Psalms 139

139:1

För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.

למנצח לדוד מזמור יהוה חקרתני ותדע׃

139:2

Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.

אתה ידעת שבתי וקומי בנתה לרעי מרחוק׃

139:3

Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.

ארחי ורבעי זרית וכל דרכי הסכנתה׃

139:4

Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.

כי אין מלה בלשוני הן יהוה ידעת כלה׃

139:5

Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.

אחור וקדם צרתני ותשת עלי כפכה׃

139:6

En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.

פלאיה דעת ממני נשגבה לא אוכל לה׃

139:7

Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?

אנה אלך מרוחך ואנה מפניך אברח׃

139:8

Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där.

אם אסק שמים שם אתה ואציעה שאול הנך׃

139:9

Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,

אשא כנפי שחר אשכנה באחרית ים׃

139:10

så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.

גם שם ידך תנחני ותאחזני ימינך׃

139:11

Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,

ואמר אך חשך ישופני ולילה אור בעדני׃

139:12

så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.

גם חשך לא יחשיך ממך ולילה כיום יאיר כחשיכה כאורה׃

139:13

Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.

כי אתה קנית כליתי תסכני בבטן אמי׃

139:14

Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.

אודך על כי נוראות נפליתי נפלאים מעשיך ונפשי ידעת מאד׃

139:15

Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.

לא נכחד עצמי ממך אשר עשיתי בסתר רקמתי בתחתיות ארץ׃

139:16

Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.

גלמי ראו עיניך ועל ספרך כלם יכתבו ימים יצרו ולא אחד בהם׃

139:17

Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!

ולי מה יקרו רעיך אל מה עצמו ראשיהם׃

139:18

Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.

אספרם מחול ירבון הקיצתי ועודי עמך׃

139:19

Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,

אם תקטל אלוה רשע ואנשי דמים סורו מני׃

139:20

de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!

אשר יאמרך למזמה נשא לשוא עריך׃

139:21

Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?

הלוא משנאיך יהוה אשנא ובתקוממיך אתקוטט׃

139:22

Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.

תכלית שנאה שנאתים לאויבים היו לי׃

139:23

Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,

חקרני אל ודע לבבי בחנני ודע שרעפי׃

139:24

och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.

וראה אם דרך עצב בי ונחני בדרך עולם׃