Job 37

 Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta,  bävande spritter det upp.

Na konei ano wiri ana toku ngakau, maunu atu ana i tona wahi.

 Hören, hören huru hans röst ljuder vred,  hören dånet som går ut ur hans mun.

Ata whakarangona tona reo e papa ana, te pakutanga hoki e puta mai ana i tona mangai.

 Han sänder det åstad, så långt himmelen når,  och sina ljungeldar bort till jordens ändar.

E whakatikaia atu ana e ia ki nga wahi katoa i raro i te rangi, ko tona uira hoki ki nga pito o te whenua.

 Efteråt ryter så dånet,  när han dundrar med sin väldiga röst;  och på ljungeldarna spar han ej,  då hans röst låter höra sig.

I muri iho ko te reo e hamama ana; papa ana te whatitiri o te reo o tona nui; e kore ano era a tauhikuhiku ina rangona tona reo.

 Ja, underbart dundrar Gud med sin röst,  stora ting gör han, utöver vad vi förstå.

Ko ta te Atua whatitiri he reo whakamiharo; nui atu ana mahi, e kore hoki e mohiotia.

 Se, åt snön giver han bud: »Fall ned till jorden»,  så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.

E ki ana hoki ia ki te hukarere, Hei runga koe i te whenua; ki te ua punehunehu ano hoki, raua ko te ua ta o tona kaha;

 Därmed fjättrar han alla människors händer,  så att envar som han har skapat kan lära därav.

Hiritia ake e ia te ringa o nga tangata katoa; kia mohio ai nga tangata katoa nana nei i hanga ki tana mahi.

 Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen,  och i sina kulor lägga de sig till ro.

Haere ana nga kirehe ki nga piringa, noho ana i o ratou nohoanga.

 Från Stjärngemaket kommer då storm  och köld genom nordanhimmelens stjärnor;

Puta mai ana te tupuhi i te whare o te tonga: te matao hoki i te hauraro.

 med sin andedräkt sänder Gud frost,  och de vida vattnen betvingas.

Na te manawa o te Atua i homai te huka: a kuiti iho te whanuitanga o nga wai.

 Skyarna lastar han ock med väta  och sprider omkring sina ljungeldsmoln.

Ae ra, e utaina ana e ia te kapua matotoru ki te houku; tohatohaina ana e ia te kohu o tana uira:

 De måste sväva än hit, än dit,  alltefter hans rådslut och de uppdrag de få,  vadhelst han ålägger dem på jordens krets.

E whakakopikopikoa ana ano a tawhio noa, he mea hoki na ona whakaaro: hei mea i nga mea katoa e whakahaua atu ana e ia ki te mata o te ao:

 Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord,  än är det med nåd som han låter dem komma.

E whakaputaina ana e ia hei whiu, hei mea ranei mo tona whenua, hei atawhai ranei.

 Lyssna då härtill, du Job;  stanna och betänk Guds under.

Kia whai taringa mai ki tenei, e Hopa: tu marie, ka whakaaro ki nga mea whakamiharo a te Atua.

 Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång  och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?

E mohio ana ranei koe ki ta te Atua whakahautanga ki a ratou i tana, i puta ai te marama o tana kapua?

 Förstår du lagen för skyarnas jämvikt,  den Allvises underbara verk?

E mohio ana ranei koe ki nga paunatanga o nga kapua, ki nga mahi whakamiharo a te tino o te matauranga?

 Förstår du huru kläderna bliva dig så heta,  när han låter jorden domna under sunnanvinden?

Ki ou kakahu nei ka mahana, ina whakamarietia e ia te whenua ki te hau tonga?

 Kan du välva molnhimmelen så som han,  så fast som en spegel av gjuten metall?

Ka taea ranei e koe te whakatakoto ngatahi me ia te rangi hei papatupu, ano he whakaata whakarewa?

 Lär oss då vad vi skola säga till honom;  för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.

Whakaaturia mai ki a matou ta matou e korero ai ki a ia; e kore hoki e tika i te pouri ta matou whakatakoto o te korero.

 Ej må det bebådas honom att jag vill tala.  Månne någon begär sitt eget fördärv?

E korerotia ranei ki a ia kei te mea ahau ki te korero? Kia hiahia ranei te tangata kia horomia ia?

 Men synes icke redan skenet?  Strålande visar han sig ju mellan skyarna,  där vinden har gått fram och sopat dem undan.

Na inaianei e kore nga tangata e kite ana i te marama e wheriko mai nei i te rangi: otiia ka tika atu te hau, ka whakawateatia ratou.

 I guldglans kommer han från norden.  Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;

E ahu mai ana i te hauraro te aho ano he koura; kei te Atua te kororia whakawehi.

 den Allsmäktige kunna vi icke fatta,  honom som är så stor i kraft,  honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.

Ko te Kaha Rawa, e kore ia e taea te whakataki e tatou; hira rawa tona kaha; a e kore ia e tukino i tana whakarite whakawa, i te nui o te tika.

 Fördenskull frukta människorna honom;  men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.

Koia ka wehi nga tangata i a ia: e kore ia e whai whakaaro ki te hunga ngakau mohio.