Mark 4

Och han begynte åter undervisa vid sjön. Och där församlade sig en stor hop folk omkring honom. Därför steg han i en båt; och han satt i den ute på sjön, under det att allt folket stod på land utmed sjön.

И пак започна да поучава край езерото. И при Него се събра едно твърде голямо множество, така че Той се качи в един кораб и седеше на езерото, а цялото множество беше на сушата край езерото.

Och han undervisade dem mycket i liknelser och sade till dem i sin undervisning:

И ги поучаваше много с притчи и им казваше в поучението Си:

»Hören! En såningsman gick ut för att så.

Слушайте! Ето, сеячът излезе да сее.

Då hände sig, när han sådde, att somt föll vid vägen, och fåglarna kommo och åto upp det.

И когато сееше, някои зърна паднаха край пътя; и птиците дойдоха и ги изкълваха.

Och somt föll på stengrund, där det icke hade mycket jord, och det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord;

Други паднаха на каменисто място, където нямаше много пръст; и скоро поникнаха, защото нямаше дълбока почва,

men när solen hade gått upp, förbrändes det, och eftersom det icke hade någon rot, torkade det bort.

а когато изгря слънцето, прегоряха и понеже нямаха корен, изсъхнаха.

Och somt föll bland törnen, och törnena sköto upp och förkvävde det, så att det icke gav någon frukt.

А други паднаха между тръни; и тръните пораснаха и ги задушиха, и не дадоха плод.

Men somt föll i god jord, och det sköt upp och växte och gav frukt och bar trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.»

А други паднаха на добра земя; и дадоха плод, който растеше и се умножаваше, и принесоха – кое тридесет, кое шестдесет, а кое сто.

Och han tillade: »Den som har öron till att höra, han höre.»

И каза: Който има уши да слуша, нека слуша.

När han sedan hade dragit sig undan ifrån folket, frågade honom de tolv, och med dem de andra som följde honom, om liknelserna.

И когато остана сам, онези, които бяха около Него с дванадесетте, Го попитаха за притчите.

Då sade han till dem: »Åt eder är Guds rikes hemlighet given, men åt dem som stå utanför meddelas alltsammans i liknelser,

И Той им каза: На вас е дадено да познаете тайната на Божието царство; а на онези, външните, всичко се дава в притчи;

för att de 'med seende ögon skola se, och dock intet förnimma, och med hörande öron höra, och dock intet förstå, så att de icke omvända sig och undfå förlåtelse'.»

така че "гледащи да гледат, а да не виждат; и слушащи да слушат, а да не разбират; да не би да се обърнат и да им се прости (грехът)".

Sedan sade han till dem: »Förstån I icke denna liknelse, huru skolen I då kunna fatta alla de andra liknelserna? --

И им каза: Не разбирате ли тази притча? А как ще разберете всичките притчи?

Vad såningsmannen sår är ordet.

Сеячът сее словото.

Och att säden såddes vid vägen, det är sagt om dem i vilka ordet väl bliver sått, men när de hava hört det, kommer strax Satan ock tager bort ordet som såddes i dem.

А онези край пътя, където се сее словото, са тези, които чуват, но Сатана веднага идва и грабва посятото в тях слово.

Sammalunda förhåller det sig med det som sås på stengrunden: det är sagt om dem, som när de få höra ordet, väl strax taga emot det med glädje,

Също и посятото на каменистите места са тези, които, като чуят словото, веднага с радост го приемат;

men icke hava någon rot i sig, utan bliva beståndande allenast till en tid; när sedan bedrövelse eller förföljelse påkommer för ordets skull, då komma de strax på fall.

нямат обаче корен в себе си, а са кратковременни; после, когато настане напаст или гонение заради словото, веднага отпадат.

Annorlunda förhåller det sig med det som sås bland törnena: det är sagt om dem som väl höra ordet,

Посятото между тръните са други. Те са онези, които са слушали словото,

men låta tidens omsorger och rikedomens bedrägliga lockelse, och begärelser efter andra ting, komma därin och förkväva ordet, så att det bliver utan frukt.

но светските грижи, примамката на богатството и пожеланията за други работи, като влязат, заглушават словото и то става безплодно.

Men att det såddes i den goda jorden, det är sagt om dem som både höra ordet och taga emot det, och som bära frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.»

А посятото на добра земя са тези, които слушат словото, приемат го и дават плод – тридесет, шестдесет и стократно.

Och han sade till dem: »Icke tager man väl fram ett ljus, för att det skall sättas under skäppan eller under bänken; man gör det ju, för att det skall sättas på ljusstaken.

И им каза: Затова ли се донася светилото – за да го сложат под шиника или под леглото? Не е ли за това – да го поставят на светилника?

Ty intet är fördolt, utom för att det skall bliva uppenbarat; ej heller har något blivit undangömt, utom för att det skall komma i dagen.

Защото няма нищо тайно, което да не стане явно, нито е било скрито нещо, освен за да излезе наяве.

Om någon har öron till att höra, så höre han.»

Ако има някой уши да слуша, нека слуша.

Och han sade till dem: »Akten på vad I hören. Med det mått som I mäten med skall ock mätas åt eder, och ännu mer skall bliva eder tilldelat.

Каза им също: Внимавайте в това, което слушате. С каквато мярка мерите, с такава ще ви се отмери и ще ви се прибави.

Ty den som har, åt honom skall varda givet; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.»

Защото, който има, на него ще се даде, а който няма, от него ще се отнеме и това, което има.

Och han sade: »Så är det med Guds rike, som när en man sår säd i jorden;

И каза: Божието царство е както когато човек хвърли семе в земята;

och han sover, och han vaknar, och nätter och dagar gå, och säden skjuter upp och växer i höjden, han vet själv icke huru.

и спи, и става нощ и ден; а как никне и расте семето, той не знае.

Av sig själv bär jorden frukt, först strå och sedan ax, och omsider finnes fullbildat vete i axet.

Защото земята сама си произвежда: първо стрък, после клас, а след това – пълно зърно в класа.

När så frukten är mogen, låter han strax lien gå, ty skördetiden är då inne.»

А когато узрее плодът, начаса изпраща сърп, защото е настанала жетва.

Och han sade: »Vad skola vi likna Guds rike vid, eller med vilken liknelse skola vi framställa det?

Каза още: С какво да сравним Божието царство или с каква притча да го представим?

Det är såsom ett senapskorn, som när det lägges ned i jorden, är minst av alla frön på jorden;

То прилича на синапено зърно, което, когато се посее в земята, е по-малко от всичките семена, които са на земята.

men sedan det är nedlagt, skjuter det upp och bliver störst bland alla kryddväxter och får så stora grenar, att himmelens fåglar kunna bygga sina nästen i dess skugga.»

Но когато се посее, расте и става по-голямо от всички стръкове, и пуска големи клони, така че небесните птици могат да се подслонят под сянката му.

I många sådana liknelser förkunnade han ordet för dem, efter deras förmåga att fatta det;

И с много такива притчи им говореше словото, както можеха да слушат.

och utan liknelse talade han icke till dem. Men för sina lärjungar uttydde han allt, när de voro allena.

А без притча не им говореше, но насаме обясняваше всичко на Своите ученици.

Samma dag, om aftonen, sade han till dem: »Låt oss fara över till andra stranden.»

И в същия ден, когато се свечери, Иисус им каза: Да минем на отвъдната страна.

Så läto de folket gå och togo honom med i båten, där han redan förut var; och jämväl andra båtar följde med honom.

И като разпуснаха множеството, Го взеха със себе си в кораба, както беше; и имаше и други кораби с Него.

Då kom en häftig stormvind, och vågorna slogo in i båten, så att båten redan begynte fyllas.

И се надигна голяма ветрена буря; и вълните се нахвърляха върху кораба, така че корабът вече се пълнеше с вода.

Men han själv låg i bakstammen och sov, lutad mot huvudgärden. Då väckte de honom och sade till honom: »Mästare, frågar du icke efter att vi förgås?»

А Той беше на задната част, заспал на възглавница. И те Го събудиха и Му казаха: Учителю! Нима не Те е грижа, че загиваме?

När han så hade vaknat, näpste han vinden och sade till sjön: »Tig, var stilla.» Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt.

А Той, като се събуди, смъмри вятъра и каза на езерото: Мълчи! Утихни! И вятърът престана и настана голяма тишина.

Därefter sade han till dem: »Varför rädens I? Haven I ännu ingen tro?»

И Той им каза: Защо сте страхливи? Още ли нямате вяра?

Och de hade blivit mycket häpna och sade till varandra: »Vem är då denne, eftersom både vinden och sjön äro honom lydiga?»

И голям страх ги обзе; и те си казаха един на друг: Кой ли е Този, че и вятърът и езерото Му се покоряват?