Psalms 147

 Halleluja!  Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud,  ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.

Chvalte Hospodina, nebo dobré jest zpívati žalmy Bohu našemu, nebo rozkošné jest, a ozdobná jest chvála.

 HERREN är den som bygger upp Jerusalem,  Israels fördrivna samlar han tillhopa.

Stavitel Jeruzaléma Hospodin, rozptýlený lid Izraelský shromažďuje,

 Han helar dem som hava förkrossade hjärtan,  och deras sår förbinder han.

Kterýž uzdravuje skroušené srdcem, a uvazuje bolesti jejich,

 Han bestämmer stjärnornas mängd,  han nämner dem alla vid namn.

Kterýž sčítá počet hvězd, a každé z nich ze jména povolává.

 Vår Herre är stor och väldig i kraft,  hans förstånd har ingen gräns.

Velikýť jest Pán náš, a nesmírný v síle; rozumnosti jeho není počtu.

 HERREN uppehåller de ödmjuka,  men de ogudaktiga slår han till jorden.

Pozdvihuje pokorných Hospodin, ale bezbožné snižuje až k zemi.

 Höjen sång till HERREN med tacksägelse,  lovsjungen vår Gud till harpa,

Zpívejte Hospodinu s díkčiněním, zpívejte žalmy Bohu našemu na citaře,

 honom som betäcker himmelen med moln,  honom som bereder regn åt jorden,  honom som låter gräs skjuta upp på bergen,

Kterýž zastírá nebesa hustými oblaky, nastrojuje zemi déšť, a vyvodí trávu na horách.

 honom som giver föda åt djuren,  åt korpens ungar som ropa.

Kterýž dává hovadům potravu jejich, i mladým krkavcům, kteříž volají k němu.

 Han har icke sin lust i hästens styrka,  hans behag står ej till mannens snabbhet.

Nemáť v síle koně zalíbení, aniž se kochá v lejtkách muže udatného.

 HERRENS behag står till dem som frukta honom,  till dem som hoppas på hans nåd.

Líbost má Hospodin v těch, kteříž se ho bojí, a kteříž doufají v milosrdenství jeho.

 Jerusalem, prisa HERREN;  Sion, lova din Gud.

Chval, Jeruzaléme, Hospodina, chval Boha svého, Sione.

 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta;  han har välsignat dina barn i dig.

Nebo on utvrzuje závory bran tvých, požehnání udílí synům tvým u prostřed tebe.

 Han skaffar dina gränser frid,  han mättar dig med bästa vete.

On působí v končinách tvých pokoj, a bělí pšeničnou nasycuje tě.

 Han låter sitt tal gå ut till jorden,  hans ord löper åstad med hast.

On když vysílá na zemi rozkaz svůj, velmi rychle k vykonání běží slovo jeho.

 Han låter snö falla såsom ull,  rimfrost strör han ut såsom aska.

Onť dává sníh jako vlnu, jíním jako popelem posýpá.

 Han kastar sitt hagel såsom smulor;  vem kan bestå för hans frost?

Hází ledem svým jako skyvami; před zimou jeho kdo ostojí?

 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna;  sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.

Vysílaje slovo své, rozpouští je; hned jakž povane větrem svým, anť tekou vody.

 Han har förkunnat för Jakob sitt ord,  för Israel sina stadgar och rätter.

Zvěstuje slovo své Jákobovi, ustanovení svá a soudy své Izraelovi.

 Så har han icke gjort för något hednafolk;  och hans rätter, dem känna de icke.  Halleluja!

Neučinilť tak žádnému národu, a protož soudů jeho nepoznali. Halelujah.