Psalms 49

För sångmästaren; av Koras söner; en psalm.
Для дириґетна хору. Синів Кореєвих. Псалом.
 Hören detta, alla folk,  lyssnen härtill, I alla som leven i världen,
Слухайте це, всі народи, візьміть до ушей, усі мешканці всесвіту,
 både låga och höga,  rika såväl som fattiga.
і людські сини й сини мужів, разом багатий та вбогий,
 Hin mun skall tala visdom,  och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.
мої уста казатимуть мудрість, думка ж серця мого розумність,
 Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal,  jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.
нахилю своє ухо до приказки, розв'яжу свою загадку лірою!
 Varför skulle jag frukta i olyckans dagar,  när mina förföljares ondska omgiver mig?
Чому маю боятись у день лихоліття, як стане круг мене неправда моїх ошуканців,
 De förlita sig på sina ägodelar  och berömma sig av sin stora rikedom.
які на багатство своє покладають надію, і своїми достатками хваляться?
 Men sin broder kan ingen förlossa  eller giva Gud lösepenning för honom.
Але жодна людина не викупить брата, не дасть його викупу Богові,
 För dyr är lösen för hans själ  och kan icke betalas till evig tid,
бо викуп їхніх душ дорогий, і не перестане навіки,
 så att han skulle få leva för alltid  och undgå att se graven.
щоб міг він ще жити навіки й не бачити гробу!
 Nej, man skall se att visa män dö,  att dårar och oförnuftiga förgås likasom de;  de måste lämna sina ägodelar åt andra.
Та люди побачать, що мудрі вмирають так само, як гинуть невіглас та неук, і лишають для інших багатство своє...
 De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen,  deras boningar från släkte till släkte;  de uppkalla jordagods efter sina namn.
Вони думають, ніби доми їхні навіки, місця їхнього замешкання з роду до роду, іменами своїми звуть землі,
 Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd,  hon är lik fänaden, som förgöres.
та не зостається в пошані людина, подібна худобі, що гине!
 Den vägen gå de, dårar som de äro,  och de följas av andra som finna behag i deras tal.  Sela.
Така їхня дорога глупота для них, та за ними йдуть ті, хто кохає їхню думку. Села.
 Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket,      där döden bliver deras herde.  Så få de redliga makt över dem,      när morgonen gryr,  medan deras skepnader förtäras av dödsriket      och ej få annan boning.
Вони зійдуть в шеол, і смерть їх пасе, немов вівці, а праведники запанують над ними від рання; подоба їхня знищиться, шеол буде мешканням для них...
 Men min själ skall Gud förlossa      ifrån dödsrikets våld,  ty han skall upptaga mig.  Sela.
Та визволить Бог мою душу із влади шеолу, бо Він мене візьме! Села.
 Frukta icke, när en man bliver rik,  när hans hus växer till i härlighet.
Не лякайся, коли багатіє людина, коли збільшується слава дому її,
 Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig,  och hans härlighet följer honom icke ditned.
бо, вмираючи, не забере вона всього, її слава не піде за нею!
 Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv,  ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar,  så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte,  till dem som aldrig mer se ljuset.
Хоч вона свою душу за життя свого хвалить, і славлять тебе, як для себе ти чиниш добро,
 En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd,  hon är lik fänaden, som förgöres.
вона прийде до роду батьків своїх, що світла вони не побачать навіки! Людина в пошані, але нерозумна, подібна худобі, що гине!