Luke 18

Och han framställde för dem en liknelse, för att lära dem att de alltid borde bedja, utan att förtröttas.

Men han talte til dem en Lignelse om, at de burde altid bede og ikke blive trætte,

Han sade: »I en stad fanns en domare som icke fruktade Gud och ej heller hade försyn för någon människa.

og sagde: "Der var i en By en Dommer, som ikke frygtede Gud og ikke undså sig for noget Menneske.

I samma stad fanns ock en änka som åter och åter kom till honom och sade: 'Skaffa mig rätt av min motpart.'

Og der var en Enke i den By, og hun kom til ham og sagde: Skaf mig Ret over min Modpart!

Till en tid ville han icke. Men omsider sade han vid sig själv: 'Det må nu vara, att jag icke fruktar Gud och ej heller har försyn för någon människa;

Og længe vilde han ikke. Men derefter sagde han ved sig selv: Om jeg end ikke frygter Gud, ej heller undser mig for noget Menneske,

likväl, eftersom denna änka är mig så besvärlig, vill jag ändå skaffa henne rätt, för att hon icke med sina ideliga besök skall alldeles pina ut mig.'»

så vil jeg dog, efterdi denne Enke volder mig Besvær, skaffe Hende Ret, for at hun ikke uophørligt skal komme og plage mig."

Och Herren tillade: »Hören vad den orättfärdige domaren här säger.

Men Herren sagde: "Hører, hvad den uretfærdige Dommer siger!

Skulle då Gud icke skaffa rätt åt sina utvalda, som ropa till honom dag och natt, och skulle han icke hava tålamod med dem?

Skulde da Gud ikke skaffe sine udvalgte Ret, de, som råbe til ham Dag og Nat? og er han ikke langmodig, når det gælder dem?

Jag säger eder: Han skall snart skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna tro här på jorden?»

Jeg siger eder, han skal skaffe dem Ret i Hast. Men mon Menneskesønnen, når han kommer, vil finde Troen på Jorden?"

Ytterligare framställde han denna liknelse för somliga som förtröstade på sig själva och menade sig vara rättfärdiga, under det att de föraktade andra:

Men han sagde også til nogle, som stolede på sig selv, at de vare retfærdige, og foragtede de andre, denne Lignelse:

»Två män gingo upp i helgedomen för att bedja; den ene var en farisé och den andre en publikan.

"Der gik to Mænd op til Helligdommen for at bede; den ene var en Farisæer, og den anden en Tolder.

Fariséen trädde fram och bad så för sig själv: 'Jag tackar dig, Gud, för att jag icke är såsom andra människor, rövare, orättrådiga, äktenskapsbrytare, ej heller såsom denne publikan.

Farisæeren stod og bad ved sig selv således: Gud! Jeg takker dig, fordi jeg ikke er som de andre Mennesker, Røvere, uretfærdige, Horkarle, eller også som denne Tolder.

Jag fastar två gånger i veckan; jag giver tionde av allt vad jag förvärvar.'

Jeg faster to Gange om Ugen, jeg giver Tiende af al min indtægt.

Men publikanen stod långt borta och ville icke ens lyfta sina ögon upp mot himmelen, utan slog sig för sitt bröst och sade: 'Gud, misskunda dig över mig syndare.' --

Men Tolderen stod langt borte og vilde end ikke opløfte Øjnene til Himmelen, men slog sig for sit Bryst og sagde: Gud, vær mig Synder nådig!

Jag säger eder: Denne gick hem igen rättfärdig mer an den andre. Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, men den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.»

Jeg siger eder: Denne gik retfærdiggjort hjem til sit Hus fremfor den anden; thi enhver, som Ophøjer sig selv, skal fornedres; men den, som fornedrer sig selv, skal ophøjes."

Man bar fram till honom också späda barn, för att han skulle röra vid dem; men när hans lärjungar sågo detta, visade de bort dem.

Men de bare også de små Børn til ham, for at han skulde røre ved dem; men da Disciplene så det, truede de dem.

Då kallade Jesus barnen till sig, i det han sade: »Låten barnen komma till mig, och förmenen dem det icke; ty Guds rike hör sådana till.

Men Jesus kaldte dem til sig og sagde: "Lader de små Børn komme til mig, og formener dem det ikke; thi Guds Rige hører sådanne til.

Sannerligen säger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike såsom ett barn, han kommer aldrig ditin.»

Sandelig, siger jeg eder, den, som ikke modtager Guds Rige ligesom et lille Barn, han skal ingenlunde komme ind i det."

Och en överhetsperson frågade honom och sade: »Gode Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv till arvedel?»

Og en af de Øverste spurgte ham og sagde: "Gode Mester! hvad skal jeg gøre, for at jeg kan arve et evigt Liv?"

Jesus sade till honom: »Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud allena.

Men Jesus sagde til ham: "Hvorfor kalder du mig god? Ingen er god uden een, nemlig Gud.

Buden känner du: 'Du skall icke begå äktenskapsbrott', 'Du skall icke dräpa', 'Du skall icke stjäla', 'Du skall icke bära falskt vittnesbörd', 'Hedra din fader och din moder.'»

Du kender Budene: Du må ikke bedrive Hor; du må ikke slå ihjel; du må ikke stjæle; du må ikke sige falsk Vidnesbyrd; Ær din Fader og din Moder."

Då svarade han: »Allt detta har jag hållit från min ungdom.»

Men han sagde: "Det har jeg holdt alt sammen fra min Ungdom af."

När Jesus hörde detta, sade han till honom: »Ett återstår dig ännu: sälj allt vad du äger och dela ut åt de fattiga; då skall du få en skatt i himmelen. Och kom sedan och följ mig.»

Men da Jesus hørte det, sagde han til ham: "Endnu een Ting fattes dig: Sælg alt, hvad du har, og uddel det til fattige, så skal du have en Skat i Himmelen; og kom så og følg mig!"

Men när han hörde detta, blev han djupt bedrövad, ty han var mycket rik.

Men da han hørte dette, blev han dybt bedrøvet; thi han var såre rig.

Då nu Jesus såg huru det var med honom, sade han: »Huru svårt är det icke för dem som hava penningar att komma in i Guds rike!

Men da Jesus så, at han blev dybt bedrøvet, sagde han: "Hvor vanskeligt komme de, som have Rigdom, ind i Guds Rige!

Ja, det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike.»

thi det er lettere for en Kamel at gå igennem et Nåleøje end for en rig at gå ind i Guds Rige."

Då sade de som hörde detta: »Vem kan då bliva frälst?»

Men de, som hørte det, sagde: "Hvem kan da blive frelst?"

Men han svarade: »Vad som är omöjligt för människor, det är möjligt för Gud.»

Men han sagde: "Hvad der er umuligt for Mennesker, det er muligt for Gud."

Då sade Petrus: »Se, vi hava övergivit allt som var vårt och hava följt dig.»

Men Peter sagde: "Se, vi have forladt vort eget og fulgt dig."

Han svarade dem: »Sannerligen säger jag eder: Ingen som för Guds rikes skull har övergivit hus, eller hustru, eller bröder, eller föräldrar eller barn,

Men han sagde til dem: "Sandelig, siger jeg eder, der er ingen, som har forladt Hus eller Forældre eller Brødre eller Hustru eller Børn for Guds Riges Skyld,

ingen sådan finnes, som icke skall mångfaldigt igen redan här i tiden, och i den tillkommande tidsåldern evigt liv.»

uden at han skal få det mange Fold igen i denne Tid og i den kommende Verden et evigt Liv."

Och han tog till sig de tolv och sade till dem: »Se, vi gå nu upp till Jerusalem, och allt skall fullbordas, som genom profeterna är skrivet om Människosonen.

Men han tog de tolv til sig og sagde til dem: "Se, vi drage op til Jerusalem, og alle de Ting, som ere skrevne ved Profeterne, skulle fuldbyrdes på Menneskesønnen.

Ty han skall bliva överlämnad åt hedningarna och bliva begabbad och skymfad och bespottad,

Thi han skal overgives til Hedningerne og spottes, forhånes og bespyttes,

och de skola gissla honom och döda honom; men på tredje dagen skall han uppstå igen.»

og de skulle hudstryge og ihjelslå ham; og på den tredje Dag skal han opstå."

Och de förstodo intet härav; ja, detta som han talade var dem så fördolt, att de icke fattade vad som sades.

Og de fattede intet deraf, og dette Ord var skjult for dem, og de forstode ikke det, som blev sagt.

Då han nu nalkades Jeriko, hände sig att en blind man satt vid vägen och tiggde.

Men det skete, da han nærmede sig til Jeriko, sad der en blind ved Vejen og tiggede.

När denne hörde en hop människor gå där fram, frågade han vad det var.

Og da han hørte en Skare gå forbi, spurgte han, hvad dette var.

Och man omtalade för honom att det var Jesus från Nasaret som kom på vägen.

Men de fortalte ham, at Jesus af Nazareth kom forbi.

Då ropade han och sade: »Jesus, Davids son, förbarma dig över mig.»

Og han råbte og sagde:"Jesus, du Davids Søn,forbarm dig over mig!"

Och de som gingo framför tillsade honom strängeligen att han skulle tiga; men han ropade ännu mycket mer: »Davids son, förbarma dig över mig.»

Og de, som gik foran, truede ham, for at han skulde tie; men han råbte meget stærkere: "Du Davids Søn, forbarm dig over mig!"

Då stannade Jesus och bjöd att mannen skulle ledas fram till honom. Och när han hade kommit fram, frågade han honom:

Og Jesus stod stille og bød, at han skulde føres til ham; men da han kom nær til ham, spurgte han ham og sagde:

»Vad vill du att jag skall göra dig?» Han svarade: »Herre, låt mig få min syn.»

"Hvad vil du, at jeg skal gøre for dig?" Men han sagde: "Herre! at jeg må blive seende."

Jesus sade till honom: »Hav din syn; din tro har hjälpt dig.»

Og Jesus sagde til ham: "Bliv seende! din Tro har frelst dig."

Och strax fick han sin syn och följde honom och prisade Gud. Och allt folket som såg detta lovade Gud.

Og straks blev han seende, og han fulgte ham og priste Gud; og hele Folket lovpriste Gud, da de så det.