Psalms 139

För sångmästaren; av David; en psalm.  HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.

Een psalm van David, voor den opperzangmeester. HEERE! Gij doorgrondt en kent mij.

 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det;  du förstår mina tankar fjärran ifrån.

Gij weet mijn zitten en mijn opstaan; Gij verstaat van verre mijn gedachten.

 Evad jag går eller ligger, utforskar du det,  och med alla mina vägar är du förtrogen.

Gij omringt mijn gaan en mijn liggen; en Gij zijt al mijn wegen gewend.

 Ty förrän ett ord är på min tunga,  se, så känner du, HERRE, det till fullo.

Als er nog geen woord op mijn tong is, zie, Heere! Gij weet het alles.

 Du omsluter mig på alla sidor  och håller mig i din hand.

Gij bezet mij van achteren en van voren, en Gij zet Uw hand op mij.

 En sådan kunskap är mig alltför underbar;  den är mig för hög, jag kan icke begripa den.

De kennis is mij te wonderbaar, zij is hoog, ik kan er niet bij.

 Vart skall jag gå för din Ande,  och vart skall jag fly för ditt ansikte?

Waar zou ik heengaan voor Uw Geest en waar zou ik heenvlieden voor Uw aangezicht?

 Fore jag upp till himmelen, så är du där,  och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där.

Zo ik opvoer ten hemel, Gij zijt daar; of bedde ik mij in de hel, zie, Gij zijt daar.

 Toge jag morgonrodnadens vingar,  gjorde jag mig en boning ytterst i havet,

Nam ik vleugelen des dageraads, woonde ik aan het uiterste der zee;

 så skulle också där din hand leda mig  och din högra hand fatta mig.

Ook daar zou Uw hand mij geleiden, en Uw rechterhand zou mij houden.

 Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig  och ljuset bliva natt omkring mig»,

Indien ik zeide: De duisternis zal mij immers bedekken; dan is de nacht een licht om mij.

 så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig,  natten skulle lysa såsom dagen:  ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.

Ook verduistert de duisternis voor U niet; maar de nacht licht als de dag; de duisternis is als het licht.

 Ty du har skapat mina njurar,  du sammanvävde mig i min moders liv.

Want Gij bezit mijn nieren; Gij hebt mij in mijner moeders buik bedekt.

 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart;  ja, underbara äro dina verk,  min själ vet det väl.

Ik loof U, omdat ik op een heel vreselijke wijze wonderbaarlijk gemaakt ben; wonderlijk zijn Uw werken! ook weet het mijn ziel zeer wel.

 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig,  när jag bereddes i det fördolda,  när jag bildades i jordens djup.

Mijn gebeente was voor U niet verholen, als ik in het verborgene gemaakt ben, en als een borduursel gewrocht ben, in de nederste delen der aarde.

 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad;  alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok,  de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.

Uw ogen hebben mijn ongevormden klomp gezien; en al deze dingen waren in Uw boek geschreven, de dagen als zij geformeerd zouden worden, toen nog geen van die was.

 Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud,  huru stor är icke deras mångfald!

Daarom, hoe kostelijk zijn mij, o God, Uw gedachten! hoe machtig veel zijn haar sommen!

 Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden;  när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.

Zoude ik ze tellen? Harer is meer, dan des zands; word ik wakker, zo ben ik nog bij U.

 Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga!  Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,

O God! dat Gij den goddeloze ombracht! en gij, mannen des bloeds, wijkt van mij!

 de som tala om dig med ränker i sinnet,  de som hava bragt dina städer i fördärv!

Die van U schandelijk spreken, en Uw vijanden ijdellijk verheffen.

 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE?  Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?

Zou ik niet haten, HEERE! die U haten? en verdriet hebben in degenen, die tegen U opstaan?

 Jag hatar dem med starkaste hat;  ja, mina fiender hava de blivit.

Ik haat hen met volkomen haat, tot vijanden zijn zij mij.

 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta;  pröva mig och känn mina tankar,

Doorgrond mij, o God! en ken mijn hart; beproef mij, en ken mijn gedachten.

 och se till, om jag är stadd på en olycksväg,  och led mig på den eviga vägen.

En zie, of bij mij een schadelijke weg zij; en leid mij op den eeuwigen weg.