

ultro enim terra fructificat primum herbam deinde spicam deinde plenum frumentum in spica

Av sig själv bär jorden frukt, först strå och sedan ax, och omsider finnes fullbildat vete i axet.

et cum se produxerit fructus statim mittit falcem quoniam adest messis

När så frukten är mogen, låter han strax lien gå, ty skördetiden är då inne.»

et dicebat cui adsimilabimus regnum Dei aut cui parabolae conparabimus illud

Och han sade: »Vad skola vi likna Guds rike vid, eller med vilken liknelse skola vi framställa det?

sicut granum sinapis quod cum seminatum fuerit in terra minus est omnibus seminibus quae sunt in terra

Det är såsom ett senapskorn, som när det lägges ned i jorden, är minst av alla frön på jorden;

et cum seminatum fuerit ascendit et fit maius omnibus holeribus et facit ramos magnos ita ut possint sub umbra eius aves caeli habitare

men sedan det är nedlagt, skjuter det upp och bliver störst bland alla kryddväxter och får så stora grenar, att himmelens fåglar kunna bygga sina nästen i dess skugga.»

et talibus multis parabolis loquebatur eis verbum prout poterant audire

I många sådana liknelser förkunnade han ordet för dem, efter deras förmåga att fatta det;

sine parabola autem non loquebatur eis seorsum autem discipulis suis disserebat omnia

och utan liknelse talade han icke till dem. Men för sina lärjungar uttydde han allt, när de voro allena.

et ait illis illa die cum sero esset factum transeamus contra

Samma dag, om aftonen, sade han till dem: »Låt oss fara över till andra stranden.»

et dimittentes turbam adsumunt eum ita ut erat in navi et aliae naves erant cum illo

Så läto de folket gå och togo honom med i båten, där han redan förut var; och jämväl andra båtar följde med honom.

et facta est procella magna venti et fluctus mittebat in navem ita ut impleretur navis

Då kom en häftig stormvind, och vågorna slogo in i båten, så att båten redan begynte fyllas.

et erat ipse in puppi supra cervical dormiens et excitant eum et dicunt ei magister non ad te pertinet quia perimus

Men han själv låg i bakstammen och sov, lutad mot huvudgärden. Då väckte de honom och sade till honom: »Mästare, frågar du icke efter att vi förgås?»

et exsurgens comminatus est vento et dixit mari tace obmutesce et cessavit ventus et facta est tranquillitas magna

När han så hade vaknat, näpste han vinden och sade till sjön: »Tig, var stilla.» Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt.

et ait illis quid timidi estis necdum habetis fidem

Därefter sade han till dem: »Varför rädens I? Haven I ännu ingen tro?»

<4-40> et timuerunt magno timore et dicebant ad alterutrum quis putas est iste quia et ventus et mare oboediunt ei

Och de hade blivit mycket häpna och sade till varandra: »Vem är då denne, eftersom både vinden och sjön äro honom lydiga?»