Job 8

Şuahlı Bildat şöyle yanıtladı:

Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:

“Ne zamana dek böyle konuşacaksın? Sözlerin sert rüzgar gibi.

 Huru länge vill du hålla på med sådant tal  och låta din muns ord komma såsom en väldig storm?

Tanrı adaleti saptırır mı, Her Şeye Gücü Yeten doğru olanı çarpıtır mı?

 Skulle väl Gud kunna kränka rätten?  Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?

Oğulların ona karşı günah işlediyse, İsyanlarının cezasını vermiştir.

 Om dina barn hava syndat mot honom  och han gav dem i sina överträdelsers våld,

Ama sen gayretle Tanrı’yı arar, Her Şeye Gücü Yeten’e yalvarırsan,

 så vet, att om du själv söker Gud  och beder till den Allsmäktige om misskund,

Temiz ve doğruysan, O şimdi bile senin için kolları sıvayıp Seni hak ettiğin yere geri getirecektir.

 då, om du är ren och rättsinnig,  ja, då skall han vakna upp till din räddning  och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;

Başlangıcın küçük olsa da, Sonun büyük olacak.

 och så skall din första tid synas ringa,  då nu din sista tid har blivit så stor.

“Lütfen, önceki kuşaklara sor, Atalarının neler öğrendiğini iyice araştır.

 Ty fråga framfarna släkten,  och akta på vad fäderna hava utrönt

Çünkü biz daha dün doğduk, bir şey bilmeyiz, Yeryüzündeki günlerimiz sadece bir gölge.

 -- vi själva äro ju från i går och veta intet,  en skugga äro våra dagar på jorden;

Onlar sana anlatıp öğretmeyecek, İçlerindeki sözleri dile getirmeyecek mi?

 men de skola undervisa dig och säga dig det,  ur sina hjärtan skola de hämta fram svar:

“Bataklık olmayan yerde kamış biter mi? Susuz yerde saz büyür mü?

 »Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank,  eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?

Henüz yeşilken, kesilmeden, Otlardan önce kururlar.

 Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd,  måste den då vissna, före allt annat gräs.

Tanrı’yı unutan herkesin sonu böyledir, Tanrısız insanın umudu böyle yok olur.

 Så går det alla som förgäta Gud;  den gudlöses hopp måste varda om intet.

Onun güvendiği şey kırılır, Dayanağı ise bir örümcek ağıdır.

 Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig  och hans förtröstan lik spindelns väv.

Örümcek ağına yaslanır, ama ağ çöker, Ona tutunur, ama ağ taşımaz.

 Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd;  han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.

Tanrısızlar güneşte iyi sulanmış bitkiyi andırır, Dalları bahçenin üzerinden aşar;

 Lik en frodig planta växer han i solens sken,  ut över lustgården sträcka sig hans skott;

Kökleri taş yığınına sarılır, Çakılların arasında yer aranır.

 kring stenröset slingra sig hans rötter,  mellan stenarna bryter han sig fram.

Ama yerinden sökülürse, Yeri, ‘Seni hiç görmedim’ diyerek onu yadsır.

 Men när så Gud rycker bort honom från hans plats,  då förnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'

İşte sevinci böyle son bulur, Yerinde başka bitkiler biter.

 Ja, så går det med hans levnads fröjd,  och ur mullen få andra växa upp.»

“Tanrı kusursuz insanı reddetmez, Kötülük edenlerin elinden tutmaz.

 Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig,  han håller ej heller de onda vid handen.

O senin ağzını yine gülüşle, Dudaklarını sevinç haykırışıyla dolduracaktır.

 Så bida då, till dess han fyller din mun med löje  och dina läppar med jubel.

Düşmanlarını utanç kaplayacak, Kötülerin çadırı yok olacaktır.”

 De som hata dig varda då höljda med skam,  och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.