Lamentations 5

Згадай, Господи, що з нами сталося, зглянься й побач нашу ганьбу,

 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss  skåda ned och se till vår smälek.

наша спадщина дісталась чужим, доми наші чужинцям!

 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo,  våra hus i utlänningars.5 Mos. 28,30 f.

Поставали ми сиротами: нема батька, а матінки наші неначе ті вдови!...

 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader;  våra mödrar äro såsom änkor.

Свою воду за срібло ми п'ємо, наші дрова за гроші одержуємо...

 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar;  vår egen ved måste vi betala.

У потилицю нас поганяють, помучені ми, і спокою не маємо!

 Våra förföljare äro oss på halsen;  huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.

До Єгипту й Асирії руку витягуємо, щоб насититись хлібом!

 Vi hava måst giva oss under Egypten,  under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.

Батьки наші грішили, але їх нема, а ми двигаємо їхні провини!

 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer,  vi måste bära deras missgärningar.2 Mos. 20,5. Jer. 31,29. Hes. 18,2.

Раби запанували над нами, і немає нікого, хто б вирятував з їхньої руки...

 Trälar få råda över oss;  ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.

Наражуючи свою душу на меч у пустині, достаємо свій хліб...

 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd,  bärga det undan öknens svärd.

Шкіра наша, мов піч, попалилась з пекучого голоду...

 Vår hud är glödande såsom en ugn,  för brännande hungers skull.

Жінок на Сіоні безчестили, дівчат по Юдейських містах...

 Kvinnorna kränkte man i Sion,  jungfrurna i Juda städer.

Князі їхньою рукою повішені, лиця старих не пошановані...

 Furstarna blevo upphängda av deras händer,  för de äldste visade de ingen försyn.5 Mos. 28,50.

Юнаки носять камінь млиновий, а хлопці під ношею дров спотикаються...

 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar,  och gossarna dignade under vedbördor.

Перестали сидіти старші в брамі, юнаки свою пісню співати,

 De gamla sitta icke mer i porten,  de unga hava upphört med sitt strängaspel.

втіха нашого серця спинилась, наш танець змінивсь на жалобу...

 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd  i sorgelåt är vår dans förvandlad.Job 30,31.

Спала корона у нас з голови, о горе, бо ми прогрішились,

 Kronan har fallit ifrån vårt huvud;  ve oss, att vi syndade så!Job 19,9. Jer. 13,18. Hes. 21,26.

тому наше серце боляще, тому наші очі потемніли,

 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka,  därför äro våra ögon förmörkade,

через гору Сіон, що спустошена, бродять лисиці по ній...

 för Sions bergs skull, som nu ligger öde,  så att rävarna ströva omkring därpå.

Пробуваєш Ти, Господи, вічно, Твій престол з роду в рід:

 Du, HERRE, tronar evinnerligen;  din tron består från släkte till släkte.Ps. 9,8. 29,10. 102,13. 145,13.

Нащо ж нас забуваєш навік, покидаєш на довгі дні нас?

 Varför vill du för alltid förgäta oss,  förkasta oss för beständigt?

Приверни нас до Себе, о Господи, і вернемось ми, віднови наші дні, як давніше було!

 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter;  förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.Jer. 31,18.

Хіба Ти цілком нас відкинув, прогнівавсь занадто на нас?...

 Eller har du alldeles förkastat oss?  Förtörnas du på oss så övermåttan?