Psalms 147

 Halleluja!  Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud,  ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.

RAB’be övgüler sunun! Ne güzel, ne hoş Tanrımız’ı ilahilerle övmek! O’na övgü yaraşır.

 HERREN är den som bygger upp Jerusalem,  Israels fördrivna samlar han tillhopa.

RAB yeniden kuruyor Yeruşalim’i, Bir araya topluyor İsrail’in sürgünlerini.

 Han helar dem som hava förkrossade hjärtan,  och deras sår förbinder han.

O kırık kalplileri iyileştirir, Yaralarını sarar.

 Han bestämmer stjärnornas mängd,  han nämner dem alla vid namn.

[] Yıldızların sayısını belirler, Her birini adıyla çağırır.

 Vår Herre är stor och väldig i kraft,  hans förstånd har ingen gräns.

Rabbimiz büyük ve çok güçlüdür, Sınırsızdır anlayışı.

 HERREN uppehåller de ödmjuka,  men de ogudaktiga slår han till jorden.

RAB mazlumlara yardım eder, Kötüleri yere çalar.

 Höjen sång till HERREN med tacksägelse,  lovsjungen vår Gud till harpa,

RAB’be şükran ezgileri okuyun, Tanrımız’ı lirle, ilahilerle övün.

 honom som betäcker himmelen med moln,  honom som bereder regn åt jorden,  honom som låter gräs skjuta upp på bergen,

O’dur gökleri bulutlarla kaplayan, Yeryüzüne yağmur sağlayan, Dağlarda ot bitiren.

 honom som giver föda åt djuren,  åt korpens ungar som ropa.

O yiyecek sağlar hayvanlara, Bağrışan kuzgun yavrularına.

 Han har icke sin lust i hästens styrka,  hans behag står ej till mannens snabbhet.

Ne atın gücünden zevk alır, Ne de insanın yiğitliğinden hoşlanır.

 HERRENS behag står till dem som frukta honom,  till dem som hoppas på hans nåd.

RAB kendisinden korkanlardan, Sevgisine umut bağlayanlardan hoşlanır.

 Jerusalem, prisa HERREN;  Sion, lova din Gud.

RAB’bi yücelt, ey Yeruşalim! Tanrın’a övgüler sun, ey Siyon!

 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta;  han har välsignat dina barn i dig.

Çünkü senin kapılarının kol demirlerine güç katar, İçindeki halkı kutsar.

 Han skaffar dina gränser frid,  han mättar dig med bästa vete.

Sınırlarını esenlik içinde tutar, Seni en iyi buğdayla doyurur.

 Han låter sitt tal gå ut till jorden,  hans ord löper åstad med hast.

Yeryüzüne buyruğunu gönderir, Sözü çarçabuk yayılır.

 Han låter snö falla såsom ull,  rimfrost strör han ut såsom aska.

Yapağı gibi kar yağdırır, Kırağıyı kül gibi saçar.

 Han kastar sitt hagel såsom smulor;  vem kan bestå för hans frost?

Aşağıya iri iri dolu savurur, Kim dayanabilir soğuğuna?

 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna;  sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.

Buyruk verir, eritir buzları, Rüzgarını estirir, sular akmaya başlar.

 Han har förkunnat för Jakob sitt ord,  för Israel sina stadgar och rätter.

Sözünü Yakup soyuna, Kurallarını, ilkelerini İsrail’e bildirir.

 Så har han icke gjort för något hednafolk;  och hans rätter, dem känna de icke.  Halleluja!

Başka hiçbir ulus için yapmadı bunu, Onlar O’nun ilkelerini bilmezler. RAB’be övgüler sunun!