Lamentations 5

Anımsa, ya RAB, başımıza geleni, Bak da utancımızı gör.

 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss  skåda ned och se till vår smälek.

Mülkümüz yabancılara geçti, Evlerimiz ellere.

 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo,  våra hus i utlänningars.5 Mos. 28,30 f.

Öksüz kaldık, babasız, Annelerimiz dul kadınlara döndü.

 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader;  våra mödrar äro såsom änkor.

Suyumuzu parayla içtik, Odunumuzu parayla almak zorunda kaldık.

 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar;  vår egen ved måste vi betala.

Bizi kovalayanlar ensemizde, Yorgun düştük, rahatımız yok.

 Våra förföljare äro oss på halsen;  huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.

Ekmek için Mısır’a, Asur’a el açtık.

 Vi hava måst giva oss under Egypten,  under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.

Atalarımız günah işledi, Ama artık onlar yok; Suçlarının cezasını biz yüklendik.

 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer,  vi måste bära deras missgärningar.2 Mos. 20,5. Jer. 31,29. Hes. 18,2.

Köleler üstümüzde saltanat sürüyor, Bizi ellerinden kurtaracak kimse yok.

 Trälar få råda över oss;  ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.

Çöldeki kılıçlı haydutlar yüzünden Ekmeğimizi canımız pahasına kazanıyoruz.

 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd,  bärga det undan öknens svärd.

Kıtlığın yakıcı sıcağından Derimiz fırın gibi kızardı.

 Vår hud är glödande såsom en ugn,  för brännande hungers skull.

Siyon’da kadınların, Yahuda kentlerinde erden kızların ırzına geçtiler.

 Kvinnorna kränkte man i Sion,  jungfrurna i Juda städer.

Önderler ellerinden asıldı, Yaşlılar saygı görmedi.

 Furstarna blevo upphängda av deras händer,  för de äldste visade de ingen försyn.5 Mos. 28,50.

Değirmen taşını gençler çevirdi, Çocuklar odun yükü altında tökezledi.

 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar,  och gossarna dignade under vedbördor.

Yaşlılar kent kapısında oturmaz oldu, Gençler saz çalmaz oldu.

 De gamla sitta icke mer i porten,  de unga hava upphört med sitt strängaspel.

Yüreğimizin sevinci durdu, Oyunumuz yasa döndü.

 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd  i sorgelåt är vår dans förvandlad.Job 30,31.

Taç düştü başımızdan, Vay başımıza! Çünkü günah işledik.

 Kronan har fallit ifrån vårt huvud;  ve oss, att vi syndade så!Job 19,9. Jer. 13,18. Hes. 21,26.

Bu yüzden yüreğimiz baygın, Bunlardan ötürü gözlerimiz karardı.

 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka,  därför äro våra ögon förmörkade,

Viran olan Siyon Dağı’nın üstünde Çakallar geziyor!

 för Sions bergs skull, som nu ligger öde,  så att rävarna ströva omkring därpå.

[] Ama sen, sonsuza dek tahtında oturursun, ya RAB, Egemenliğin kuşaklar boyu sürer.

 Du, HERRE, tronar evinnerligen;  din tron består från släkte till släkte.Ps. 9,8. 29,10. 102,13. 145,13.

Niçin bizi hep unutuyorsun, Neden bizi uzun süre terk ediyorsun?

 Varför vill du för alltid förgäta oss,  förkasta oss för beständigt?

Bizi kendine döndür, ya RAB, döneriz, Eski günlerimizi geri ver.

 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter;  förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.Jer. 31,18.

Bizi büsbütün attıysan, Bize çok öfkelenmiş olmalısın.

 Eller har du alldeles förkastat oss?  Förtörnas du på oss så övermåttan?