Mark 4

Och han begynte åter undervisa vid sjön. Och där församlade sig en stor hop folk omkring honom. Därför steg han i en båt; och han satt i den ute på sjön, under det att allt folket stod på land utmed sjön.

Og han begynte atter å lære ved sjøen, og meget folk samlet sig om ham, så han gikk ut i en båt og satt i den ute på sjøen, og alt folket var på land ved sjøen.

Och han undervisade dem mycket i liknelser och sade till dem i sin undervisning:

Og han lærte dem meget i lignelser, og sa til dem idet han lærte:

»Hören! En såningsman gick ut för att så.

Hør! Se, en såmann gikk ut for å så,

Då hände sig, när han sådde, att somt föll vid vägen, och fåglarna kommo och åto upp det.

og det skjedde da han sådde, da falt noget ved veien; og fuglene kom og åt det op.

Och somt föll på stengrund, där det icke hade mycket jord, och det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord;

Og noget falt på stengrunn, hvor det ikke hadde meget jord; og det kom snart op, fordi det ikke hadde dyp jord,

men när solen hade gått upp, förbrändes det, och eftersom det icke hade någon rot, torkade det bort.

og da solen gikk op, blev det avsvidd, og da det ikke hadde rot, visnet det.

Och somt föll bland törnen, och törnena sköto upp och förkvävde det, så att det icke gav någon frukt.

Og noget falt blandt torner; og tornene skjøt op og kvalte det, og det bar ikke frukt.

Men somt föll i god jord, och det sköt upp och växte och gav frukt och bar trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.»

Og noget falt i god jord; og det bar frukt som vokste og blev stor, og det bar inntil tretti fold og seksti fold og hundre fold.

Och han tillade: »Den som har öron till att höra, han höre.»

Og han sa til dem: Den som har ører å høre med, han høre!

När han sedan hade dragit sig undan ifrån folket, frågade honom de tolv, och med dem de andra som följde honom, om liknelserna.

Og da han var blitt alene, spurte de tolv og de andre som var med ham, om lignelsene.

Då sade han till dem: »Åt eder är Guds rikes hemlighet given, men åt dem som stå utanför meddelas alltsammans i liknelser,

Og han sa til dem: Eder er Guds rikes hemmelighet gitt, men til hine som er utenfor, sies det alt sammen i lignelser,

för att de 'med seende ögon skola se, och dock intet förnimma, och med hörande öron höra, och dock intet förstå, så att de icke omvända sig och undfå förlåtelse'.»

forat de skal se og se og ikke skjelne, og høre og høre og ikke forstå, forat de ikke skal omvende sig og få forlatelse.

Sedan sade han till dem: »Förstån I icke denna liknelse, huru skolen I då kunna fatta alla de andra liknelserna? --

Og han sa til dem: Forstår I ikke denne lignelse? Hvorledes skal I da skjønne alle lignelsene?

Vad såningsmannen sår är ordet.

Såmannen sår ordet.

Och att säden såddes vid vägen, det är sagt om dem i vilka ordet väl bliver sått, men när de hava hört det, kommer strax Satan ock tager bort ordet som såddes i dem.

Men de ved veien er de som ordet blir sådd i, og når de har hørt det, kommer straks Satan og tar bort ordet som er sådd i dem.

Sammalunda förhåller det sig med det som sås på stengrunden: det är sagt om dem, som när de få höra ordet, väl strax taga emot det med glädje,

Og på samme måte de som såes på stengrunn; det er de som straks tar imot ordet med glede når de får høre det,

men icke hava någon rot i sig, utan bliva beståndande allenast till en tid; när sedan bedrövelse eller förföljelse påkommer för ordets skull, då komma de strax på fall.

og de har ikke rot i sig, men holder bare ut til en tid; blir det så trengsel eller forfølgelse for ordets skyld, da tar de straks anstøt.

Annorlunda förhåller det sig med det som sås bland törnena: det är sagt om dem som väl höra ordet,

Og andre igjen er de som såes blandt torner; det er de som hører ordet,

men låta tidens omsorger och rikedomens bedrägliga lockelse, och begärelser efter andra ting, komma därin och förkväva ordet, så att det bliver utan frukt.

og verdens bekymringer og rikdommens forførelse og attrå efter de andre ting kommer inn og kveler ordet, og det blir uten frukt.

Men att det såddes i den goda jorden, det är sagt om dem som både höra ordet och taga emot det, och som bära frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.»

Og dette er de som er sådd i den gode jord: de som hører ordet og tar imot det og bærer frukt, tretti fold og seksti fold og hundre fold.

Och han sade till dem: »Icke tager man väl fram ett ljus, för att det skall sättas under skäppan eller under bänken; man gör det ju, för att det skall sättas på ljusstaken.

Og han sa til dem: Kommer vel lyset inn for å settes under en skjeppe eller under en seng? Kommer det ikke for å settes i staken?

Ty intet är fördolt, utom för att det skall bliva uppenbarat; ej heller har något blivit undangömt, utom för att det skall komma i dagen.

For intet er skjult uten at det skal åpenbares, heller ikke blir noget dulgt uten for å komme for dagen.

Om någon har öron till att höra, så höre han.»

Om nogen har ører å høre med, han høre!

Och han sade till dem: »Akten på vad I hören. Med det mått som I mäten med skall ock mätas åt eder, och ännu mer skall bliva eder tilldelat.

Og han sa til dem: Akt på hvad I hører! Med det samme mål som I måler med, skal eder måles igjen, og enn mere skal gis eder.

Ty den som har, åt honom skall varda givet; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.»

For den som har, ham skal gis, og den som ikke har, fra ham skal endog tas det han har.

Och han sade: »Så är det med Guds rike, som när en man sår säd i jorden;

Og han sa: Med Guds rike er det således som når et menneske kaster sæden i jorden

och han sover, och han vaknar, och nätter och dagar gå, och säden skjuter upp och växer i höjden, han vet själv icke huru.

og sover og står op, natt og dag, og sæden spirer frem og blir høi, uten at han selv vet av det.

Av sig själv bär jorden frukt, först strå och sedan ax, och omsider finnes fullbildat vete i axet.

Av sig selv bærer jorden grøde: først strå, så aks, så fullt korn i akset.

När så frukten är mogen, låter han strax lien gå, ty skördetiden är då inne.»

Men når grøden er moden, sender han straks sigden ut, fordi høsten er forhånden.

Och han sade: »Vad skola vi likna Guds rike vid, eller med vilken liknelse skola vi framställa det?

Og han sa: Hvad skal vi ligne Guds rike med, eller hvad lignelse skal vi bruke om det?

Det är såsom ett senapskorn, som när det lägges ned i jorden, är minst av alla frön på jorden;

Det er likesom sennepskornet, som er mindre enn alt annet frø på jorden når det såes i jorden;

men sedan det är nedlagt, skjuter det upp och bliver störst bland alla kryddväxter och får så stora grenar, att himmelens fåglar kunna bygga sina nästen i dess skugga.»

og når det er sådd, vokser det op og blir større enn alle maturter og skyter store grener, så at himmelens fugler kan bygge rede under dets skygge.

I många sådana liknelser förkunnade han ordet för dem, efter deras förmåga att fatta det;

Og i mange sådanne lignelser talte han ordet til dem, så meget som de kunde høre,

och utan liknelse talade han icke till dem. Men för sina lärjungar uttydde han allt, när de voro allena.

og uten lignelse talte han ikke til dem; men i enrum utla han alt sammen for sine disipler.

Samma dag, om aftonen, sade han till dem: »Låt oss fara över till andra stranden.»

Og samme dag, da det var blitt aften, sa han til dem: La oss fare over til hin side!

Så läto de folket gå och togo honom med i båten, där han redan förut var; och jämväl andra båtar följde med honom.

Og de lot folket fare, og tok ham med sig i båten som han var; men også andre båter var i følge med ham.

Då kom en häftig stormvind, och vågorna slogo in i båten, så att båten redan begynte fyllas.

Og det kom en sterk stormvind, og bølgene slo inn i båten, så at den holdt på å fylles.

Men han själv låg i bakstammen och sov, lutad mot huvudgärden. Då väckte de honom och sade till honom: »Mästare, frågar du icke efter att vi förgås?»

Og han lå og sov bak i båten på en hodepute; og de vekket ham og sa til ham: Mester! bryr du dig ikke om at vi går under?

När han så hade vaknat, näpste han vinden och sade till sjön: »Tig, var stilla.» Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt.

Og han stod op og truet vinden, og til sjøen sa han: Ti, vær stille! Og vinden la sig, og det blev blikkstille.

Därefter sade han till dem: »Varför rädens I? Haven I ännu ingen tro?»

Og han sa til dem: Hvorfor er I så redde? Hvorledes kan I være så vantro?

Och de hade blivit mycket häpna och sade till varandra: »Vem är då denne, eftersom både vinden och sjön äro honom lydiga?»

Og de blev storlig forferdet, og sa til hverandre: Hvad er dette for en, som både vinden og sjøen er lydige?