Job 6

Då tog Job till orda och sade:

Então Jó, respondendo, disse:

 Ack att min grämelse bleve vägd  och min olycka lagd jämte den på vågen!

Oxalá de fato se pesasse a minhá magoa, e juntamente na balança se pusesse a minha calamidade!

 Se, tyngre är den nu än havets sand,  därför kan jag icke styra mina ord.

Pois, na verdade, seria mais pesada do que a areia dos mares; por isso é que as minhas palavras têm sido temerárias.

 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig,  och min ande indricker deras gift;  ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.

Porque as flechas do Todo-Poderoso se cravaram em mim, e o meu espírito suga o veneno delas; os terrores de Deus se arregimentam contra mim.

 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs,  icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?

Zurrará o asno montês quando tiver erva? Ou mugirá o boi junto ao seu pasto?:

 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta,  och vem finner behag i slemörtens saft?

Pode se comer sem sal o que é insípido? Ou há gosto na clara do ovo?

 Så vägrar nu min själ att komma vid detta,  det är för mig en vämjelig spis.

Nessas coisas a minha alma recusa tocar, pois são para mim qual comida repugnante.

 Ack att min bön bleve hörd,  och att Gud ville uppfylla mitt hopp!

Quem dera que se cumprisse o meu rogo, e que Deus me desse o que anelo!

 O att det täcktes Gud att krossa mig,  att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!

Que fosse do agrado de Deus esmagar-me; que soltasse a sua mão, e me exterminasse!

 Då funnes ännu för mig någon tröst,  jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning;  jag har ju ej förnekat den Heliges ord.

Isto ainda seria a minha consolação, e exultaria na dor que não me poupa; porque não tenho negado as palavras do Santo.

 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas?  Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?

Qual é a minha força, para que eu espere? Ou qual é o meu fim, para que me porte com paciência?

 Min kraft är väl ej såsom stenens,  min kropp är väl icke av koppar?

É a minha força a força da pedra? Ou é de bronze a minha carne?

 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig,  var utväg har blivit mig stängd.

Na verdade não há em mim socorro nenhum. Não me desamparou todo o auxílio eficaz?

 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän,  men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,

Ao que desfalece devia o amigo mostrar compaixão; mesmo ao que abandona o temor do Todo-Poderoso.

 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar,  ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,

Meus irmãos houveram-se aleivosamente, como um ribeiro, como a torrente dos ribeiros que passam,

 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden,  när snön har fallit och gömt sig i dem,

os quais se turvam com o gelo, e neles se esconde a neve;

 men som åter försvinna, när de träffas av hettan,  och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.

no tempo do calor vão minguando; e quando o calor vem, desaparecem do seu lugar.

 Vägfarande där i trakten vika av till dem,  men de finna allenast ödslighet och måste förgås.

As caravanas se desviam do seu curso; sobem ao deserto, e perecem.

 Temas vägfarande skådade dithän,  Sabas köpmanståg hoppades på dem;

As caravanas de Tema olham; os viandantes de Sabá por eles esperam.

 men de kommo på skam i sin förtröstan,  de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.

Ficam envergonhados por terem confiado; e, chegando ali, se confundem.

 Ja, likaså ären I nu ingenting värda,  handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.

Agora, pois, tais vos tornastes para mim; vedes a minha calamidade e temeis.

 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor,  taga av edert gods för att lösa mig ut,

Acaso disse eu: Dai-me um presente? Ou: Fazei-me uma oferta de vossos bens?

 att I skolen rädda mig undan min ovän,  köpa mig fri ur våldsverkares hand?

Ou: Livrai-me das mãos do adversário? Ou: Resgatai-me das mãos dos opressores?

 Undervisen mig, så vill jag tiga,  lären mig att förstå vari jag har farit vilse.

Ensinai-me, e eu me calarei; e fazei-me entender em que errei.

 Gott är förvisso uppriktigt tal,  men tillrättavisning av eder, vad båtar den?

Quão poderosas são as palavras da boa razão! Mas que é o que a vossa arguição reprova?

 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord,  och skall den förtvivlade få tala för vinden?

Acaso pretendeis reprovar palavras, embora sejam as razões do desesperado como vento?

 Då kasten I väl också lott om den faderlöse,  då lären I väl köpslå om eder vän!

Até quereis lançar sortes sobre o órfão, e fazer mercadoria do vosso amigo.

 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig;  icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.

Agora, pois, por favor, olhai para, mim; porque de certo à vossa face não mentirei.

 Vänden om!  Må sådan orätt icke ske;  ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!

Mudai de parecer, peço-vos, não haja injustiça; sim, mudai de parecer, que a minha causa é justa.

 Skulle väl orätt bo på min tunga,  och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?

Há iniquidade na minha língua? Ou não poderia o meu paladar discernir coisas perversas?