Psalms 88

(En Sang. En Salme af Koras Sønner. Til Sangmesteren. Al-mahalat-leannot. En Maskil af Ezraitten Heman.) HERRE min Gud, jeg råber om dagen, om Natten når mit Skrig til dig;

En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman.

lad min Bøn komme frem for dit Åsyn, til mit Klageråb låne du Øre!

 HERRE, min frälsnings Gud,  dag och natt ropar jag inför dig.

Thi min Sjæl er mæt af Lidelser, mit Liv er Dødsriget nær,

 Låt min bön komma inför ditt ansikte,  böj ditt öra till mitt rop.

jeg regnes blandt dem, der sank i Graven, er blevet som den, det er ude med,

 Ty min själ är mättad med lidanden,  och mitt liv har kommit nära dödsriket.

kastet hen imellem de døde, blandt faldne, der hviler i Graven, hvem du ej mindes mere, thi fra din Hånd er de revet.

 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven,  jag är såsom en man utan livskraft.

Du har lagt mig i den underste Grube, på det mørke, det dybe Sted;

 Jag är övergiven bland de döda,  lik de slagna som ligga i graven,  dem på vilka du icke mer tänker,  och som äro avskilda från din hand.

tungt hviler din Vrede på mig, alle dine Brændinger lod du gå over mig. - Sela.

 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven,  ned i mörkret, ned i djupet.

Du har fjernet mine Frænder fra mig, gjort mig vederstyggelig for dem; jeg er fængslet, kan ikke gå ud,

 Den vrede vilar tung på mig,  och alla dina böljors svall låter du gå över mig.  Sela.

mit Øje er sløvt af Vånde. Hver Dag, HERRE, råber jeg til dig og rækker mine Hænder imod dig.

 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig;  du har gjort mig till en styggelse för dem;  jag ligger fången och kan icke komma ut.

Gør du Undere for de døde, står Skyggerne op og takker dig? - Sela.

 Mitt öga förtvinar av lidande;  HERRE, jag åkallar dig dagligen,  jag uträcker mina händer till dig.

Tales der om din Nåde i Graven, i Afgrunden om din Trofasthed?

 Gör du väl under för de döda,  eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig?  Sela.

Er dit Under kendt i Mørket, din Retfærd i Glemselens Land?

 Förtäljer man i graven om din nåd,  i avgrunden om din trofasthet?

Men jeg, o HERRE, jeg råber til dig, om Morgenen kommer min Bøn dig i Møde.

 Känner man i mörkret dina under,  och din rättfärdighet i glömskans land?

Hvorfor forstøder du, HERRE, min Sjæl og skjuler dit Åsyn for mig?

 Men jag ropar till dig, HERRE,  och bittida kommer min bön dig till mötes.

Elendig er jeg og Døden nær, dine Rædsler har omgivet mig fra min Ungdom;

 Varför förkastar du, HERRE, min själ,  varför döljer du ditt ansikte för mig?

din Vredes Luer går over mig, dine Rædsler har lagt mig øde,

 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom;  jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.

som Vand er de om mig Dagen lang, til Hobe slutter de Kreds om mig;

 Din vredes lågor gå över mig,  dina fasor förgöra mig.

Ven og Frænde fjerned du fra mig, holdt mine Kendinge borte.

 De omgiva mig beständigt såsom vatten,  de kringränna mig allasammans. [ (Psalms 88:19)  Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig;  i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret. ]