Psalms 77

Til sangmesteren, for Jedutun; av Asaf; en salme.

För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.

Min røst er til Gud, og jeg vil rope; min røst er til Gud, og han vil vende øret til mig.

 Jag vill höja min röst till Gud och ropa;  jag vill höja min röst till Gud,      för att han må lyssna till mig.

På min nøds dag søker jeg Herren; min hånd er utrakt om natten og blir ikke trett, min sjel vil ikke la sig trøste.

 På min nöds dag söker jag Herren;  min hand är utsträckt om natten      och förtröttas icke;  min själ vill icke låta trösta sig.

Jeg vil komme Gud i hu og sukke; jeg vil gruble, og min ånd vansmekter. Sela.

 Jag vill tänka på Gud och klaga;  jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar.  Sela.

Du holder mine øine oppe i nattevaktene; jeg er urolig og taler ikke.

 Mina ögonlock håller du öppna;  jag är full av oro och kan icke tala.

Jeg tenker på fordums dager, på de lengst fremfarne år.

 Jag tänker på forntidens dagar,  på år som längesedan hava gått.

Jeg vil komme i hu mitt strengespill om natten, i mitt hjerte vil jeg gruble, og min ånd ransaker.

 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel;  i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer,  och min ande skall eftersinna.

Vil da Herren forkaste i all evighet, og vil han ikke mere bli ved å vise nåde?

 Skall då Herren förkasta evinnerligen  och ingen nåd mer bevisa?

Er det for all tid ute med hans miskunnhet? er hans løfte blitt til intet slekt efter slekt?

 Är det då ute med hans godhet för beständigt,  har hans ord blivit till intet för alla tider?

Har Gud glemt å være nådig? Har han i vrede tillukket sin barmhjertighet? Sela.

 Har Gud förgätit att vara nådig  eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet?  Sela.

Jeg sier: Dette er min plage, det er år fra den Høiestes høire hånd.

 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid,  den Högstes högra hand är ej såsom förr.

Jeg vil forkynne Herrens gjerninger; for jeg vil komme dine under i hu fra fordums tid.

 Jag vill prisa HERRENS gärningar,  ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;

Og jeg vil eftertenke alt ditt verk, og på dine store gjerninger vil jeg grunde.

 jag vill begrunda alla dina gärningar  och eftersinna dina verk.

Gud! Din vei er i hellighet; hvem er en gud stor som Gud?

 Gud, i helighet går din väg;  vem är en gud så stor som Gud?

Du er den Gud som gjør under; du har kunngjort din styrke blandt folkene.

 Du är Gud, en Gud som gör under;  du har uppenbarat din makt bland folken.

Du har forløst ditt folk med velde, Jakobs og Josefs barn. Sela.

 Med väldig arm förlossade du ditt folk,  Jakobs och Josefs barn.  Sela.

Vannene så dig, Gud, vannene så dig, de bevet, ja avgrunnene skalv.

 Vattnen sågo dig, och Gud,  vattnen sågo dig och våndades,  själva djupen darrade.

Skyene utøste vann, himlene lot sin røst høre, ja dine piler fløi hit og dit.

 Molnen göto ut strömmar av vatten,  skyarna läto höra sin röst,  och dina pilar foro omkring.

Din tordens røst lød i stormhvirvelen, lyn lyste op jorderike, jorden bevet og skalv.

 Ditt dunder ljöd i stormvirveln,  ljungeldar lyste upp jordens krets,  jorden darrade och bävade.

Gjennem havet gikk din vei, og dine stier gjennem store vann, og dine fotspor blev ikke kjent. Du førte ditt folk som en hjord ved Moses' og Arons hånd.

 Genom havet gick din väg,  din stig genom stora vatten,  och dina fotspår fann man icke. [ (Psalms 77:21)  Så förde du ditt folk såsom en hjord  genom Moses och Arons hand. ]