Job 6

respondens autem Iob dixit

Då tog Job till orda och sade:

utinam adpenderentur peccata mea quibus iram merui et calamitas quam patior in statera

 Ack att min grämelse bleve vägd  och min olycka lagd jämte den på vågen!

quasi harena maris haec gravior appareret unde et verba mea dolore sunt plena

 Se, tyngre är den nu än havets sand,  därför kan jag icke styra mina ord.

quia sagittae Domini in me sunt quarum indignatio ebibit spiritum meum et terrores Domini militant contra me

 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig,  och min ande indricker deras gift;  ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.

numquid rugiet onager cum habuerit herbam aut mugiet bos cum ante praesepe plenum steterit

 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs,  icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?

aut poterit comedi insulsum quod non est sale conditum aut potest aliquis gustare quod gustatum adfert mortem

 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta,  och vem finner behag i slemörtens saft?

quae prius tangere nolebat anima mea nunc prae angustia cibi mei sunt

 Så vägrar nu min själ att komma vid detta,  det är för mig en vämjelig spis.

quis det ut veniat petitio mea et quod expecto tribuat mihi Deus

 Ack att min bön bleve hörd,  och att Gud ville uppfylla mitt hopp!

et qui coepit ipse me conterat solvat manum suam et succidat me

 O att det täcktes Gud att krossa mig,  att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!

et haec mihi sit consolatio ut adfligens me dolore non parcat nec contradicam sermonibus Sancti

 Då funnes ännu för mig någon tröst,  jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning;  jag har ju ej förnekat den Heliges ord.

quae est enim fortitudo mea ut sustineam aut quis finis meus ut patienter agam

 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas?  Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?

nec fortitudo lapidum fortitudo mea nec caro mea aerea est

 Min kraft är väl ej såsom stenens,  min kropp är väl icke av koppar?

ecce non est auxilium mihi in me et necessarii quoque mei recesserunt a me

 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig,  var utväg har blivit mig stängd.

qui tollit ab amico suo misericordiam timorem Domini derelinquit

 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän,  men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,

fratres mei praeterierunt me sicut torrens qui raptim transit in convallibus

 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar,  ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,

qui timent pruinam inruet super eos nix

 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden,  när snön har fallit och gömt sig i dem,

tempore quo fuerint dissipati peribunt et ut incaluerit solventur de loco suo

 men som åter försvinna, när de träffas av hettan,  och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.

involutae sunt semitae gressuum eorum ambulabunt in vacuum et peribunt

 Vägfarande där i trakten vika av till dem,  men de finna allenast ödslighet och måste förgås.

considerate semitas Theman itinera Saba et expectate paulisper

 Temas vägfarande skådade dithän,  Sabas köpmanståg hoppades på dem;

confusi sunt quia speravi venerunt quoque usque ad me et pudore cooperti sunt

 men de kommo på skam i sin förtröstan,  de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.

nunc venistis et modo videntes plagam meam timetis

 Ja, likaså ären I nu ingenting värda,  handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.

numquid dixi adferte mihi et de substantia vestra donate mihi

 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor,  taga av edert gods för att lösa mig ut,

vel liberate me de manu hostis et de manu robustorum eruite me

 att I skolen rädda mig undan min ovän,  köpa mig fri ur våldsverkares hand?

docete me et ego tacebo et si quid forte ignoravi instruite me

 Undervisen mig, så vill jag tiga,  lären mig att förstå vari jag har farit vilse.

quare detraxistis sermonibus veritatis cum e vobis nullus sit qui possit arguere

 Gott är förvisso uppriktigt tal,  men tillrättavisning av eder, vad båtar den?

ad increpandum tantum eloquia concinnatis et in ventum verba profertis

 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord,  och skall den förtvivlade få tala för vinden?

super pupillum inruitis et subvertere nitimini amicum vestrum

 Då kasten I väl också lott om den faderlöse,  då lären I väl köpslå om eder vän!

verumtamen quod coepistis explete praebete aurem et videte an mentiar

 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig;  icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.

respondete obsecro absque contentione et loquentes id quod iustum est iudicate

 Vänden om!  Må sådan orätt icke ske;  ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!

et non invenietis in lingua mea iniquitatem nec in faucibus meis stultitia personabit

 Skulle väl orätt bo på min tunga,  och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?