Psalms 78

En læresalme av Asaf. Lytt, mitt folk, til min lære, bøi eders ører til min munns ord!

En sång av Asaf.  Lyssna, mitt folk, till min undervisning;  böjen edra öron till min muns ord.

Jeg vil oplate min munn med tankesprog, jeg vil la utstrømme gåtefulle ord fra fordums tid.

 Jag vill öppna min mun till lärorikt tal,  uppenbara förborgade ting ifrån fordom.

Det vi har hørt og vet, og det våre fedre har fortalt oss,

 Vad vi hava hört och känna,  och vad våra fäder hava förtäljt för oss,

det vil vi ikke dølge for deres barn, men for den kommende slekt fortelle Herrens pris og hans styrke og de undergjerninger som han har gjort.

 det vilja vi icke dölja för deras barn;  för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov  och hans makt och de under han har gjort.

Han har reist et vidnesbyrd i Jakob og satt en lov i Israel, som han bød våre fedre å kunngjøre sine barn,

 Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob  och stiftade en lag i Israel;  han påbjöd den för våra fäder,  och de skulle kungöra den för sina barn.

forat den kommende slekt, de barn som skulde fødes, kunde kjenne dem, kunde stå frem og fortelle dem for sine barn

 Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte,  för barn som en gång skulle födas,  och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.

og sette sitt håp til Gud og ikke glemme Guds gjerninger, men holde hans bud

 Då skulle de sätta sitt hopp till Gud  och icke förgäta Guds verk,  utan taga hans bud i akt.

og ikke være som deres fedre, en opsetsig og gjenstridig slekt, en slekt som ikke gjorde sitt hjerte fast, og hvis ånd ikke var trofast mot Gud.

 Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder,  ett gensträvigt och upproriskt släkte,  ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt,  och vars ande icke var trofast mot Gud.

Efra'ims barn, de rustede bueskyttere, vendte om på stridens dag.

 Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar,  vände om på stridens dag.

De holdt ikke Guds pakt og vilde ikke vandre i hans lov,

 De höllo icke Guds förbund,  och efter hans lag ville de ej vandra.

og de glemte hans store gjerninger og de under som han hadde latt dem se.

 De glömde hans gärningar  och de under han hade låtit dem se.

For deres fedres øine hadde han gjort under i Egyptens land, på Soans mark.

 Ja, inför deras fäder hade han gjort under,  i Egyptens land, på Soans mark.

Han kløvde havet og lot dem gå gjennem det og lot vannet stå som en dynge.

 Han klöv havet och lät dem gå därigenom  och lät vattnet stå såsom en hög.

Og han ledet dem ved skyen om dagen og hele natten ved ildens lys.

 Han ledde dem om dagen med molnskyn,  och hela natten med eldens sken.

Han kløvde klipper i ørkenen og gav dem å drikke som av store vanndyp.

 Han klöv sönder klippor i öknen  och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.

Og han lot bekker gå ut av klippen og vann flyte ned som strømmer.

 Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan  och vatten flyta ned såsom strömmar.

Men de blev ennu ved å synde mot ham, å være gjenstridige mot den Høieste i ørkenen.

 Likväl syndade de allt framgent mot honom  och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.

Og de fristet Gud i sitt hjerte, så de krevde mat efter sin lyst.

 De frestade Gud i sina hjärtan,  i det de begärde mat för sin lystnad.

Og de talte mot Gud, de sa: Kan vel Gud dekke bord i ørkenen?

 Och de talade mot Gud, de sade:      »Kan väl Gud      duka ett bord i öknen?

Se, han har slått klippen så det fløt ut vann, og bekker strømmet over; mon han også kan gi brød, eller kan han komme med kjøtt til sitt folk?

 Se, visst slog han klippan,      så att vatten flödade      och bäckar strömmade fram,  men kan han ock giva bröd  eller skaffa kött åt sitt folk?»

Derfor, da Herren hørte det, harmedes han, og ild optendtes mot Jakob, og vrede reiste sig mot Israel,

 Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det;  och eld upptändes i Jakob,  jag, vrede kom över Israel,

fordi de ikke trodde på Gud og ikke stolte på hans frelse.

 eftersom de icke trodde på Gud  och ej förtröstade på hans frälsning.

Og han gav skyene der oppe befaling og åpnet himmelens porter.

 Och han gav befallning åt skyarna i höjden  och öppnade himmelens dörrar;

Og han lot manna regne over dem til føde og gav dem himmelkorn.

 han lät manna regna över dem till föda,  och korn från himmelen gav han dem.

Englebrød åt enhver; han sendte dem næring til mette.

 Änglabröd fingo människor äta;  han sände dem mat till fyllest.

Han lot østenvinden fare ut i himmelen og førte sønnenvinden frem ved sin styrke.

 Han lät östanvinden fara ut på himmelen,  och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.

Og han lot kjøtt regne ned over dem som støv og vingede fugler som havets sand,

 Och han lät kött regna över dem såsom stoft,  bevingade fåglar såsom havets sand;

og han lot dem falle ned midt i deres leir, rundt omkring deres boliger.

 han lät det falla ned i sitt läger,  runt omkring sin boning.

Og de åt og blev såre mette, og det de lystet efter, gav han dem.

 Då åto de och blevo övermätta;  han lät dem få vad de hade lystnad efter.

De hadde ennu ikke latt fare det de lystet efter, ennu var deres mat i deres munn,

 Men ännu hade de icke stillat sin lystnad,  ännu var maten i deras mun,

da reiste Guds vrede sig mot dem, og han herjet blandt deres kraftfulle menn, og Israels unge menn slo han ned.

 då kom Guds vrede över dem;  han sände död bland deras ypperste  och slog ned Israels unga män.

Med alt dette syndet de enda og trodde ikke på hans undergjerninger.

 Likväl syndade de alltjämt  och trodde icke på hans under.

Derfor lot han deres dager svinne bort i tomhet og deres år i forskrekkelse.

 Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse  och deras år i plötslig undergång.

Når han herjet blandt dem, da spurte de efter ham og vendte om og søkte Gud

 När han dräpte folket, frågade de efter honom  och vände om och sökte Gud.

og kom i hu at Gud var deres klippe, og den høieste Gud deres gjenløser.

 De tänkte då på att Gud var deras klippa,  och att Gud den Högste var deras förlossare;

Men de smigret for ham med sin munn og løi for ham med sin tunge.

 och de talade inställsamt för honom med sin mun  och skrymtade för honom med sin tunga.

Og deres hjerte hang ikke fast ved ham, og de var ikke tro mot hans pakt.

 Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom,  och de voro icke trogna i hans förbund.

Men han, han er miskunnelig, han tilgir misgjerning og forderver ikke; mange ganger lot han sin vrede vende om og lot ikke all sin harme bryte frem.

 Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning,  och han vill icke fördärva.  Därför avvände han ofta sin vrede  och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.

Og han kom i hu at de var kjød, et åndepust som farer avsted og ikke kommer tilbake.

 Ty han tänkte därpå att de voro kött,  en vind som far bort och icke kommer åter.

Hvor titt var de ikke gjenstridige mot ham i ørkenen, gjorde ham sorg på de øde steder!

 Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen  och bedrövade honom i ödemarken!

Og de fristet Gud på ny og krenket Israels Hellige.

 Ja, de frestade Gud allt framgent  och förtörnade Israels Helige.

De kom ikke hans hånd i hu den dag han forløste dem fra fienden,

 De betänkte icke vad hans hand hade uträttat  på den tid då han förlossade dem från ovännen,

han som gjorde sine tegn i Egypten og sine under på Soans mark.

 då han gjorde sina tecken i Egypten  och sina under på Soans mark.

Han gjorde deres elver til blod, og sine rinnende vann kunde de ikke drikke.

 Där förvandlade han deras strömmar till blod,  så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;

Han sendte imot dem fluesvermer som fortærte dem, og frosk som fordervet dem.

 han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem,  och paddor, som voro dem till fördärv.

Og han gav gnageren deres grøde og gresshoppen deres høst.

 Han gav deras gröda åt gräsmaskar  och deras arbetes frukt åt gräshoppor;

Han slo deres vintrær ned med hagl og deres morbærtrær med haglstener.

 han slog deras vinträd med hagel  och deras fikonträd med hagelstenar;

Og han overgav deres fe til haglet og deres hjorder til ildsluer.

 han gav deras husdjur till pris åt hagel  och deras boskap åt ljungeldar.

Han slapp sin brennende vrede løs mot dem, harme og forbitrelse og trengsel, en sending av ulykkes-bud.

 Han sände över dem sin vredes glöd,  förgrymmelse och ogunst och nöd,  en skara av olycksänglar.

Han brøt vei for sin vrede, sparte ikke deres sjel for døden, overgav deres liv til pesten.

 Han gav fritt lopp åt sin vrede;  han skonade icke deras själ från döden,  utan gav deras liv till pris åt pesten.

Og han slo alle førstefødte i Egypten, styrkens førstegrøde i Kams telter.

 Och han slog allt förstfött i Egypten,  kraftens förstling i Hams hyddor.

Og han lot sitt folk bryte op som en fåreflokk og førte dem som en hjord i ørkenen.

 Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord  och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.

Og han ledet dem tryggelig, og de fryktet ikke, men havet skjulte deres fiender.

 Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta;  men deras fiender övertäcktes av havet.

Og han førte dem til sitt hellige landemerke, til det berg hans høire hånd hadde vunnet.

 Och han lät dem komma till sitt heliga land,  till det berg som hans högra hand hade förvärvat.

Og han drev hedningene ut for deres åsyn og lot deres land tilfalle dem som arvedel og lot Israels stammer bo i deres telter.

 Han förjagade hedningarna för dem  och gav dem deras land till arvslott  och lät Israels stammar bo i deras hyddor.

Men de fristet Gud, den Høieste, og var gjenstridige mot ham, og de aktet ikke på hans vidnesbyrd.

 Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste  och höllo icke hans vittnesbörd;

De vek av og var troløse, som deres fedre, de vendte om, likesom en bue som svikter.

 de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder,  de vände om, lika en båge som sviker.

Og de vakte hans harme med sine offerhauger og gjorde ham nidkjær med sine utskårne billeder.

 De förtörnade honom med sina offerhöjder  och retade honom genom sina beläten.

Gud hørte det og blev vred, og han blev såre kjed av Israel.

 Gud förnam det och vart förgrymmad  och förkastade Israel med harm.

Og han forlot sin bolig i Silo, det telt han hadde opslått blandt menneskene.

 Och han försköt sin boning i Silo,  det tält han hade slagit upp bland människorna;

Og han overgav sin styrke til fangenskap og sin herlighet i fiendens hånd.

 han gav sin makt i fångenskap  och sin ära i fiendehand.

Og han overgav sitt folk til sverdet og harmedes på sin arv.

 Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet,  och på sin arvedel förgrymmades han.

Ild fortærte dets unge menn, og dets jomfruer fikk ingen brudesang.

 Deras unga män förtärdes av eld,  och deras jungfrur blevo utan brudsång.

Dets prester falt for sverdet, og dets enker holdt ikke klagemål.

 Deras präster föllo för svärd,  och inga änkor kunde hålla klagogråt.

Da våknet Herren som en sovende, som en helt som jubler av vin.

 Då vaknade Herren såsom ur en sömn,  han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.

Og han slo sine motstandere tilbake, påførte dem en evig skam.

 Och han slog sina ovänner tillbaka,  evig smälek lät han komma över dem.

Og han forkastet Josefs telt og utvalgte ikke Efra'ims stamme,

 Han förkastade ock Josefs hydda  och utvalde icke Efraims stam.

men han utvalgte Juda stamme, Sions berg som han elsket.

 Men han utvalde Juda stam,  Sions berg, som han älskade.

Og han bygget sin helligdom lik høie fjell, lik jorden, som han har grunnfestet for evig tid.

 Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen,  fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.

Og han utvalgte David, sin tjener, og tok ham fra fårehegnene;

 Och han utvalde sin tjänare David  och tog honom ifrån fårhjordens fållor.

fra de melkende får som han gikk bakefter, hentet han ham til å vokte Jakob, sitt folk, og Israel, sin arv.

 Ja, ifrån fåren hämtade han honom  och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk,  och för Israel, sin arvedel.

Og han voktet dem efter sitt hjertes opriktighet og ledet dem med sin forstandige hånd.

 Och han var deras herde med redligt hjärta  och ledde dem med förståndig hand.