Psalms 77

För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.

Přednímu kantoru z potomků Jedutunových, s Azafem, žalm.

 Jag vill höja min röst till Gud och ropa;  jag vill höja min röst till Gud,      för att han må lyssna till mig.

Hlas můj k Bohu, když volám, hlas můj k Bohu, aby ucha naklonil ke mně.

 På min nöds dag söker jag Herren;  min hand är utsträckt om natten      och förtröttas icke;  min själ vill icke låta trösta sig.

V den ssoužení svého Pána hledal jsem, v noci ruce své rozprostíral jsem bez přestání, a nedala se potěšiti duše má.

 Jag vill tänka på Gud och klaga;  jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar.  Sela.

Na Boha zpomínal jsem a kormoutil se, přemyšloval jsem, a úzkostmi svírán byl duch můj. Sélah.

 Mina ögonlock håller du öppna;  jag är full av oro och kan icke tala.

Zdržoval jsi oči mé, aby bděly; potřín jsem byl, aniž jsem mluviti mohl.

 Jag tänker på forntidens dagar,  på år som längesedan hava gått.

I přicházeli mi na pamět dnové předešlí, a léta dávní.

 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel;  i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer,  och min ande skall eftersinna.

Rozpomínal jsem se v noci na zpěvy své, v srdci svém přemyšloval jsem, a zpytoval to duch můj, pravě:

 Skall då Herren förkasta evinnerligen  och ingen nåd mer bevisa?

Zdali na věky zažene Bůh? Nikdy-liž již více lásky neukáže?

 Är det då ute med hans godhet för beständigt,  har hans ord blivit till intet för alla tider?

Zdali do konce přestane milosrdenství jeho? A konec vezme slovo od pokolení až do pokolení?

 Har Gud förgätit att vara nådig  eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet?  Sela.

Zdali se zapomněl smilovávati Bůh silný? Zdaž zadržel v hněvě milosrdenství svá? Sélah.

 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid,  den Högstes högra hand är ej såsom förr.

I řekl jsem: Toť jest má smrt. Ale učiníť proměnu pravice Nejvyššího.

 Jag vill prisa HERRENS gärningar,  ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;

Rozpomínati se budu na skutky Hospodinovy, a připomínati sobě divné činy tvé, od starodávna.

 jag vill begrunda alla dina gärningar  och eftersinna dina verk.

A přemyšlovati o všelikém díle tvém, a o skutcích tvých mluviti.

 Gud, i helighet går din väg;  vem är en gud så stor som Gud?

Bože, svatá jest cesta tvá. Kdo jest silný, veliký, jako Bůh?

 Du är Gud, en Gud som gör under;  du har uppenbarat din makt bland folken.

Ty jsi ten Bůh silný, jenž činíš divné věci; uvedl jsi v známost mezi národy sílu svou.

 Med väldig arm förlossade du ditt folk,  Jakobs och Josefs barn.  Sela.

Vysvobodil jsi ramenem lid svůj, syny Jákobovy a Jozefovy. Sélah.

 Vattnen sågo dig, och Gud,  vattnen sågo dig och våndades,  själva djupen darrade.

Vidělyť jsou tě vody, Bože, viděly tě vody, a zstrašily se; pohnuly se také i hlubiny.

 Molnen göto ut strömmar av vatten,  skyarna läto höra sin röst,  och dina pilar foro omkring.

Vydali povodně oblakové, vydala hřmot nebesa, ano i kameníčko tvé skákalo.

 Ditt dunder ljöd i stormvirveln,  ljungeldar lyste upp jordens krets,  jorden darrade och bävade.

Vznělo hřímání tvé po obloze, blýskání osvěcovalo okršlek zemský, pohybovala se a třásla země.

 Genom havet gick din väg,  din stig genom stora vatten,  och dina fotspår fann man icke. [ (Psalms 77:21)  Så förde du ditt folk såsom en hjord  genom Moses och Arons hand. ]

Skrze moře byla cesta tvá, a stezky tvé skrze vody veliké, a však šlepějí tvých nebylo znáti. [ (Psalms 77:21) Vedl jsi jako stádo lid svůj skrze Mojžíše a Arona. ]