Psalms 77

För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.

Een psalm van Asaf, voor den opperzangmeester, over Jeduthun.

 Jag vill höja min röst till Gud och ropa;  jag vill höja min röst till Gud,      för att han må lyssna till mig.

Mijn stem is tot God, en ik roep; mijn stem is tot God, en Hij zal het oor tot mij neigen.

 På min nöds dag söker jag Herren;  min hand är utsträckt om natten      och förtröttas icke;  min själ vill icke låta trösta sig.

Ten dage mijner benauwdheid zocht ik den HEERE; mijn hand was des nachts uitgestrekt, en liet niet af; mijn ziel weigerde getroost te worden.

 Jag vill tänka på Gud och klaga;  jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar.  Sela.

Dacht ik aan God, zo maakte ik misbaar; peinsde ik, zo werd mijn ziel overstelpt. Sela.

 Mina ögonlock håller du öppna;  jag är full av oro och kan icke tala.

Gij hieldt mijn ogen wakende; ik was verslagen, en sprak niet.

 Jag tänker på forntidens dagar,  på år som längesedan hava gått.

Ik overdacht de dagen van ouds, de jaren der eeuwen.

 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel;  i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer,  och min ande skall eftersinna.

Ik dacht aan mijn snarenspel; in den nacht overleide ik in mijn hart, en mijn geest onderzocht:

 Skall då Herren förkasta evinnerligen  och ingen nåd mer bevisa?

Zal dan de Heere in eeuwigheden verstoten, en voortaan niet meer goedgunstig zijn?

 Är det då ute med hans godhet för beständigt,  har hans ord blivit till intet för alla tider?

Houdt Zijn goedertierenheid in eeuwigheid op? Heeft de toezegging een einde, van geslacht tot geslacht?

 Har Gud förgätit att vara nådig  eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet?  Sela.

Heeft God vergeten genadig te zijn? Heeft Hij Zijn barmhartigheden door toorn toegesloten? Sela.

 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid,  den Högstes högra hand är ej såsom förr.

Daarna zeide ik: Dit krenkt mij; maar de rechterhand des Allerhoogsten verandert.

 Jag vill prisa HERRENS gärningar,  ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;

Ik zal de daden des HEEREN gedenken; ja, ik zal gedenken Uw wonderen van ouds her;

 jag vill begrunda alla dina gärningar  och eftersinna dina verk.

En zal al Uw werken betrachten, en van Uw daden spreken.

 Gud, i helighet går din väg;  vem är en gud så stor som Gud?

O God! Uw weg is in het heiligdom; wie is een groot God, gelijk God?

 Du är Gud, en Gud som gör under;  du har uppenbarat din makt bland folken.

Gij zijt die God, Die wonder doet; Gij hebt Uw sterkte bekend gemaakt onder de volken.

 Med väldig arm förlossade du ditt folk,  Jakobs och Josefs barn.  Sela.

Gij hebt Uw volk door Uw arm verlost; de kinderen van Jakob en van Jozef. Sela.

 Vattnen sågo dig, och Gud,  vattnen sågo dig och våndades,  själva djupen darrade.

De wateren zagen U, o God! de wateren zagen U, zij beefden; ook waren de afgronden beroerd.

 Molnen göto ut strömmar av vatten,  skyarna läto höra sin röst,  och dina pilar foro omkring.

De dikke wolken goten water uit; de bovenste wolken gaven geluid; ook gingen Uw pijlen daarhenen.

 Ditt dunder ljöd i stormvirveln,  ljungeldar lyste upp jordens krets,  jorden darrade och bävade.

Het geluid Uws donders was in het ronde; de bliksemen verlichtten de wereld; de aarde werd beroerd en daverde.

 Genom havet gick din väg,  din stig genom stora vatten,  och dina fotspår fann man icke. [ (Psalms 77:21)  Så förde du ditt folk såsom en hjord  genom Moses och Arons hand. ]

Uw weg was in de zee, en Uw pad in grote wateren, en Uw voetstappen werden niet bekend. Gij leiddet Uw volk, als een kudde door de hand van Mozes en Aäron.