Psalms 139

139:1

למנצח לדוד מזמור יהוה חקרתני ותדע׃

För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.

139:2

אתה ידעת שבתי וקומי בנתה לרעי מרחוק׃

Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.

139:3

ארחי ורבעי זרית וכל דרכי הסכנתה׃

Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.

139:4

כי אין מלה בלשוני הן יהוה ידעת כלה׃

Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.

139:5

אחור וקדם צרתני ותשת עלי כפכה׃

Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.

139:6

פלאיה דעת ממני נשגבה לא אוכל לה׃

En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.

139:7

אנה אלך מרוחך ואנה מפניך אברח׃

Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?

139:8

אם אסק שמים שם אתה ואציעה שאול הנך׃

Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där.

139:9

אשא כנפי שחר אשכנה באחרית ים׃

Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,

139:10

גם שם ידך תנחני ותאחזני ימינך׃

så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.

139:11

ואמר אך חשך ישופני ולילה אור בעדני׃

Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,

139:12

גם חשך לא יחשיך ממך ולילה כיום יאיר כחשיכה כאורה׃

så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.

139:13

כי אתה קנית כליתי תסכני בבטן אמי׃

Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.

139:14

אודך על כי נוראות נפליתי נפלאים מעשיך ונפשי ידעת מאד׃

Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.

139:15

לא נכחד עצמי ממך אשר עשיתי בסתר רקמתי בתחתיות ארץ׃

Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.

139:16

גלמי ראו עיניך ועל ספרך כלם יכתבו ימים יצרו ולא אחד בהם׃

Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.

139:17

ולי מה יקרו רעיך אל מה עצמו ראשיהם׃

Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!

139:18

אספרם מחול ירבון הקיצתי ועודי עמך׃

Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.

139:19

אם תקטל אלוה רשע ואנשי דמים סורו מני׃

Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,

139:20

אשר יאמרך למזמה נשא לשוא עריך׃

de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!

139:21

הלוא משנאיך יהוה אשנא ובתקוממיך אתקוטט׃

Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?

139:22

תכלית שנאה שנאתים לאויבים היו לי׃

Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.

139:23

חקרני אל ודע לבבי בחנני ודע שרעפי׃

Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,

139:24

וראה אם דרך עצב בי ונחני בדרך עולם׃

och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.