Job 16

Därefter tog Job till orda och sade:

A odpovídaje Job, řekl:

 Över nog har jag fått höra av sådant;  usla tröstare ären I alla.

Slyšel jsem již podobných věcí mnoho; všickni vy nepříjemní jste těšitelé.

 Är det nu slut på detta tal i vädret,  eller eggar dig ännu något till gensvar?

Bude-liž kdy konec slovům povětrným? Aneb co tě popouzí, že tak mluvíš?

 Jag kunde väl ock tala, jag såsom I;  ja, jag ville att I voren i mitt ställe!  Då kunde jag hopsätta ord mot eder  och skaka mot eder mitt huvud till hån.

Zdaliž bych já tak mluviti mohl, jako vy, kdybyste byli na místě mém? Shromažďoval-li bych proti vám slova, aneb potřásal na vás hlavou svou?

 Med munnen kunde jag då styrka eder  och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.

Nýbrž posiloval bych vás ústy svými, a otvírání rtů mých krotilo by bolest.

 Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga;  och tiger jag, icke släpper den mig ändå.

Buď že mluvím, neumenšuje se bolesti mé, buď že tak nechám, neodchází ode mne.

 Nej, nu har all min kraft blivit tömd;  du har ju förött hela mitt hus.

Ale ustavičně zemdlívá mne; nebo jsi mne, ó Bože, zbavil všeho shromáždění mého.

 Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd;  min sjukdom får träda upp och tala mot mig.

A vrásky jsi mi zdělal; což mám za svědka, ano patrná na mně hubenost má na tváři mé to osvědčuje.

 I vrede söndersliter och ansätter man mig,  man biter sina tänder samman emot mig;  ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.

Prchlivost jeho zachvátila mne, a vzal mne v nenávist, škřipě na mne zuby svými; jako nepřítel můj zaostřil oči své na mne.

 Man iar upp munnen mot mig,  smädligt slår man mig på mina kinder;  alla rota sig tillsammans emot mig.

Rozedřeli na mne ústa svá, potupně mne poličkujíce, proti mně se shromáždivše.

 Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor  och kastar mig i de ogudaktigas händer.

Vydal mne Bůh silný nešlechetníku, a v ruce bezbožných uvedl mne.

 Jag satt i god ro, då krossade han mig;  han grep mig i nacken och slog mig i smulor.  Han satte mig upp till ett mål för sina skott;

Pokoje jsem užíval, však potřel mne, a uchopiv mne za šíji mou, roztříštil mne, a vystavil mne sobě za cíl.

 från alla sidor träffa mig hans pilar,  han genomborrar mina njurar utan förskoning,  min galla gjuter han ut på jorden.

Obklíčili mne střelci jeho, rozťal ledví má beze vší lítosti, a vylil na zem žluč mou.

 Han bryter ned mig med stöt på stöt,  han stormar emot mig såsom en kämpe.

Ranil mne ranou na ránu, outok učinil na mne jako silný.

 Säcktyg bär jag hopfäst över min hud,  och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,

Žíni jsem ušil na zjízvenou kůži svou, a zohavil jsem v prachu sílu svou.

 Mitt anlete är glödande rött av gråt,  och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.

Tvář má oduřavěla od pláče, a na víčkách mých stín smrti jest.

 Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer,  och fastän min bön är ren!

Ne pro nějaké bezpraví v rukou mých; nebo i modlitba má čistá jest.

 Du jord, överskyl icke mitt blod,  och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.

Ó země, nepřikrývej krve mé, a nechť nemá místa volání mé.

 Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne,  och i höjden den som skall tala för mig.

Aj, nyní jestiť i v nebesích svědek můj, svědek můj, pravím, jest na výsostech.

 Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje,  därför skådar mitt öga med tårar till Gud,

Ó mudráci moji, přátelé moji, k Bohuť slzí oko mé.

 Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud  och åt ett människobarn mot dess nästa.

Ó by lze bylo muži v hádku s ním se vydati, jako synu člověka s přítelem svým.

 Ty få äro de år som skola upprinna,  innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.

Nebo léta mně odečtená přicházejí, a cestou, kterouž se zase nenavrátím, již se beru.