Job 16

respondens autem Iob dixit

Därefter tog Job till orda och sade:

audivi frequenter talia consolatores onerosi omnes vos estis

 Över nog har jag fått höra av sådant;  usla tröstare ären I alla.

numquid habebunt finem verba ventosa aut aliquid tibi molestum est si loquaris

 Är det nu slut på detta tal i vädret,  eller eggar dig ännu något till gensvar?

poteram et ego similia vestri loqui atque utinam esset anima vestra pro anima mea

 Jag kunde väl ock tala, jag såsom I;  ja, jag ville att I voren i mitt ställe!  Då kunde jag hopsätta ord mot eder  och skaka mot eder mitt huvud till hån.

consolarer et ego vos sermonibus et moverem caput meum super vos roborarem vos ore meo et moverem labia quasi parcens vobis

 Med munnen kunde jag då styrka eder  och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.

sed quid agam si locutus fuero non quiescet dolor meus et si tacuero non recedet a me

 Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga;  och tiger jag, icke släpper den mig ändå.

nunc autem oppressit me dolor meus et in nihili redacti sunt omnes artus mei

 Nej, nu har all min kraft blivit tömd;  du har ju förött hela mitt hus.

rugae meae testimonium dicunt contra me et suscitatur falsiloquus adversus faciem meam contradicens mihi

 Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd;  min sjukdom får träda upp och tala mot mig.

collegit furorem suum in me et comminans mihi infremuit contra me dentibus suis hostis meus terribilibus oculis me intuitus est

 I vrede söndersliter och ansätter man mig,  man biter sina tänder samman emot mig;  ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.

aperuerunt super me ora sua exprobrantes percusserunt maxillam meam satiati sunt poenis meis

 Man iar upp munnen mot mig,  smädligt slår man mig på mina kinder;  alla rota sig tillsammans emot mig.

conclusit me Deus apud iniquum et manibus impiorum me tradidit

 Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor  och kastar mig i de ogudaktigas händer.

ego ille quondam opulentus repente contritus sum tenuit cervicem meam confregit me et posuit sibi quasi in signum

 Jag satt i god ro, då krossade han mig;  han grep mig i nacken och slog mig i smulor.  Han satte mig upp till ett mål för sina skott;

circumdedit me lanceis suis convulneravit lumbos meos non pepercit et effudit in terra viscera mea

 från alla sidor träffa mig hans pilar,  han genomborrar mina njurar utan förskoning,  min galla gjuter han ut på jorden.

concidit me vulnere super vulnus inruit in me quasi gigans

 Han bryter ned mig med stöt på stöt,  han stormar emot mig såsom en kämpe.

saccum consui super cutem meam et operui cinere cornu meum

 Säcktyg bär jag hopfäst över min hud,  och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,

facies mea intumuit a fletu et palpebrae meae caligaverunt

 Mitt anlete är glödande rött av gråt,  och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.

haec passus sum absque iniquitate manus meae cum haberem mundas ad Deum preces

 Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer,  och fastän min bön är ren!

terra ne operias sanguinem meum neque inveniat locum in te latendi clamor meus

 Du jord, överskyl icke mitt blod,  och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.

ecce enim in caelo testis meus et conscius meus in excelsis

 Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne,  och i höjden den som skall tala för mig.

verbosi mei amici mei ad Deum stillat oculus meus

 Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje,  därför skådar mitt öga med tårar till Gud,

atque utinam sic iudicaretur vir cum Deo quomodo iudicatur filius hominis cum collega suo

 Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud  och åt ett människobarn mot dess nästa.

ecce enim breves anni transeunt et semitam per quam non revertar ambulo

 Ty få äro de år som skola upprinna,  innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.