Lamentations 5

 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss  skåda ned och se till vår smälek.

Ricordati, Eterno, di quello che ci è avvenuto! Guarda e vedi il nostro obbrobrio!

 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo,  våra hus i utlänningars.5 Mos. 28,30 f.

La nostra eredità è passata a degli stranieri, le nostre case, a degli estranei.

 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader;  våra mödrar äro såsom änkor.

Noi siam diventati orfani, senza padre, le nostre madri son come vedove.

 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar;  vår egen ved måste vi betala.

Noi beviamo la nostr’acqua a prezzo di danaro, le nostre legna ci vengono a pagamento.

 Våra förföljare äro oss på halsen;  huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.

Col collo carico noi siamo inseguiti, siamo spossati, non abbiamo requie.

 Vi hava måst giva oss under Egypten,  under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.

Abbiam teso la mano verso l’Egitto e verso l’Assiria, per saziarci di pane.

 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer,  vi måste bära deras missgärningar.2 Mos. 20,5. Jer. 31,29. Hes. 18,2.

I nostri padri hanno peccato, e non sono più; e noi portiamo la pena delle loro iniquità.

 Trälar få råda över oss;  ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.

Degli schiavi dominano su noi, e non v’è chi ci liberi dalle loro mani.

 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd,  bärga det undan öknens svärd.

Noi raccogliamo il nostro pane col rischio della nostra vita, affrontando la spada del deserto.

 Vår hud är glödande såsom en ugn,  för brännande hungers skull.

La nostra pelle brucia come un forno, per l’arsura della fame.

 Kvinnorna kränkte man i Sion,  jungfrurna i Juda städer.

Essi hanno disonorato le donne in Sion, le vergini nelle città di Giuda.

 Furstarna blevo upphängda av deras händer,  för de äldste visade de ingen försyn.5 Mos. 28,50.

I capi sono stati impiccati dalle loro mani, la persona de’ vecchi non è stata rispettata.

 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar,  och gossarna dignade under vedbördor.

I giovani han portato le macine, i giovanetti han vacillato sotto il carico delle legna.

 De gamla sitta icke mer i porten,  de unga hava upphört med sitt strängaspel.

I vecchi hanno abbandonato la porta, i giovani la musica dei loro strumenti.

 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd  i sorgelåt är vår dans förvandlad.Job 30,31.

La gioia de’ nostri cuori è cessata, le nostre danze son mutate in lutto.

 Kronan har fallit ifrån vårt huvud;  ve oss, att vi syndade så!Job 19,9. Jer. 13,18. Hes. 21,26.

La corona ci è caduta dal capo; guai a noi, poiché abbiamo peccato!

 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka,  därför äro våra ögon förmörkade,

Per questo langue il nostro cuore, per questo s’oscuran gli occhi nostri:

 för Sions bergs skull, som nu ligger öde,  så att rävarna ströva omkring därpå.

perché il monte di Sion è desolato, e vi passeggian le volpi.

 Du, HERRE, tronar evinnerligen;  din tron består från släkte till släkte.Ps. 9,8. 29,10. 102,13. 145,13.

Ma tu, o Eterno, regni in perpetuo; il tuo trono sussiste d’età in età.

 Varför vill du för alltid förgäta oss,  förkasta oss för beständigt?

Perché ci dimenticheresti tu in perpetuo, e ci abbandoneresti per un lungo tempo?

 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter;  förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.Jer. 31,18.

Facci tornare a te, o Eterno, e noi torneremo! Ridonaci de’ giorni come quelli d’un tempo!

 Eller har du alldeles förkastat oss?  Förtörnas du på oss så övermåttan?

Ché, ora, tu ci hai veramente reietti, e ti sei grandemente adirato contro di noi!