Luke 18

Och han framställde för dem en liknelse, för att lära dem att de alltid borde bedja, utan att förtröttas.

And he spake a parable unto them to this end, that men ought always to pray, and not to faint;

Han sade: »I en stad fanns en domare som icke fruktade Gud och ej heller hade försyn för någon människa.

Saying, There was in a city a judge, which feared not God, neither regarded man:

I samma stad fanns ock en änka som åter och åter kom till honom och sade: 'Skaffa mig rätt av min motpart.'

And there was a widow in that city; and she came unto him, saying, Avenge me of mine adversary.

Till en tid ville han icke. Men omsider sade han vid sig själv: 'Det må nu vara, att jag icke fruktar Gud och ej heller har försyn för någon människa;

And he would not for a while: but afterward he said within himself, Though I fear not God, nor regard man;

likväl, eftersom denna änka är mig så besvärlig, vill jag ändå skaffa henne rätt, för att hon icke med sina ideliga besök skall alldeles pina ut mig.'»

Yet because this widow troubleth me, I will avenge her, lest by her continual coming she weary me.

Och Herren tillade: »Hören vad den orättfärdige domaren här säger.

And the Lord said, Hear what the unjust judge saith.

Skulle då Gud icke skaffa rätt åt sina utvalda, som ropa till honom dag och natt, och skulle han icke hava tålamod med dem?

And shall not God avenge his own elect, which cry day and night unto him, though he bear long with them?

Jag säger eder: Han skall snart skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna tro här på jorden?»

I tell you that he will avenge them speedily. Nevertheless when the Son of man cometh, shall he find faith on the earth?

Ytterligare framställde han denna liknelse för somliga som förtröstade på sig själva och menade sig vara rättfärdiga, under det att de föraktade andra:

And he spake this parable unto certain which trusted in themselves that they were righteous, and despised others:

»Två män gingo upp i helgedomen för att bedja; den ene var en farisé och den andre en publikan.

Two men went up into the temple to pray; the one a Pharisee, and the other a publican.

Fariséen trädde fram och bad så för sig själv: 'Jag tackar dig, Gud, för att jag icke är såsom andra människor, rövare, orättrådiga, äktenskapsbrytare, ej heller såsom denne publikan.

The Pharisee stood and prayed thus with himself, God, I thank thee, that I am not as other men are, extortioners, unjust, adulterers, or even as this publican.

Jag fastar två gånger i veckan; jag giver tionde av allt vad jag förvärvar.'

I fast twice in the week, I give tithes of all that I possess.

Men publikanen stod långt borta och ville icke ens lyfta sina ögon upp mot himmelen, utan slog sig för sitt bröst och sade: 'Gud, misskunda dig över mig syndare.' --

And the publican, standing afar off, would not lift up so much as his eyes unto heaven, but smote upon his breast, saying, God be merciful to me a sinner.

Jag säger eder: Denne gick hem igen rättfärdig mer an den andre. Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, men den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.»

I tell you, this man went down to his house justified rather than the other: for every one that exalteth himself shall be abased; and he that humbleth himself shall be exalted.

Man bar fram till honom också späda barn, för att han skulle röra vid dem; men när hans lärjungar sågo detta, visade de bort dem.

And they brought unto him also infants, that he would touch them: but when his disciples saw it, they rebuked them.

Då kallade Jesus barnen till sig, i det han sade: »Låten barnen komma till mig, och förmenen dem det icke; ty Guds rike hör sådana till.

But Jesus called them unto him, and said, Suffer little children to come unto me, and forbid them not: for of such is the kingdom of God.

Sannerligen säger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike såsom ett barn, han kommer aldrig ditin.»

Verily I say unto you, Whosoever shall not receive the kingdom of God as a little child shall in no wise enter therein.

Och en överhetsperson frågade honom och sade: »Gode Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv till arvedel?»

And a certain ruler asked him, saying, Good Master, what shall I do to inherit eternal life?

Jesus sade till honom: »Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud allena.

And Jesus said unto him, Why callest thou me good? none is good, save one, that is, God.

Buden känner du: 'Du skall icke begå äktenskapsbrott', 'Du skall icke dräpa', 'Du skall icke stjäla', 'Du skall icke bära falskt vittnesbörd', 'Hedra din fader och din moder.'»

Thou knowest the commandments, Do not commit adultery, Do not kill, Do not steal, Do not bear false witness, Honour thy father and thy mother.

Då svarade han: »Allt detta har jag hållit från min ungdom.»

And he said, All these have I kept from my youth up.

När Jesus hörde detta, sade han till honom: »Ett återstår dig ännu: sälj allt vad du äger och dela ut åt de fattiga; då skall du få en skatt i himmelen. Och kom sedan och följ mig.»

Now when Jesus heard these things, he said unto him, Yet lackest thou one thing: sell all that thou hast, and distribute unto the poor, and thou shalt have treasure in heaven: and come, follow me.

Men när han hörde detta, blev han djupt bedrövad, ty han var mycket rik.

And when he heard this, he was very sorrowful: for he was very rich.

Då nu Jesus såg huru det var med honom, sade han: »Huru svårt är det icke för dem som hava penningar att komma in i Guds rike!

And when Jesus saw that he was very sorrowful, he said, How hardly shall they that have riches enter into the kingdom of God!

Ja, det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike.»

For it is easier for a camel to go through a needle's eye, than for a rich man to enter into the kingdom of God.

Då sade de som hörde detta: »Vem kan då bliva frälst?»

And they that heard it said, Who then can be saved?

Men han svarade: »Vad som är omöjligt för människor, det är möjligt för Gud.»

And he said, The things which are impossible with men are possible with God.

Då sade Petrus: »Se, vi hava övergivit allt som var vårt och hava följt dig.»

Then Peter said, Lo, we have left all, and followed thee.

Han svarade dem: »Sannerligen säger jag eder: Ingen som för Guds rikes skull har övergivit hus, eller hustru, eller bröder, eller föräldrar eller barn,

And he said unto them, Verily I say unto you, There is no man that hath left house, or parents, or brethren, or wife, or children, for the kingdom of God's sake,

ingen sådan finnes, som icke skall mångfaldigt igen redan här i tiden, och i den tillkommande tidsåldern evigt liv.»

Who shall not receive manifold more in this present time, and in the world to come life everlasting.

Och han tog till sig de tolv och sade till dem: »Se, vi gå nu upp till Jerusalem, och allt skall fullbordas, som genom profeterna är skrivet om Människosonen.

Then he took unto him the twelve, and said unto them, Behold, we go up to Jerusalem, and all things that are written by the prophets concerning the Son of man shall be accomplished.

Ty han skall bliva överlämnad åt hedningarna och bliva begabbad och skymfad och bespottad,

For he shall be delivered unto the Gentiles, and shall be mocked, and spitefully entreated, and spitted on:

och de skola gissla honom och döda honom; men på tredje dagen skall han uppstå igen.»

And they shall scourge him, and put him to death: and the third day he shall rise again.

Och de förstodo intet härav; ja, detta som han talade var dem så fördolt, att de icke fattade vad som sades.

And they understood none of these things: and this saying was hid from them, neither knew they the things which were spoken.

Då han nu nalkades Jeriko, hände sig att en blind man satt vid vägen och tiggde.

And it came to pass, that as he was come nigh unto Jericho, a certain blind man sat by the way side begging:

När denne hörde en hop människor gå där fram, frågade han vad det var.

And hearing the multitude pass by, he asked what it meant.

Och man omtalade för honom att det var Jesus från Nasaret som kom på vägen.

And they told him, that Jesus of Nazareth passeth by.

Då ropade han och sade: »Jesus, Davids son, förbarma dig över mig.»

And he cried, saying, Jesus, thou Son of David, have mercy on me.

Och de som gingo framför tillsade honom strängeligen att han skulle tiga; men han ropade ännu mycket mer: »Davids son, förbarma dig över mig.»

And they which went before rebuked him, that he should hold his peace: but he cried so much the more, Thou Son of David, have mercy on me.

Då stannade Jesus och bjöd att mannen skulle ledas fram till honom. Och när han hade kommit fram, frågade han honom:

And Jesus stood, and commanded him to be brought unto him: and when he was come near, he asked him,

»Vad vill du att jag skall göra dig?» Han svarade: »Herre, låt mig få min syn.»

Saying, What wilt thou that I shall do unto thee? And he said, Lord, that I may receive my sight.

Jesus sade till honom: »Hav din syn; din tro har hjälpt dig.»

And Jesus said unto him, Receive thy sight: thy faith hath saved thee.

Och strax fick han sin syn och följde honom och prisade Gud. Och allt folket som såg detta lovade Gud.

And immediately he received his sight, and followed him, glorifying God: and all the people, when they saw it, gave praise unto God.