Psalms 88

En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman.

Chante sa a se yon sòm pitit Kore yo. Pou chèf sanba yo. Fè yo chante ansanm tankou timoun lekòl. Se chante Eman, moun lavil Ezra.

 HERRE, min frälsnings Gud,  dag och natt ropar jag inför dig.

Seyè, Bondye, se ou menm ki delivrans mwen! Lajounen kou lannwit m'ap rele nan pye ou!

 Låt min bön komma inför ditt ansikte,  böj ditt öra till mitt rop.

Se pou lapriyè m' rive nan zòrèy ou. Koute byen sa m'ap mande ou.

 Ty min själ är mättad med lidanden,  och mitt liv har kommit nära dödsriket.

Anpil malè tonbe sou mwen, mwen pa kapab ankò. Mwen prèt pou mouri.

 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven,  jag är såsom en man utan livskraft.

Mwen tankou moun ki sou dènye souf li, tankou moun ki pa gen fòs ankò.

 Jag är övergiven bland de döda,  lik de slagna som ligga i graven,  dem på vilka du icke mer tänker,  och som äro avskilda från din hand.

Mwen tonbe atè tankou yon moun mouri, tankou yon moun yo touye ki kouche nan simityè. Wi, tankou yon moun ou bliye nèt, tankou yon moun ou pa ka fè anyen ankò pou li.

 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven,  ned i mörkret, ned i djupet.

Ou voye m' jete nan yon gwo twou byen fon, kote ki fè nwa anpil, nan yon twou san fon.

 Den vrede vilar tung på mig,  och alla dina böljors svall låter du gå över mig.  Sela.

Mwen santi ou ankòlè anpil sou mwen. Se kraze w'ap kraze m' anba men ou.

 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig;  du har gjort mig till en styggelse för dem;  jag ligger fången och kan icke komma ut.

Ou fè tout zanmi m' yo lage m'. Yo yonn pa ka santi m' bò kote yo! Mwen fèmen yon kote mwen pa ka soti.

 Mitt öga förtvinar av lidande;  HERRE, jag åkallar dig dagligen,  jag uträcker mina händer till dig.

Je m' ap boule m' tèlman m'ap soufri. Seyè, se chak jou m'ap rele ou, m'ap louvri de bra m' ba ou!

 Gör du väl under för de döda,  eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig?  Sela.

Eske se pou moun mouri ou fè mirak? Eske mò ka leve pou fè lwanj ou?

 Förtäljer man i graven om din nåd,  i avgrunden om din trofasthet?

Eske moun ki anba tè ka fè konnen jan ou renmen nou? Eske moun ki nan twou san fon an ka fè konnen jan ou toujou kenbe pawòl ou?

 Känner man i mörkret dina under,  och din rättfärdighet i glömskans land?

Eske moun ki nan fènwa a ka wè mèvèy ou yo? Eske moun ki nan peyi kote yo bliye tout bagay la ka wè jan ou bon!

 Men jag ropar till dig, HERRE,  och bittida kommer min bön dig till mötes.

Seyè, m'ap rele ou vin ede mwen. Se chak maten m'ap lapriyè nan pye ou.

 Varför förkastar du, HERRE, min själ,  varför döljer du ditt ansikte för mig?

Seyè, poukisa ou voye m' jete lwen ou konsa? Poukisa ou kache figi ou pou mwen?

 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom;  jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.

Depi mwen jenn gason se soufri m'ap soufri, m'ap pase ra lanmò. Ou sitèlman pini mwen, mwen pa konn sa pou m' fè ankò.

 Din vredes lågor gå över mig,  dina fasor förgöra mig.

Nan kòlè ou, ou fè m' pase kont tray mwen. Se fini ou fini avè m' tèlman ou pini m'.

 De omgiva mig beständigt såsom vatten,  de kringränna mig allasammans. [ (Psalms 88:19)  Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig;  i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret. ]

Tout lajounen ou sènen m' tankou dlo inondasyon, ou fèmen m' toupatou. Ou te fè tout kanmarad mwen yo ak zanmi m' yo vire do ban mwen. Moun mwen te konn rakonte ti koze m' yo disparèt.