Lamentations 5

 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss  skåda ned och se till vår smälek.

Spomeni se, Jahve, što nas je snašlo, pogledaj, vidi sramotu našu!

 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo,  våra hus i utlänningars.5 Mos. 28,30 f.

Baština naša pade u ruke strancima, domovi naši pripadoše tuđincima.

 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader;  våra mödrar äro såsom änkor.

Siročad smo: oca nemamo, majke su nam kao udovice.

 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar;  vår egen ved måste vi betala.

Vodu što pijemo plaćamo novcem, i za drvo valja nam platiti.

 Våra förföljare äro oss på halsen;  huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.

Jaram nam je o vratu, gone nas, iscrpljeni smo, ne daju nam predahnuti.

 Vi hava måst giva oss under Egypten,  under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.

Pružamo ruke k Egiptu i Asiriji da se kruha nasitimo.

 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer,  vi måste bära deras missgärningar.2 Mos. 20,5. Jer. 31,29. Hes. 18,2.

Oci naši zgriješiše i više ih nema, a mi nosimo krivice njihove.

 Trälar få råda över oss;  ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.

Robovi nama zapovijedaju, a nitko da nas izbavi iz ruku njihovih.

 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd,  bärga det undan öknens svärd.

Kruh svoj donosimo izlažući život maču u pustinji.

 Vår hud är glödande såsom en ugn,  för brännande hungers skull.

Koža nam gori kao peć užarena, ognjicom od plamena gladi.

 Kvinnorna kränkte man i Sion,  jungfrurna i Juda städer.

Oskvrnuli su žene na Sionu i djevice u gradovima judejskim.

 Furstarna blevo upphängda av deras händer,  för de äldste visade de ingen försyn.5 Mos. 28,50.

Svojim su rukama vješali knezove, ni lica staračka nisu poštivali.

 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar,  och gossarna dignade under vedbördor.

Mladići su nosili žrvnjeve, djeca padala pod bremenom drva.

 De gamla sitta icke mer i porten,  de unga hava upphört med sitt strängaspel.

Starci su ostavili vrata, mladići više ne sviraju na lirama.

 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd  i sorgelåt är vår dans förvandlad.Job 30,31.

Radosti nesta iz naših srdaca, naš ples se pretvori u tugovanje.

 Kronan har fallit ifrån vårt huvud;  ve oss, att vi syndade så!Job 19,9. Jer. 13,18. Hes. 21,26.

Pao je vijenac s naše glave, jao nama što zgriješismo!

 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka,  därför äro våra ögon förmörkade,

Evo zašto nam srce boluje, evo zašto nam oči se zastiru:

 för Sions bergs skull, som nu ligger öde,  så att rävarna ströva omkring därpå.

zato što Gora sionska opustje i po njoj se šuljaju šakali.

 Du, HERRE, tronar evinnerligen;  din tron består från släkte till släkte.Ps. 9,8. 29,10. 102,13. 145,13.

Ali ti, Jahve, ostaješ zauvijek, tvoj je prijesto od koljena do koljena.

 Varför vill du för alltid förgäta oss,  förkasta oss för beständigt?

Zašto da nas zaboraviš zauvijek, da nas ostaviš za mnoge dane?

 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter;  förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.Jer. 31,18.

Vrati nas k sebi, Jahve, obratit ćemo se, obnovi dane naše kao što nekoć bijahu.

 Eller har du alldeles förkastat oss?  Förtörnas du på oss så övermåttan?

Il' nas hoćeš sasvim zabaciti i na nas se beskrajno srditi?