Psalms 146

 Halleluja!  Lova HERREN, min själ.

RAB’be övgüler sunun! Ey gönlüm, RAB’be övgüler sun.

 Jag vill lova HERREN, så länge jag lever,  jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

Yaşadıkça RAB’be övgüler sunacak, Var oldukça Tanrım’a ilahiler söyleyeceğim.

 Förliten eder icke på furstar,  icke på en människoson, han kan icke hjälpa.

Önderlere, Sizi kurtaramayacak insanlara güvenmeyin.

 Hans ande måste sin väg,      han vänder tillbaka till den jord      varav han är kommen;  då varda hans anslag om intet.

O son soluğunu verince toprağa döner, O gün tasarıları da biter.

 Säll är den vilkens hjälp är Jakobs Gud,  den vilkens hopp står till HERREN, hans Gud,

Ne mutlu yardımcısı Yakup’un Tanrısı olan insana, Umudu Tanrısı RAB’de olana!

 till honom som har gjort himmelen och jorden  och havet och allt vad i dem är,  till honom som håller tro evinnerligen,

Yeri göğü, Denizi ve içindeki her şeyi yaratan, Sonsuza dek güvenilir olan,

 som skaffar rätt åt de förtryckta,  som giver bröd åt de hungrande.  HERREN löser de fångna,

Ezilenlerin hakkını alan, Açlara yiyecek sağlayan O’dur. RAB tutsakları özgür kılar,

 HERREN öppnar de blindas ögon,  HERREN upprättar de nedböjda,  HERREN älskar de rättfärdiga,

Körlerin gözünü açar, İki büklüm olanları doğrultur, Doğruları sever.

 HERREN bevarar främlingar,  faderlösa och änkor uppehåller han;  men de ogudaktigas väg vänder han i villa.

RAB garipleri korur, Öksüze, dul kadına yardım eder, Kötülerin yolunuysa saptırır.

 HERREN är konung evinnerligen,  din Gud, Sion, från släkte till släkte.  Halleluja!

RAB Tanrın sonsuza dek, ey Siyon, Kuşaklar boyunca egemenlik sürecek. RAB’be övgüler sunun!