Lamentations 5

 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss  skåda ned och se till vår smälek.

Згадай, Господи, що з нами сталося, зглянься й побач нашу ганьбу,

 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo,  våra hus i utlänningars.5 Mos. 28,30 f.

наша спадщина дісталась чужим, доми наші чужинцям!

 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader;  våra mödrar äro såsom änkor.

Поставали ми сиротами: нема батька, а матінки наші неначе ті вдови!...

 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar;  vår egen ved måste vi betala.

Свою воду за срібло ми п'ємо, наші дрова за гроші одержуємо...

 Våra förföljare äro oss på halsen;  huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.

У потилицю нас поганяють, помучені ми, і спокою не маємо!

 Vi hava måst giva oss under Egypten,  under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.

До Єгипту й Асирії руку витягуємо, щоб насититись хлібом!

 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer,  vi måste bära deras missgärningar.2 Mos. 20,5. Jer. 31,29. Hes. 18,2.

Батьки наші грішили, але їх нема, а ми двигаємо їхні провини!

 Trälar få råda över oss;  ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.

Раби запанували над нами, і немає нікого, хто б вирятував з їхньої руки...

 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd,  bärga det undan öknens svärd.

Наражуючи свою душу на меч у пустині, достаємо свій хліб...

 Vår hud är glödande såsom en ugn,  för brännande hungers skull.

Шкіра наша, мов піч, попалилась з пекучого голоду...

 Kvinnorna kränkte man i Sion,  jungfrurna i Juda städer.

Жінок на Сіоні безчестили, дівчат по Юдейських містах...

 Furstarna blevo upphängda av deras händer,  för de äldste visade de ingen försyn.5 Mos. 28,50.

Князі їхньою рукою повішені, лиця старих не пошановані...

 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar,  och gossarna dignade under vedbördor.

Юнаки носять камінь млиновий, а хлопці під ношею дров спотикаються...

 De gamla sitta icke mer i porten,  de unga hava upphört med sitt strängaspel.

Перестали сидіти старші в брамі, юнаки свою пісню співати,

 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd  i sorgelåt är vår dans förvandlad.Job 30,31.

втіха нашого серця спинилась, наш танець змінивсь на жалобу...

 Kronan har fallit ifrån vårt huvud;  ve oss, att vi syndade så!Job 19,9. Jer. 13,18. Hes. 21,26.

Спала корона у нас з голови, о горе, бо ми прогрішились,

 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka,  därför äro våra ögon förmörkade,

тому наше серце боляще, тому наші очі потемніли,

 för Sions bergs skull, som nu ligger öde,  så att rävarna ströva omkring därpå.

через гору Сіон, що спустошена, бродять лисиці по ній...

 Du, HERRE, tronar evinnerligen;  din tron består från släkte till släkte.Ps. 9,8. 29,10. 102,13. 145,13.

Пробуваєш Ти, Господи, вічно, Твій престол з роду в рід:

 Varför vill du för alltid förgäta oss,  förkasta oss för beständigt?

Нащо ж нас забуваєш навік, покидаєш на довгі дні нас?

 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter;  förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.Jer. 31,18.

Приверни нас до Себе, о Господи, і вернемось ми, віднови наші дні, як давніше було!

 Eller har du alldeles förkastat oss?  Förtörnas du på oss så övermåttan?

Хіба Ти цілком нас відкинув, прогнівавсь занадто на нас?...