Job 24

 Varför har den Allsmäktige inga räfstetider i förvar?  varför få hans vänner ej skåda hans hämndedagar?

Perché non sono dall’Onnipotente fissati dei tempi in cui renda la giustizia? Perché quelli che lo conoscono non veggono quei giorni?

 Se, råmärken flyttar man undan,  rövade hjordar driver man i bet;

Gli empi spostano i termini, rapiscono greggi e li menano a pascere;

 de faderlösas åsna för man bort  och tager änkans ko i pant.

portano via l’asino dell’orfano, prendono in pegno il bove della vedova;

 Man tränger de fattiga undan från vägen,  de betryckta i landet måste gömma sig med varandra.

mandano via dalla strada i bisognosi, i poveri del paese si nascondo tutti insieme.

 Ja, såsom vildåsnor måste de leva i öknen;  dit gå de och möda sig och söka något till täring;  hedmarken är det bröd de hava åt sina barn.

Eccoli, che come onàgri del deserto escono al lor lavoro in cerca di cibo; solo il deserto dà pane a’ lor figliuoli.

 På fältet få de till skörd vad boskap plägar äta,  de hämta upp det sista i den ogudaktiges vingård.

Raccolgono nei campi la loro pastura, raspollano nella vigna dell’empio;

 Nakna ligga de om natten, berövade sina kläder;  de hava intet att skyla sig med i kölden.

passan la notte ignudi, senza vestito, senza una coperta che li ripari dal freddo.

 Av störtskurar från bergen genomdränkas de;  de famna klippan, ty de äga ej annan tillflykt.

Bagnati dagli acquazzoni di montagna, per mancanza di rifugio, si stringono alle rocce.

 Den faderlöse slites från sin moders bröst,  och den betryckte drabbas av utpantning.

Ce n’è di quelli che strappano dalla mammella l’orfano, che prendono pegni da poveri!

 Nakna måste de gå omkring, berövade sina kläder,  hungrande nödgas de bära på kärvar.

E questi se ne vanno, ignudi, senza vestiti; hanno fame, e portano i covoni.

 Inom sina förtryckares murar måste de bereda olja,  de få trampa vinpressar och därvid lida törst.

Fanno l’olio nel recinto dell’empio; calcan l’uva nel tino e patiscon la sete.

 Utstötta ur människors samfund jämra de sig,  ja, från dödsslagnas själar uppstiger ett rop.  Men Gud aktar ej på vad förvänt som sker.

Sale dalle città il gemito de’ morenti; l’anima de’ feriti implora aiuto, e Dio non si cura di codeste infamie!

 Andra hava blivit fiender till ljuset;  de känna icke dess vägar  och hålla sig ej på dess stigar.

Ve ne son di quelli che si ribellano alla luce, non ne conoscono le vie, non ne battono i sentieri.

 Vid dagningen står mördaren upp  för att dräpa den betryckte och fattige;  och om natten gör han sig till tjuvars like.

L’assassino si leva sul far del giorno, e ammazza il meschino e il povero; la notte fa il ladro.

 Äktenskapsbrytarens öga spejar efter skymningen,  han tänker: »Intet öga får känna igen mig»,  och sätter så ett täckelse framför sitt ansikte.

L’occhio dell’adultero spia il crepuscolo, dicendo: "Nessuno mi vedrà!" e si copre d’un velo la faccia.

 När det är mörkt, bryta sådana sig in i husen,  men under dagen stänga de sig inne;  ljuset vilja de icke veta av.

I ladri, di notte, sfondano le case; di giorno, si tengono rinchiusi; non conoscono la luce.

 Ty det svarta mörkret räknas av dem alla såsom morgon,  med mörkrets förskräckelser äro de ju förtrogna.

Il mattino è per essi come ombra di morte; appena lo scorgono provano i terrori del buio.

 »Men hastigt», menen I, »ryckes en sådan bort av strömmen,  förbannad bliver hans del i landet;  till vingårdarna får han ej mer styra sina steg.

Voi dite: "L’empio è una festuca sulla faccia dell’acque; la sua parte sulla terra è maledetta; non prenderà più la via delle vigne.

 Såsom snövatten förtäres av torka och hetta,  så förtär dödsriket den som har syndat.

Come la siccità e il calore assorbon le acque della neve, così il soggiorno de’ morti inghiottisce chi ha peccato.

 Hans moders liv förgäter honom,  maskar frossa på honom,  ingen finnes, som bevarar hans minne;  såsom ett träd brytes orättfärdigheten av.

Il seno che lo portò l’oblia; i vermi ne fanno il loro pasto delizioso, nessuno più lo ricorda.

 Så går det, när någon plundrar den ofruktsamma, som intet föder,  och när någon icke gör gott mot änkan.»

L’iniquo sarà troncato come un albero: ei che divorava la sterile, priva di figli, e non faceva del bene alla vedova!"

 Ja, men han uppehåller ock våldsmännen genom sin kraft,  de få stå upp, när de redan hade förlorat hoppet om livet;

Invece, Iddio con la sua forza prolunga i giorni dei prepotenti, i quali risorgono, quand’ormai disperavan della vita.

 han giver dem trygghet, så att de få vila,  och hans ögon vaka över deras vägar.

Dà loro sicurezza, fiducia, e i suoi occhi vegliano sul loro cammino.

 När de hava stigit till sin höjd, beskäres dem en snar hädanfärd,  de sjunka då ned och dö som alla andra;  likasom axens toppar vissna de bort.

Salgono in alto, poi scompaiono ad un tratto; cadono, son mietuti come gli altri mortali; son falciati come le spighe del grano maturo.

 Är det ej så, vem vill då vederlägga mig,  vem kan göra mina ord om intet?

Se così non è, chi mi smentirà, chi annienterà il mio dire?"