Psalms 88

En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman.
Пісня. Псалом. Синів Кореєвих. Для дириґетна хору. На „Махалат лефннот". Пісня навчальна Гемана езрахеяннина.
 HERRE, min frälsnings Gud,  dag och natt ropar jag inför dig.
Господи, Боже спасіння мого, вдень я кличу й вночі я перед Тобою:
 Låt min bön komma inför ditt ansikte,  böj ditt öra till mitt rop.
хай молитва моя дійде перед обличчя Твоє, нахили Своє ухо до зойку мого,
 Ty min själ är mättad med lidanden,  och mitt liv har kommit nära dödsriket.
душа бо моя наситилась нещастями, а життя моє зблизилося до шеолу!
 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven,  jag är såsom en man utan livskraft.
Я до тих прирахований став, що в могилу відходять, я став, немов муж той безсилий...
 Jag är övergiven bland de döda,  lik de slagna som ligga i graven,  dem på vilka du icke mer tänker,  och som äro avskilda från din hand.
Я кинений серед померлих, немов оті трупи, що в гробі лежать, що про них Ти не згадуєш більш, і потяті вони від Твоєї руки...
 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven,  ned i mörkret, ned i djupet.
Умістив Ти мене в глибочезну могилу, до пітьми в глибинах.
 Den vrede vilar tung på mig,  och alla dina böljors svall låter du gå över mig.  Sela.
На мене лягла Твоя лють, і Ти всіма Своїми ламаннями мучив мене... Села.
 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig;  du har gjort mig till en styggelse för dem;  jag ligger fången och kan icke komma ut.
Віддалив Ти від мене знайомих моїх, учинив Ти мене за огиду для них... Я замкнений і не виходжу,
 Mitt öga förtvinar av lidande;  HERRE, jag åkallar dig dagligen,  jag uträcker mina händer till dig.
стемніло з біди моє око... Я кожного дня Тебе кличу, о Господи, простягаю до Тебе руки свої!...
 Gör du väl under för de döda,  eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig?  Sela.
Чи Ти чудо вчиниш померлим? Чи трупи встануть і будуть хвалити Тебе? Села.
 Förtäljer man i graven om din nåd,  i avgrunden om din trofasthet?
Хіба милість Твоя буде в гробі звіщатись, а вірність Твоя в аввадоні?
 Känner man i mörkret dina under,  och din rättfärdighet i glömskans land?
Чи познається в темряві чудо Твоє, а в краю забуття справедливість Твоя?
 Men jag ropar till dig, HERRE,  och bittida kommer min bön dig till mötes.
Та я кличу до Тебе, о Господи, і вранці молитва моя Тебе випереджує...
 Varför förkastar du, HERRE, min själ,  varför döljer du ditt ansikte för mig?
Для чого, о Господи, кидаєш душу мою, ховаєш від мене обличчя Своє?
 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom;  jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
Нужденний я та помираю відмалку, переношу страхіття Твої, я ослаблений став...
 Din vredes lågor gå över mig,  dina fasor förgöra mig.
Перейшли надо мною Твої пересердя, страхіття Твої зруйнували мене,
 De omgiva mig beständigt såsom vatten,  de kringränna mig allasammans. [ (Psalms 88:19)  Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig;  i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret. ]
вони оточають мене, як вода, увесь день, вони разом мене облягають... друга й приятеля віддалив Ти від мене, знайомі мої як та темрява!...