Job 6

Då tog Job till orda och sade:
Тогава Йов отговори и каза:
 Ack att min grämelse bleve vägd  och min olycka lagd jämte den på vågen!
О, да би се претеглила моята печал и да би се поставила с нея на везните и злочестината ми!
 Se, tyngre är den nu än havets sand,  därför kan jag icke styra mina ord.
Защото тогава тя би била по-тежка от пясъка на моретата — затова думите ми са били необмислени.
 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig,  och min ande indricker deras gift;  ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
Защото стрелите на Всемогъщия са вътре в мен и духът ми от отровата им пие; Божиите ужаси се опълчват против мен.
 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs,  icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
Дивото магаре реве ли при тревата; или говедото мучи ли при храната си?
 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta,  och vem finner behag i slemörtens saft?
Яде ли се безвкусното без сол и има ли вкус в белтъка на яйцето?
 Så vägrar nu min själ att komma vid detta,  det är för mig en vämjelig spis.
Душата ми отказваше да ги докосне, те ми станаха като безвкусното ми ястие.
 Ack att min bön bleve hörd,  och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
О, да би ми се изпълнила молбата, да ми дадеше Бог копнежа ми!
 O att det täcktes Gud att krossa mig,  att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
Да благоволеше Бог да ме смаже, да отпуснеше ръката Си и да ме отсечеше!
 Då funnes ännu för mig någon tröst,  jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning;  jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
Това щеше да ми бъде още утеха и щях да се радвам в безжалостна скръб, че не отрекох думите на Светия.
 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas?  Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
Каква е силата ми, че да издържа и какъв е краят ми, че да удължа живота си?
 Min kraft är väl ej såsom stenens,  min kropp är väl icke av koppar?
Силата ми сила каменна ли е и плътта ми бронз ли е?
 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig,  var utväg har blivit mig stängd.
Не изчезна ли в мен помощта ми и не се ли отдалечи от мен избавлението?
 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän,  men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
На наскърбения трябва съжаление от приятеля му, иначе ще остави страха от Всемогъщия.
 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar,  ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
Братята ми постъпиха измамно като поток, като пороите на потоците, които отминават,
 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden,  när snön har fallit och gömt sig i dem,
които са мътни от леда и в които се крие снегът.
 men som åter försvinna, när de träffas av hettan,  och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
Когато се стопли, пресъхват, когато е горещо, изчезват от мястото си.
 Vägfarande där i trakten vika av till dem,  men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
Кервани се отклоняват от пътя им, отиват в пустошта и загиват.
 Temas vägfarande skådade dithän,  Sabas köpmanståg hoppades på dem;
Теманските кервани гледаха, савските пътници се надяваха на тях.
 men de kommo på skam i sin förtröstan,  de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
Опозориха се в надеждата си, дойдоха там и се посрамиха.
 Ja, likaså ären I nu ingenting värda,  handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
Сега и вие станахте никакви — видяхте ужас и се уплашихте.
 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor,  taga av edert gods för att lösa mig ut,
Казах ли аз: Донесете ми! — или: Дайте ми дар от имота си! —
 att I skolen rädda mig undan min ovän,  köpa mig fri ur våldsverkares hand?
или: Избавете ме от ръката на притеснителя! — или: Изкупете ме от ръката на насилниците?
 Undervisen mig, så vill jag tiga,  lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
Поучете ме, и аз ще млъкна; покажете ми в какво съм се заблудил.
 Gott är förvisso uppriktigt tal,  men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
Колко са здрави правите думи, но какво изобличава вашето изобличение?
 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord,  och skall den förtvivlade få tala för vinden?
Смятате ли да изобличите думи? Говоренето на отчаяния е на вятъра!
 Då kasten I väl också lott om den faderlöse,  då lären I väl köpslå om eder vän!
Вие бихте хвърлили жребий за сирачето и бихте се пазарили за приятеля си.
 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig;  icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
А сега, благоволете да ме погледнете, защото аз няма да ви лъжа в лицето.
 Vänden om!  Må sådan orätt icke ske;  ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
Обърнете сега; нека няма неправда! Да! Обърнете се — правдата ми все още стои!
 Skulle väl orätt bo på min tunga,  och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
Има ли неправда на езика ми? Не може ли небцето ми да различи лошото?