Lamentations 5

 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss  skåda ned och se till vår smälek.

Rozpomeň se, Hospodine, co se nám děje; popatř a viz pohanění naše.

 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo,  våra hus i utlänningars.5 Mos. 28,30 f.

Dědictví naše obráceno jest k cizím, domové naši k cizozemcům.

 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader;  våra mödrar äro såsom änkor.

Sirotci jsme a bez otce, matky naše jsou jako vdovy.

 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar;  vår egen ved måste vi betala.

Vody své za peníze pijeme, dříví naše za záplatu přichází.

 Våra förföljare äro oss på halsen;  huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.

Na hrdle svém protivenství snášíme, pracujeme, nedopouští se nám odpočinouti.

 Vi hava måst giva oss under Egypten,  under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.

Egyptským podáváme ruky i Assyrským, abychom nasyceni byli chlebem.

 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer,  vi måste bära deras missgärningar.2 Mos. 20,5. Jer. 31,29. Hes. 18,2.

Otcové naši hřešili, není jich, my pak trestáni po nich neseme.

 Trälar få råda över oss;  ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.

Služebníci panují nad námi; není žádného, kdo by vytrhl z ruky jejich.

 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd,  bärga det undan öknens svärd.

S opovážením se života svého hledáme chleba svého, pro strach meče i na poušti.

 Vår hud är glödande såsom en ugn,  för brännande hungers skull.

Kůže naše jako pec zčernaly od náramného hladu.

 Kvinnorna kränkte man i Sion,  jungfrurna i Juda städer.

Ženám na Sionu i pannám v městech Judských násilé činí.

 Furstarna blevo upphängda av deras händer,  för de äldste visade de ingen försyn.5 Mos. 28,50.

Knížata rukou jejich zvěšena jsou, osoby starých nemají v poctivosti.

 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar,  och gossarna dignade under vedbördor.

Mládence k žernovu berou, a pacholata pod dřívím klesají.

 De gamla sitta icke mer i porten,  de unga hava upphört med sitt strängaspel.

Starci sedati v branách přestali a mládenci od zpěvů svých.

 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd  i sorgelåt är vår dans förvandlad.Job 30,31.

Přestala radost srdce našeho, obrátilo se v kvílení plésání naše.

 Kronan har fallit ifrån vårt huvud;  ve oss, att vi syndade så!Job 19,9. Jer. 13,18. Hes. 21,26.

Spadla koruna s hlavy naší; běda nám již, že jsme hřešili.

 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka,  därför äro våra ögon förmörkade,

Protoť jest mdlé srdce naše, pro tyť věci zatměly se oči naše,

 för Sions bergs skull, som nu ligger öde,  så att rävarna ströva omkring därpå.

Pro horu Sion, že zpuštěna jest; lišky chodí po ní.

 Du, HERRE, tronar evinnerligen;  din tron består från släkte till släkte.Ps. 9,8. 29,10. 102,13. 145,13.

Ty Hospodine, na věky zůstáváš, a stolice tvá od národu do pronárodu.

 Varför vill du för alltid förgäta oss,  förkasta oss för beständigt?

Proč se zapomínáš na věky na nás, a opouštíš nás za tak dlouhé časy?

 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter;  förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.Jer. 31,18.

Obrať nás, ó Hospodine, k sobě,a obráceni budeme; obnov dny naše, jakž byly za starodávna.

 Eller har du alldeles förkastat oss?  Förtörnas du på oss så övermåttan?

Nebo zdali všelijak zavržeš nás, a hněvati se budeš na nás velice?