Proverbs 18

 Den egensinnige följer sin egen lystnad,  med all makt söker han strid.

Den egensindige følger bare sin egen lyst; mot alle kloke råd viser han tenner.

 Dåren frågar ej efter förstånd,  allenast efter att få lägga fram vad han har i hjärtat.Ords. 13,16.

Dåren bryr sig ikke om å være forstandig, men vil bare vise hvad han tenker i sitt hjerte.

 Där den ogudaktige kommer, där kommer förakt,  och med skamlig vandel följer smälek.Ords. 11,2.

Når den ugudelige kommer, kommer også forakt, og med skammen følger spott.

 Orden i en mans mun äro såsom ett djupt vatten,  såsom en flödande bäck, en vishetens källa.Ords. 13,14. 20,5.

Ordene i en manns munn er dype vann, visdoms kilde er en fremvellende bekk.

 Att vara partisk för den skyldige är icke tillbörligt  ej heller att vränga rätten för den oskyldige.3 Mod. 19,16. 5 Mos. 1,17. 16,19. Ords. 24,23. 28,21.

Det er ille å gi den skyldige medhold, å bøie retten for den rettferdige.

 Dårens läppar komma med kiv,  och hans mun ropar efter slag.Ords. 16,23.

Dårens leber volder trette, og hans munn roper efter pryl.

 Dårens mun är honom själv till olycka,  och hans läppar äro en snara hans liv.

Dårens munn er til ulykke for ham selv, og hans leber er en snare for hans liv.

 Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar  och tränga ned till hjärtats innandömen.Job 34,7. Ps. 55,22. Ords. 26,22.

En øretuters ord er som velsmakende retter, og de trenger ned i hjertets indre.

 Den som är försumlig i sitt arbete,  han är allaredan en broder till rövaren.

Den som er lat i sin gjerning, er også en bror til ødeleggeren.

 HERRENS namn är ett starkt torn;  den rättfärdige hastar dit och varder beskyddad.Ps. 31,4. 61,4. Ords. 14,26.

Herrens navn er et fast tårn; til det løper den rettferdige og blir berget.

 Den rikes skatter äro honom en fast stad,  höga murar likna de, i hans inbillning.Ords. 10,15.

Den rikes gods er hans festning og som en høi mur i hans egen tanke.

 Före fall går högmod i mannens hjärta,  och ödmjukhet går före ära.Ords. 15,33. 16,18. 22,4. 29,23. Syr. 10,13 f.

Forut for fall ophøier en manns hjerte sig, men ydmykhet går forut for ære.

 Om någon giver svar, förrän han har hört,  så tillräknas det honom såsom oförnuft och skam.Syr. 11,8.

Når en svarer før han hører, da blir det til dårskap og skam for ham.

 Mod uppehåller mannen i hans svaghet;  men ett brutet mod, vem kan bära det?Ords. 15,13. 17,22.

En manns mot kan holde ham oppe i hans sykdom; men et nedslått mot - hvem kan bære det?

 Den förståndiges hjärta förvärvar kunskap,  och de visas öron söka kunskap.

Den forstandiges hjerte kjøper kunnskap, og de vises øre søker kunnskap.

 Gåvor öppna väg för en människa  och föra henne fram inför de store.Ords. 17,8. 21,14.

Et menneskes gave gir ham rum og fører ham frem for store herrer.

 Den som först lägger fram sin sak har rätt;  sedan kommer vederparten och uppdagar huru det är.

Den som taler først i en rettsstrid, synes å ha rett; men så kommer motparten og gransker hans ord.

 Lottkastning gör en ände på trätor,  den skiljer mellan mäktiga män.Ords. 16,33.

Loddet gjør ende på tretter og skiller mellem de mektige.

 En förorättad broder är svårare att vinna än en fast stad,  och trätor äro såsom bommar för ett slott.

En bror som en har gjort urett mot, er vanskeligere å vinne enn en festning, og trette med ham er som en bom for en borg.

 Av sin muns frukt får envar sin buk mättad,  han varder mättad av sina läppars gröda.Ords. 12,13 f. 13,2.

Ved frukten av en manns munn mettes hans buk; med sine lebers grøde blir han mettet.

 Död och liv har tungan i sitt våld,  de som gärna bruka henne få äta hennes frukt.Syr. 37,18.

Død og liv er i tungens vold, og hver den som gjerne bruker den, skal ete dens frukt.

 Den som har funnit en rätt hustru, han har funnit lycka  och har undfått nåd av HERREN.Ords. 19,11. 31,10 f.

Den som har funnet en hustru, har funnet lykke og fått en nådegave av Herren.

 Bönfallande är den fattiges tal,  men den rike svarar med hårda ord.

I ydmyke bønner taler den fattige, men den rike svarer med hårde ord.

 Den som ävlas att få vänner, han kommer i olycka;  men vänner finnas, mer trogna än en broder.Ords. 17,l7. Syr. 6,14.

En mann med mange venner går det ille; men der er venner som henger fastere ved en enn en bror.