Acts 4

А коли промовляли вони до народу оце, до них приступили священики, і влада сторожі храму й саддукеї,
Medan de ännu talade till folket, kommo prästerna och tempelvaktens befälhavare och sadducéerna över dem.
обурюючись, що навчають народ та звіщають в Ісусі воскресіння з мертвих.
Ty det förtröt dem att du undervisade folket och i Jesus förkunnade uppståndelsen från de döda.
І руки наклали на них, і до в'язниці всадили до ранку, бо вже вечір настав був.
Därför grepo de dem nu och satte dem i fängsligt förvar till följande dag, eftersom det redan var afton.
І багато-хто з тих, хто слухав слово, увірували; число ж мужів таких було тисяч із п'ять.
Men många av dem som hade hört vad som hade talats kommo till tro; och antalet av männen uppgick nu till vid pass fem tusen.
І сталось, що ранком зібралися в Єрусалимі начальники їхні, і старші та книжники,
Dagen därefter församlade sig deras rådsherrar och äldste och skriftlärde i Jerusalem;
і Анна первосвященик, і Кайяфа, і Іван, і Олександер, і скільки було їх із роду первосвященичого.
där voro då ock Hannas, översteprästen, och Kaifas och Johannes och Alexander och alla som voro av översteprästerlig släkt.
І, поставивши їх посередині, запиталися: Якою ви силою чи яким ви ім'ям те робили?
Och de läto föra fram dem inför sig och frågade dem: »Av vilken makt eller i genom vilket namn haven I gjort detta?»
Тоді Петро, переповнений Духом Святим, промовив до них: Начальники люду та старшини Ізраїлеві!
Då sade Petrus till dem, uppfylld av helig ande: »I folkets rådsherrar och äldste,
Як сьогодні беруть нас на допит про те добродійство недужій людині, як вона вздоровлена,
eftersom vi i dag underkastas rannsakning för en god gärning mot en sjuk man och tillfrågas varigenom denne har blivit botad,
нехай буде відомо всім вам, і всім людям Ізраїлевим, що Ім'ям Ісуса Христа Назарянина, що Його розп'яли ви, то Його воскресив Бог із мертвих, Ним поставлений він перед вами здоровий!
så mån I veta, I alla och hela Israels folk, att det är genom Jesu Kristi, nasaréens, namn, hans som I haven korsfäst, men som Gud har uppväckt från de döda -- att det är genom det namnet som denne man står inför eder frisk och färdig.
Він камінь, що ви, будівничі, відкинули, але каменем став Він наріжним!
Han är 'den stenen som av byggningsmännen' -- av eder själva -- 'aktades för intet, men som har blivit en hörnsten'.
І нема ні в кім іншім спасіння. Бо під небом нема іншого Ймення, даного людям, що ним би спастися ми мали.
Och i ingen annan finnes frälsning; ej heller finnes under himmelen något annat namn, bland människor givet, genom vilket vi kunna bliva frälsta.»
А бачивши сміливість Петра та Івана, і спостерігши, що то люди обидва невчені та прості, дивувалися, і пізнали їх, що вони з Ісусом були.
När de sågo Petrus och Johannes vara så frimodiga och förnummo att de voro olärda män ur folket, förundrade de sig. Men så kände de igen dem och påminde sig att de hade varit med Jesus.
Та бачивши, що вздоровлений чоловік стоїть з ними, нічого навпроти сказати не могли.
Och när de sågo mannen som hade blivit botad stå där bredvid dem, kunde de icke säga något däremot.
І, звелівши їм вийти із синедріону, зачали радитися між собою,
De befallde dem alltså att gå ut från rådsförsamlingen. Sedan överlade de med varandra
говорячи: Що робити нам із цими людьми? Бож усім мешканцям Єрусалиму відомо, що вчинили вони явне чудо, і не можемо того заперечити.
och sade: »Vad skola vi göra med dessa män? Att ett märkligt tecken har blivit gjort av dem, det är ju uppenbart för alla Jerusalems invånare, och vi kunna icke förneka det.
Та щоб більш не поширювалось це в народі, то з погрозою заборонімо їм, щоб нікому з людей вони не говорили про Це Ім'я.
Men för att detta icke ännu mer skall komma ut bland folket, må vi strängeligen förbjuda dem att hädanefter i det namnet tala för någon människa.»
І, закликавши їх, наказали їм не говорити, і взагалі не навчати про Ісусове Ймення.
Därefter kallade de in dem och förbjödo dem helt och hållet att tala eller undervisa i Jesu namn.
І відповіли їм Петро та Іван, та й сказали: Розсудіть, чи це справедливе було б перед Богом, щоб слухатись вас більш, як Бога?
Men Petrus och Johannes svarade och sade till dem: »Om det är rätt inför Gud att vi hörsamma eder mer är Gud, därom mån I själva döma;
Бо не можемо ми не казати про те, що ми бачили й чули!
vi för vår del kunna icke underlåta att tala vad vi hava sett och hört.»
А вони пригрозили їм ще, і відпустили їх, не знайшовши нічого, щоб їх покарати, через людей, бо всі славили Бога за теє, що сталось.
Då förbjödo de dem detsamma ännu strängare, men läto dem sedan gå. Ty eftersom alla prisade Gud för det som hade skett, kunde de, för folkets skull, icke finna någon utväg genom att straffa dem.
Бо років більш сорока мав той чоловік, що на нім відбулося це чудо вздоровлення.
Mannen som genom detta tecken hade blivit botad var nämligen över fyrtio år gammal.
Коли ж їх відпустили, вони до своїх прибули й сповістили, про що первосвященики й старші до них говорили.
När de alltså hade blivit lösgivna, kommo de till sina egna och omtalade för dem allt vad översteprästerna och de äldste hade sagt dem.
Вони ж, вислухавши, однодушно свій голос до Бога піднесли й промовили: Владико, що небо, і землю, і море, і все, що в них є, Ти створив!
Då de hörde detta, ropade de endräktigt till Gud och sade: »Herre, det är du som har gjort himmelen och jorden och havet och allt vad i dem är.
Ти устами Давида, Свого слуги, отця нашого, сказав Духом Святим: Чого люди бунтуються, а народи задумують марне?
Och du har genom vår fader Davids, din tjänares, mun sagt genom helig ande:  'Varför larmade hedningarna  och tänkte folken fåfänglighet?
Повстають царі земні, і збираються старші докупи на Господа та на Христа Його.
 Jordens konungar trädde fram,  och furstarna samlade sig tillhopa  mot Herren och hans Smorde.'
Бо справді зібралися в місці оцім проти Отрока Святого Твого Ісуса, що Його намастив Ти, Ірод та Понтій Пилат із поганами та з народом Ізраїлевим,
Ja, i sanning, de församlade sig i denna stad mot din helige tjänare Jesus, mot honom som du har smort: Herodes och Pontius Pilatus med hedningarna och Israels folkstammar;
учинити оте, що рука Твоя й воля Твоя наперед встановили були, щоб збулося.
de församlade sig till att utföra allt vad din hand och ditt rådslut förut hade bestämt skola ske.
І тепер споглянь, Господи, на їхні погрози, і дай Своїм рабам із повною сміливістю слово Твоє повідати,
Och nu, Herre, se till deras hotelser, och giv dina tjänare att de med all frimodighet må förkunna ditt ord,
коли руку Свою простягатимеш Ти на вздоровлення, і щоб знамена та чуда чинились Ім'ям Твого Святого Отрока Ісуса.
i det att du uträcker din hand till att bota de sjuka, och till att låta tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn.»
Як вони ж помолились, затряслося те місце, де зібрались були, і переповнилися всі Святим Духом, і зачали говорити Слово Боже з сміливістю!
När de hade slutat att bedja, skakades platsen där de voro församlade, och de blevo alla uppfyllda av den helige Ande, och de förkunnade Guds ord med frimodighet.
А люди, що ввірували, мали серце одне й одну душу, і жаден із них не вважав що з маєтку свого за своє, але в них усе спільним було.
Och i hela skaran av dem som trodde var ett hjärta och en själ. Ingen enda kallade något av det han ägde för sitt, utan du hade allting gemensamt.
І апостоли з великою силою свідчили про воскресення Ісуса Господа, і благодать велика на всіх них була!
Och med stor kraft framburo apostlarna vittnesbördet om Herren Jesu uppståndelse; och stor nåd var över dem alla.
Бо жаден із них не терпів недостачі: бо, хто мав поле чи дім, продавали, і заплату за продаж приносили,
Bland dem fanns ingen som led nöd; ty alla som ägde något jordstycke eller något hus sålde detta och buro fram betalningen för det sålda
та й клали в ногах у апостолів, і роздавалося кожному, хто потребу в чім мав.
och lade den för apostlarnas fötter, och man delade ut därav, så att var och en fick efter som han behövde.
Так, Йосип, що Варнавою що в перекладі є син потіхи був прозваний від апостолів, Левит, родом кіпрянин,
Josef, som av apostlarna ock kallades Barnabas (det betyder förmanaren), en levit som var bördig från Cypern,
мавши поле, продав, а гроші приніс, та й поклав у ногах у апостолів.
också han sålde en åker som han ägde och bar fram penningarna och lade dem för apostlarnas fötter.