Psalms 88

Пісня. Псалом. Синів Кореєвих. Для дириґетна хору. На „Махалат лефннот". Пісня навчальна Гемана езрахеяннина.
En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman.
Господи, Боже спасіння мого, вдень я кличу й вночі я перед Тобою:
 HERRE, min frälsnings Gud,  dag och natt ropar jag inför dig.
хай молитва моя дійде перед обличчя Твоє, нахили Своє ухо до зойку мого,
 Låt min bön komma inför ditt ansikte,  böj ditt öra till mitt rop.
душа бо моя наситилась нещастями, а життя моє зблизилося до шеолу!
 Ty min själ är mättad med lidanden,  och mitt liv har kommit nära dödsriket.
Я до тих прирахований став, що в могилу відходять, я став, немов муж той безсилий...
 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven,  jag är såsom en man utan livskraft.
Я кинений серед померлих, немов оті трупи, що в гробі лежать, що про них Ти не згадуєш більш, і потяті вони від Твоєї руки...
 Jag är övergiven bland de döda,  lik de slagna som ligga i graven,  dem på vilka du icke mer tänker,  och som äro avskilda från din hand.
Умістив Ти мене в глибочезну могилу, до пітьми в глибинах.
 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven,  ned i mörkret, ned i djupet.
На мене лягла Твоя лють, і Ти всіма Своїми ламаннями мучив мене... Села.
 Den vrede vilar tung på mig,  och alla dina böljors svall låter du gå över mig.  Sela.
Віддалив Ти від мене знайомих моїх, учинив Ти мене за огиду для них... Я замкнений і не виходжу,
 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig;  du har gjort mig till en styggelse för dem;  jag ligger fången och kan icke komma ut.
стемніло з біди моє око... Я кожного дня Тебе кличу, о Господи, простягаю до Тебе руки свої!...
 Mitt öga förtvinar av lidande;  HERRE, jag åkallar dig dagligen,  jag uträcker mina händer till dig.
Чи Ти чудо вчиниш померлим? Чи трупи встануть і будуть хвалити Тебе? Села.
 Gör du väl under för de döda,  eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig?  Sela.
Хіба милість Твоя буде в гробі звіщатись, а вірність Твоя в аввадоні?
 Förtäljer man i graven om din nåd,  i avgrunden om din trofasthet?
Чи познається в темряві чудо Твоє, а в краю забуття справедливість Твоя?
 Känner man i mörkret dina under,  och din rättfärdighet i glömskans land?
Та я кличу до Тебе, о Господи, і вранці молитва моя Тебе випереджує...
 Men jag ropar till dig, HERRE,  och bittida kommer min bön dig till mötes.
Для чого, о Господи, кидаєш душу мою, ховаєш від мене обличчя Своє?
 Varför förkastar du, HERRE, min själ,  varför döljer du ditt ansikte för mig?
Нужденний я та помираю відмалку, переношу страхіття Твої, я ослаблений став...
 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom;  jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
Перейшли надо мною Твої пересердя, страхіття Твої зруйнували мене,
 Din vredes lågor gå över mig,  dina fasor förgöra mig.
вони оточають мене, як вода, увесь день, вони разом мене облягають... друга й приятеля віддалив Ти від мене, знайомі мої як та темрява!...
 De omgiva mig beständigt såsom vatten,  de kringränna mig allasammans. [ (Psalms 88:19)  Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig;  i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret. ]