Psalms 147

 Halleluja!  Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud,  ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.

Lov Herren! For det er godt å lovsynge vår Gud, det er liflig, lovsang sømmer sig.

 HERREN är den som bygger upp Jerusalem,  Israels fördrivna samlar han tillhopa.

Herren bygger Jerusalem, de bortdrevne av Israel samler han.

 Han helar dem som hava förkrossade hjärtan,  och deras sår förbinder han.

Han helbreder dem som har et sønderknust hjerte, og forbinder deres smertefulle sår.

 Han bestämmer stjärnornas mängd,  han nämner dem alla vid namn.

Han fastsetter stjernenes tall, han gir dem alle navn.

 Vår Herre är stor och väldig i kraft,  hans förstånd har ingen gräns.

Vår Herre er stor og rik på kraft; på hans forstand er det intet mål.

 HERREN uppehåller de ödmjuka,  men de ogudaktiga slår han till jorden.

Herren holder de saktmodige oppe, bøier de ugudelige ned til jorden.

 Höjen sång till HERREN med tacksägelse,  lovsjungen vår Gud till harpa,

Svar Herren med takksigelse, lovsyng vår Gud til citar,

 honom som betäcker himmelen med moln,  honom som bereder regn åt jorden,  honom som låter gräs skjuta upp på bergen,

ham som dekker himmelen med skyer, som lager regn for jorden, som lar gress spire frem på fjellene!

 honom som giver föda åt djuren,  åt korpens ungar som ropa.

Han gir feet dets føde, ravneungene som roper.

 Han har icke sin lust i hästens styrka,  hans behag står ej till mannens snabbhet.

Han har ikke lyst til hestens styrke, han har ikke behag i mannens ben.

 HERRENS behag står till dem som frukta honom,  till dem som hoppas på hans nåd.

Herren har behag i dem som frykter ham, som venter på hans miskunnhet.

 Jerusalem, prisa HERREN;  Sion, lova din Gud.

Pris Herren, Jerusalem, lov din Gud, Sion!

 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta;  han har välsignat dina barn i dig.

For han har gjort dine portstenger faste, han har velsignet dine barn i dig.

 Han skaffar dina gränser frid,  han mättar dig med bästa vete.

Han er den som gir dine grenser fred, metter dig med den beste hvete.

 Han låter sitt tal gå ut till jorden,  hans ord löper åstad med hast.

Han er den som sender sin tale til jorden; såre hastig løper hans ord.

 Han låter snö falla såsom ull,  rimfrost strör han ut såsom aska.

Han er den som gir sne som ull, strør ut rim som aske.

 Han kastar sitt hagel såsom smulor;  vem kan bestå för hans frost?

Han kaster sin is ut som småstykker; hvem kan stå for hans kulde?

 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna;  sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.

Han sender sitt ord og smelter dem; han lar sin vind blåse, da rinner vannene.

 Han har förkunnat för Jakob sitt ord,  för Israel sina stadgar och rätter.

Han kunngjorde Jakob sitt ord, Israel sine bud og sine lover;

 Så har han icke gjort för något hednafolk;  och hans rätter, dem känna de icke.  Halleluja!

så har han ikke gjort mot noget hedningefolk, og lover kjenner de ikke. Halleluja!