Psalms 139

För sångmästaren; av David; en psalm.  HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.

Pou chèf sanba yo. Se yon sòm David. Seyè, ou sonde m', ou konnen ki moun mwen ye.

 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det;  du förstår mina tankar fjärran ifrån.

Ou konnen lè m' chita, ou konnen lè m' kanpe. Ou rete byen lwen, ou konnen tou sa k'ap pase nan tèt mwen.

 Evad jag går eller ligger, utforskar du det,  och med alla mina vägar är du förtrogen.

Mwen te mèt ap mache, mwen te mèt kouche, ou wè m', ou konnen tou sa m'ap fè.

 Ty förrän ett ord är på min tunga,  se, så känner du, HERRE, det till fullo.

Mwen poko menm louvri bouch mwen, ou gen tan konnen tou sa mwen pral di.

 Du omsluter mig på alla sidor  och håller mig i din hand.

Kote m' vire, ou la bò kote m', w'ap pwoteje m' ak pouvwa ou.

 En sådan kunskap är mig alltför underbar;  den är mig för hög, jag kan icke begripa den.

Konesans ou genyen yo twòp pou mwen. Yo depase m', mwen pa konprann yo.

 Vart skall jag gå för din Ande,  och vart skall jag fly för ditt ansikte?

Ki bò mwen ta ale pou m' pa jwenn ak ou? Ki bò mwen ta ale pou ou pa wè m' devan je ou?

 Fore jag upp till himmelen, så är du där,  och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där.

Si m' moute nan syèl la, se la ou ye. Si m' desann kote mò yo ye a, ou la tou.

 Toge jag morgonrodnadens vingar,  gjorde jag mig en boning ytterst i havet,

Si m' vole ale bò kote solèy leve, osinon si m' al rete bò lòt bò lanmè,

 så skulle också där din hand leda mig  och din högra hand fatta mig.

l'a ankò, w'ap toujou la pou mennen m', w'ap la pou pwoteje m'.

 Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig  och ljuset bliva natt omkring mig»,

Si mwen di: -Bon! M' pral kache nan fènwa a. M' pral rete kote tout limyè mouri.

 så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig,  natten skulle lysa såsom dagen:  ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.

Fènwa pa fè nwa pou ou. Lannwit klere kou lajounen pou ou. Kit li fènwa, kit li lajounen, se menm bagay pou ou.

 Ty du har skapat mina njurar,  du sammanvävde mig i min moders liv.

Wi, se ou ki fòme tout pati nan kò m', se ou ki ranje yo byen ranje nan vant manman m'.

 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart;  ja, underbara äro dina verk,  min själ vet det väl.

M'ap fè lwanj ou, paske ou pa manke fè bèl bagay. Tou sa ou fè se bèl bagay. Mwen konn sa byen.

 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig,  när jag bereddes i det fördolda,  när jag bildades i jordens djup.

Ou te konnen tout zo nan kò m', depi lè m' t'ap fòme kote moun pa t' ka wè a, depi lè ou t'ap travay mwen ak ladrès nan fon tè a.

 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad;  alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok,  de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.

Depi anvan m' te fèt, tout lavi m' te devan je ou. Tou sa mwen tapral fè te deja ekri nan liv ou, anvan menm mwen te fè yo.

 Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud,  huru stor är icke deras mångfald!

Bondye, sa ki nan tèt ou twò difisil pou m' konprann, lèfini yo anpil!

 Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden;  när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.

Si m' ta vle konte yo, yo ta pi plis pase grenn sab ki bò lanmè. Si m' ta janm rive fin konte yo, mwen p'ap pi konnen ou pase sa.

 Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga!  Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,

Bondye, si ou ta vle touye mechan yo! Si ou ta vle fè ansasen yo manyè kite m' an repo!

 de som tala om dig med ränker i sinnet,  de som hava bragt dina städer i fördärv!

Yo anba chal! Y'ap revòlte kont ou. Y'ap pale ou mal.

 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE?  Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?

Seyè, kouman ou ta vle pou m' pa rayi moun ki rayi ou yo! Kouman ou ta vle pou m' pa gen degoutans pou moun k'ap leve dèyè ou yo?

 Jag hatar dem med starkaste hat;  ja, mina fiender hava de blivit.

Mwen pa manke rayi yo. Mwen konsidere yo tankou lènmi m'.

 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta;  pröva mig och känn mina tankar,

Sonde m', Bondye! Wè tou sa ki nan kè m'! Fouye m'! Wè tou sa ki nan lide m'!

 och se till, om jag är stadd på en olycksväg,  och led mig på den eviga vägen.

Gade wè si m' sou yon move chemen. Mennen m' sou chemen ki la pou tout tan an.