I Chronicles 11

Då församlade sig hela Israel till David i Hebron och sade: »Vi äro ju ditt kött och ben.2 Sam. 5,1 f. 1 Krön. 12,23 f.

Nebo shromáždivše se všickni Izraelští k Davidovi do Hebronu, řekli: Aj, my kost tvá a tělo tvé jsme.

Redan för länge sedan, redan då Saul ännu var konung, var det du som var ledare och anförare för Israel. Och till dig har HERREN, din Gud, sagt: Du skall vara en herde för mitt folk Israel, ja, du skall vara en furste över mitt folk Israel.»1 Sam. 13,14. 18,5 f. 19,8.

Ano předešlých časů, když byl Saul králem, ty jsi vyvodil i přivodil Izraele, a nadto řekl Hospodin Bůh tvůj tobě: Ty pásti budeš lid můj Izraelský, a ty budeš vývoda nad lidem mým Izraelským.

När så alla de äldste i Israel kommo till konungen i Hebron, slöt David ett förbund med dem där i Hebron, inför HERREN; och sedan smorde de David till konung över Israel, i enlighet med HERRENS ord genom Samuel.1 Sam. 16,18.

Přišli také všickni starší Izraelští k králi do Hebronu, a učinil s nimi David smlouvu v Hebronu před Hospodinem. I pomazali Davida za krále nad Izraelem, podlé slova Hospodinova skrze Samuele.

Och David drog med hela Israel till Jerusalem, det är Jebus; där befunno sig jebuséerna, som ännu bodde kvar i landet.2 Sam. 5,6 f.

Táhl pak David a všecken lid Izraelský k Jeruzalému, (jenž bylo Jebus, nebo tam byli Jebuzejští obyvatelé té země).

Och invånarna i Jebus sade till David: »Hitin kommer du icke.» Men David intog likväl Sions borg, det är Davids stad

I mluvili obyvatelé Jebus Davidovi: Nevejdeš sem. Ale David vzal hrad Sion, to jest město Davidovo.

Och David sade: »Vemhelst som först slår ihjäl en jebusé, han skall bliva hövding och anförare.» Och Joab, Serujas son, kom först ditupp och blev så hövding.

Nebo byl řekl David: Kdož by koli nejprvé porazil Jebuzea, bude předním a knížetem. Protož vstoupil nejprvé Joáb syn Sarvie, a učiněn předním.

Sedan tog David sin boning i bergfästet; därför kallade man det Davids stad.

Potom bydlil David na tom hradě, pročež nazvali jej městem Davidovým.

Och han uppförde befästningsverk runt omkring staden, från Millo och allt omkring; och Joab återställde det övriga av staden.

I vystavěl město vůkol a vůkol, od Mello až do okolku, Joáb pak opravil ostatek města.

Och David blev allt mäktigare och mäktigare, och HERREN Sebaot var med honom

A tak David čím dále tím více prospíval a rostl; nebo Hospodin zástupů byl s ním.

Och dessa äro de förnämsta bland Davids hjältar, vilka gåvo honom kraftig hjälp att bliva konung, de jämte hela Israel, och så skaffade honom konungaväldet, enligt HERRENS ord angående Israel.2 Sam. 23,8 f.

Tito pak jsou přední z udatných, kteréž měl David, ježto se zmužile přičinili s ním o království jeho se vším Izraelem, aby ho za krále vyzdvihli podlé slova Hospodinova nad Izraelem.

Detta är förteckningen på Davids hjältar: Jasobeam, son till en hakmonit, den förnämste bland kämparna, han som svängde sitt spjut över tre hundra som hade blivit slagna på en gång.1 Krön. 27,2.

Tento jest počet silných, kteréž měl David: Jasobam syn Chachmonův, přední z vůdců. Ten pozdvihl kopí svého proti třem stům, a zbil je pojednou.

Och efter honom kom ahoaiten Eleasar, son till Dodo; han var en av de tre hjältarna.1 Krön. 27,4.

Po něm též Eleazar syn Dodi Achochitského. On byl jeden z těch tří udatných.

Han var med David vid Pas-Dammim, när filistéerna där hade församlat sig till strid. Och där var ett åkerstycke, fullt med korn. Och folket flydde för filistéerna.

Ten byl s Davidem v Pasdammim, když se Filistinští sebrali k boji. A byl tu díl rolí poseté ječmenem, a lid byl utekl před Filistinskými.

Då ställde de sig mitt på åkerstycket och försvarade det och slogo filistéerna; och HERREN lät dem så vinna en stor seger.

I zastavili se u prostřed toho dílu, a obdrželi jej, porazivše Filistinské. A vysvobodil Hospodin lid vysvobozením velikým.

En gång drogo tre av de trettio förnämsta männen ned över klippan till David vid Adullams grotta, medan en avdelning filistéer var lägrad i Refaimsdalen.1 Sam. 22,1.

Ti také tři ze třidcíti předních sstoupili k skále k Davidovi do jeskyně Adulam, když vojsko Filistinských leželo v údolí Refaim.

Men David var då på borgen, under det att en filisteisk utpost fanns i Bet-Lehem.

(Nebo David tehdáž bydlil v pevnosti své, a osazený lid Filistinských byl tehdáž u Betléma.)

Och David greps av lystnad och sade: »Ack att någon ville giva mig vatten att dricka från brunnen vid Bet-Lehems stadsport!»

Pohnul se pak David žádostí, a řekl: Ó by mi někdo dal píti vody z čisterny Betlémské, kteráž jest u brány.

Då bröto de tre sig igenom filistéernas läger och hämtade vatten ur brunnen vid Bet-Lehems stadsport och togo det och buro det till David. Men David ville icke dricka det, utan göt ut det såsom ett drickoffer åt HERREN.

A protož probivše se ti tři skrze vojsko Filistinských, navážili vody z čisterny Betlémské, kteráž jest u brány, a nabravše, přinesli k Davidovi. David pak nechtěl jí píti, ale vylil ji v obět Hospodinu,

Han sade nämligen: »Gud låte det vara fjärran ifrån mig att jag skulle göra detta! Skulle jag dricka dessa mäns blod, som hava vågat sina liv? Ty med fara för sina liv hava de burit det hit.» Och han ville icke dricka det. Sådana ting hade de tre hjältarna gjort.

A řekl: Nedejž mi toho, Bože můj, abych to učiniti měl. Zdali krev mužů těch píti budu, kteříž se opovážili života svého? Nebo s opovážením života svého přinesli ji. I nechtěl jí píti. To učinili ti tři silní.

Absai, Joabs broder, var den förnämste av tre andra; han svängde en gång sitt spjut över tre hundra som hade blivit slagna. Och han hade ett stort namn bland de tre.

Potom Abizai bratr Joábův byl přední mezi třmi, a ten také pozdvihl kopí svého proti třem stům, i pobil je, a byl z těch tří nejslovoutnější.

Han var dubbelt mer ansedd än någon annan i detta tretal, och han var deras hövitsman, men upp till de tre första kom han dock icke.

Z těch tří nad druhé dva jsa nejvzácnější, byl knížetem jejich, a však oněm prvním nebyl rovný.

Vidare Benaja, son till Jojada, som var son till en tapper, segerrik man från Kabseel; han slog ned de två Arielerna i Moab, och det var han som en snövädersdag steg ned och slog ihjäl lejonet i brunnen.1 Krön. 27,5 f.

Banaiáš také syn Joiadův, syn muže udatného, velikých činů, z Kabsael, ten zabil dva reky Moábské. Tentýž sstoupiv, zabil lva v jámě, když byl sníh.

Han slog ock ned den egyptiske mannen som var så reslig: fem alnar lång. Fastän egyptiern i handen hade ett spjut som liknade en vävbom, gick han ned mot honom, väpnad allenast med sin stav. Och han ryckte spjutet ur egyptiern hand och dräpte honom med hans eget spjut.

Ten také zabil muže Egyptského zvýší pěti loket. A ačkoli měl Egyptský ten v ruce kopí, jako vratidlo tkadlcovské, však šel k němu s holí, a vytrh kopí z ruky Egyptského, zabil jej kopím jeho.

Sådana ting hade Benaja, Jojadas son, gjort. Och han hade ett stort namn bland de tre hjältarna.

To učinil Banaiáš syn Joiadův, kterýž také slovoutný byl mezi těmi třmi silnými.

Ja, han var mer ansedd än någon av de trettio, men upp till de tre första kom han icke. Och David satte honom till anförare för sin livvakt.

A ač byl mezi třidcíti slavný, však oněm třem se nevrovnal. I ustanovil ho David nad drabanty svými.

De tappra hjältarna voro: Asael, Joabs broder, Elhanan, Dodos son, från Bet-Lehem;2 Sam. 2,18. f Krön. 27,7 f.

Udatní rytíři také i tito: Azael bratr Joábův, Elchanan syn Dodův Betlémský,

haroriten Sammot; peloniten Heles;

Sammot Charodský, Chelez Pelonský,

tekoaiten Ira, Ickes' son; anatotiten Abieser;

Híra syn Ikeš Tekoitský, Abiezer Anatotský,

husatiten Sibbekai; ahoaiten Ilai;

Sibbechai Chusatský, Ilai Achochský,

netofatiten Maherai; netofatiten Heled, Baanas son;

Maharai Netofatský, Cheleb syn Baany Netofatský,

Itai, Ribais son, från Gibea i Benjamins barns stam; pirgatoniten Benaja;

Ittai syn Ribai z Gabaa synů Beniaminových, Banaiáš Faratonský,

Hurai från Gaas' dalar; arabatiten Abiel;

Churai od potoku Gás, Abiel Arbatský,

baharumiten Asmavet; saalboniten Eljaba;

Azmavet Bacharomský, Eliachba Salbonský,

gisoniten Bene-Hasem; harariten Jonatan, Sages son;

Synové Chasem Gizonského, Jonatan syn Sage Hararského,

harariten Ahiam, Sakars son; Elifal, Urs son;

Achiam syn Sacharův Hararský, Elifal syn Urův,

mekeratiten Hefer; peloniten Ahia;

Hefer Mecheratský, Achiáš Pelonský,

Hesro från Karmel; Naarai, Esbais son;

Chezro Karmelský, Narai syn Ezbai,

Joel, broder till Natan; Mibhar, Hagris son;

Joel bratr Nátanův, Mibchar syn Geri,

ammoniten Selek; berotiten Naherai, vapendragare åt Joab, Serujas son;

Zelek Ammonský, Nacharai Berotský, oděnec Joába syna Sarvie,

jeteriten Ira; jeteriten Gareb;

Híra Itrejský, Gareb Itrejský,

hetiten Uria; Sabad, Alais son;2 Sam. 11,3, 6 f.

Uriáš Hetejský, Zabad syn Achlai,

rubeniten Adina, Sisas son, en huvudman bland rubeniterna, och jämte honom trettio andra;

Adina syn Sizův Rubenský, kníže nad Rubenskými, a s ním jiných třidceti,

Hanan, Maakas son, och mitniten Josafat;

Chanan syn Maachův, a Jozafat Mitnejský,

astarotiten Ussia; Sama och Jeguel, aroeriten Hotams söner;

Uziáš Asteratský, Sama a Johiel, synové Chotama Aroerského,

Jediael, Simris son, och hans broder Joha, tisiten;

Jediael, syn Simri, a Jocha bratr jeho Tizejský,

Eliel-Hammahavim samt Jeribai och Josauja, Elnaams söner, och moabiten Jitma;

Eliel Machavimský, a Jeribai a Josaviáš synové Elnámovi, a Itma Moábský,

slutligen Eliel, Obed och Jaasiel-Hammesobaja.

Eliel, a Obéd, a Jaasiel z Mezobaia.