Psalms 88

He waiata, he himene ma nga tama a Koraha. Ki te tino kaiwhakatangi. Maharata Reanoto. He Makiri na Hemana Eterahi. E Ihowa, e te Atua o toku whakaoranga, he tangi taku ki tou aroaro i te ao, i te po.

En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman.

Kia tae atu taku inoi ki tou aroaro: whakatitahatia mai tou taringa ki taku tangi.

 HERRE, min frälsnings Gud,  dag och natt ropar jag inför dig.

Kua ki hoki toku wairua i te pouri, a e whakatata ana toku ora ki te reinga.

 Låt min bön komma inför ditt ansikte,  böj ditt öra till mitt rop.

Kua taua tahitia ahau me te hunga e heke ana ki te rua; e rite ana ahau ki te tangata kahore ona awhina!

 Ty min själ är mättad med lidanden,  och mitt liv har kommit nära dödsriket.

I maka ki waenga i nga tupapaku, me he tangata i patua e takoto ana i te urupa, kahore nei e maharatia e koe i muri; he mea momotu ke ratou na tou ringa.

 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven,  jag är såsom en man utan livskraft.

Kua whakatakotoria ahau e koe ki te rua i raro riro, ki te pouri, ki nga rire.

 Jag är övergiven bland de döda,  lik de slagna som ligga i graven,  dem på vilka du icke mer tänker,  och som äro avskilda från din hand.

E pehia ana ahau e tou riri, e pakia ana hoki e koe ki au ngaru katoa. (Hera.

 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven,  ned i mörkret, ned i djupet.

Kua whakamataratia atu e koe oku hoa kia tawhiti i ahau: kua meinga ahau e koe hei mea whakarihariha ki a ratou: kua uakina mai ahau, a kahore e puta ki waho.

 Den vrede vilar tung på mig,  och alla dina böljors svall låter du gå över mig.  Sela.

Kua he toku kanohi i te tangihanga: e karanga ana ahau ki a koe, e Ihowa, i nga ra katoa, kua totoro hoki oku ringa ki a koe.

 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig;  du har gjort mig till en styggelse för dem;  jag ligger fången och kan icke komma ut.

Tera ranei koe e mahi merekara ki nga tupapaku? E ara koia te hunga kua mate ki te whakamoemiti ki a koe? (Hera.

 Mitt öga förtvinar av lidande;  HERRE, jag åkallar dig dagligen,  jag uträcker mina händer till dig.

Ka kauwhautia ranei tou aroha i roto i te urupa? tou pono i roto i te ngaromanga?

 Gör du väl under för de döda,  eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig?  Sela.

E matauria koia au mea whakamiharo i roto i te pouri? tou tika i te whenua o te warewaretanga?

 Förtäljer man i graven om din nåd,  i avgrunden om din trofasthet?

Ko ahau ia kua karanga ki a koe, e Ihowa: a i te ata ka tae atu taku inoi ki tou aroaro.

 Känner man i mörkret dina under,  och din rättfärdighet i glömskans land?

He aha, e Ihowa, i panga ai toku wairua e koe? He aha i huna ai tou mata ki ahau?

 Men jag ropar till dig, HERRE,  och bittida kommer min bön dig till mötes.

No toku tamarikitanga ake ano i pakia ai ahau, i whakahemohemo ai: i ahau e pehia ana e au whakawehi, ka pororaru noa iho.

 Varför förkastar du, HERRE, min själ,  varför döljer du ditt ansikte för mig?

I tika tou riri nui ma runga i ahau; kua haukotia ahau e au mea whakawehi.

 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom;  jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.

Ano he wai ratou ki te karapoti i ahau i te ra roa nei; hui tahi ratou ki te taiawhio i ahau.

 Din vredes lågor gå över mig,  dina fasor förgöra mig.

Kua wehea e koe kia tawhiti atu i ahau te hoa hei aroha mai, me oku hoa ki roto ki te pouri.

 De omgiva mig beständigt såsom vatten,  de kringränna mig allasammans. [ (Psalms 88:19)  Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig;  i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret. ]