Lamentations 5

 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss  skåda ned och se till vår smälek.
ACUÉRDATE, oh JEHOVÁ, de lo que nos ha sucedido: Ve y mira nuestro oprobio.
 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo,  våra hus i utlänningars.5 Mos. 28,30 f.
Nuestra heredad se ha vuelto á extraños, Nuestras casas á forasteros.
 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader;  våra mödrar äro såsom änkor.
Huérfanos somos sin padre, Nuestras madres como viudas.
 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar;  vår egen ved måste vi betala.
Nuestra agua bebemos por dinero; Nuestra leña por precio compramos.
 Våra förföljare äro oss på halsen;  huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
Persecución padecemos sobre nuestra cerviz: Nos cansamos, y no hay para nosotros reposo.
 Vi hava måst giva oss under Egypten,  under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
Al Egipcio y al Asirio dimos la mano, para saciarnos de pan.
 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer,  vi måste bära deras missgärningar.2 Mos. 20,5. Jer. 31,29. Hes. 18,2.
Nuestros padres pecaron, y son muertos; Y nosotros llevamos sus castigos.
 Trälar få råda över oss;  ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
Siervos se enseñorearon de nosotros; No hubo quien de su mano nos librase.
 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd,  bärga det undan öknens svärd.
Con peligro de nuestras vidas traíamos nuestro pan Delante del cuchillo del desierto.
 Vår hud är glödande såsom en ugn,  för brännande hungers skull.
Nuestra piel se ennegreció como un horno Á causa del ardor del hambre.
 Kvinnorna kränkte man i Sion,  jungfrurna i Juda städer.
Violaron á las mujeres en Sión, Á las vírgenes en las ciudades de Judá.
 Furstarna blevo upphängda av deras händer,  för de äldste visade de ingen försyn.5 Mos. 28,50.
Á los príncipes colgaron por su mano; No respetaron el rostro de los viejos.
 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar,  och gossarna dignade under vedbördor.
Llevaron los mozos á moler, Y los muchachos desfallecieron en la leña.
 De gamla sitta icke mer i porten,  de unga hava upphört med sitt strängaspel.
Los ancianos cesaron de la puerta, Los mancebos de sus canciones.
 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd  i sorgelåt är vår dans förvandlad.Job 30,31.
Cesó el gozo de nuestro corazón; Nuestro corro se tornó en luto.
 Kronan har fallit ifrån vårt huvud;  ve oss, att vi syndade så!Job 19,9. Jer. 13,18. Hes. 21,26.
Cayó la corona de nuestra cabeza: ¡Ay ahora de nosotros! porque pecamos.
 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka,  därför äro våra ögon förmörkade,
Por esto fué entristecido nuestro corazón, Por esto se entenebrecieron nuestro ojos:
 för Sions bergs skull, som nu ligger öde,  så att rävarna ströva omkring därpå.
Por el monte de Sión que está asolado; Zorras andan en él.
 Du, HERRE, tronar evinnerligen;  din tron består från släkte till släkte.Ps. 9,8. 29,10. 102,13. 145,13.
Mas tú, JEHOVÁ, permanecerás para siempre: Tu trono de generación en generación.
 Varför vill du för alltid förgäta oss,  förkasta oss för beständigt?
¿Por qué te olvidarás para siempre de nosotros, Y nos dejarás por largos días?
 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter;  förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.Jer. 31,18.
Vuélvenos, oh JEHOVÁ, á ti, y nos volveremos: Renueva nuestros días como al principio.
 Eller har du alldeles förkastat oss?  Förtörnas du på oss så övermåttan?
Porque repeliendo nos has desechado; Te has airado contra nosotros en gran manera.