Job 16

Därefter tog Job till orda och sade:

respondens autem Iob dixit

 Över nog har jag fått höra av sådant;  usla tröstare ären I alla.

audivi frequenter talia consolatores onerosi omnes vos estis

 Är det nu slut på detta tal i vädret,  eller eggar dig ännu något till gensvar?

numquid habebunt finem verba ventosa aut aliquid tibi molestum est si loquaris

 Jag kunde väl ock tala, jag såsom I;  ja, jag ville att I voren i mitt ställe!  Då kunde jag hopsätta ord mot eder  och skaka mot eder mitt huvud till hån.

poteram et ego similia vestri loqui atque utinam esset anima vestra pro anima mea

 Med munnen kunde jag då styrka eder  och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.

consolarer et ego vos sermonibus et moverem caput meum super vos roborarem vos ore meo et moverem labia quasi parcens vobis

 Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga;  och tiger jag, icke släpper den mig ändå.

sed quid agam si locutus fuero non quiescet dolor meus et si tacuero non recedet a me

 Nej, nu har all min kraft blivit tömd;  du har ju förött hela mitt hus.

nunc autem oppressit me dolor meus et in nihili redacti sunt omnes artus mei

 Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd;  min sjukdom får träda upp och tala mot mig.

rugae meae testimonium dicunt contra me et suscitatur falsiloquus adversus faciem meam contradicens mihi

 I vrede söndersliter och ansätter man mig,  man biter sina tänder samman emot mig;  ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.

collegit furorem suum in me et comminans mihi infremuit contra me dentibus suis hostis meus terribilibus oculis me intuitus est

 Man iar upp munnen mot mig,  smädligt slår man mig på mina kinder;  alla rota sig tillsammans emot mig.

aperuerunt super me ora sua exprobrantes percusserunt maxillam meam satiati sunt poenis meis

 Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor  och kastar mig i de ogudaktigas händer.

conclusit me Deus apud iniquum et manibus impiorum me tradidit

 Jag satt i god ro, då krossade han mig;  han grep mig i nacken och slog mig i smulor.  Han satte mig upp till ett mål för sina skott;

ego ille quondam opulentus repente contritus sum tenuit cervicem meam confregit me et posuit sibi quasi in signum

 från alla sidor träffa mig hans pilar,  han genomborrar mina njurar utan förskoning,  min galla gjuter han ut på jorden.

circumdedit me lanceis suis convulneravit lumbos meos non pepercit et effudit in terra viscera mea

 Han bryter ned mig med stöt på stöt,  han stormar emot mig såsom en kämpe.

concidit me vulnere super vulnus inruit in me quasi gigans

 Säcktyg bär jag hopfäst över min hud,  och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,

saccum consui super cutem meam et operui cinere cornu meum

 Mitt anlete är glödande rött av gråt,  och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.

facies mea intumuit a fletu et palpebrae meae caligaverunt

 Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer,  och fastän min bön är ren!

haec passus sum absque iniquitate manus meae cum haberem mundas ad Deum preces

 Du jord, överskyl icke mitt blod,  och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.

terra ne operias sanguinem meum neque inveniat locum in te latendi clamor meus

 Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne,  och i höjden den som skall tala för mig.

ecce enim in caelo testis meus et conscius meus in excelsis

 Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje,  därför skådar mitt öga med tårar till Gud,

verbosi mei amici mei ad Deum stillat oculus meus

 Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud  och åt ett människobarn mot dess nästa.

atque utinam sic iudicaretur vir cum Deo quomodo iudicatur filius hominis cum collega suo

 Ty få äro de år som skola upprinna,  innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.

ecce enim breves anni transeunt et semitam per quam non revertar ambulo