Lamentations 5

 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss  skåda ned och se till vår smälek.

Спомни си, ГОСПОДИ, какво ни стана! Погледни и виж позора ни.

 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo,  våra hus i utlänningars.5 Mos. 28,30 f.

Наследството ни премина на чужди, къщите ни — на чужденци.

 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader;  våra mödrar äro såsom änkor.

Сирачета сме, без баща; майките ни са като вдовици.

 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar;  vår egen ved måste vi betala.

Пием водата си срещу сребро, дървата ни идват срещу заплащане.

 Våra förföljare äro oss på halsen;  huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.

Преследвачите ни са на шията ни, трудим се и не ни се дава почивка.

 Vi hava måst giva oss under Egypten,  under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.

На Египет подадохме ръка, на Асирия, за да се наситим с хляб.

 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer,  vi måste bära deras missgärningar.2 Mos. 20,5. Jer. 31,29. Hes. 18,2.

Бащите ни съгрешиха и ги няма, а ние носим беззаконията им.

 Trälar få råda över oss;  ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.

Слуги владеят над нас, няма кой да ни изтръгне от ръката им.

 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd,  bärga det undan öknens svärd.

Придобиваме хляба си с опасност за живота си заради меча, който ни заплашва в пустинята.

 Vår hud är glödande såsom en ugn,  för brännande hungers skull.

Кожата ни почерня като пещ от ужасния глад.

 Kvinnorna kränkte man i Sion,  jungfrurna i Juda städer.

Изнасилваха жени в Сион, девиците — в юдовите градове.

 Furstarna blevo upphängda av deras händer,  för de äldste visade de ingen försyn.5 Mos. 28,50.

С техните ръце бяха обесени първенците, старейшините не бяха почетени.

 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar,  och gossarna dignade under vedbördor.

Младежи носят воденични камъни, децата падат под товара на дървата.

 De gamla sitta icke mer i porten,  de unga hava upphört med sitt strängaspel.

Старейшините не седят вече в портите, младежите се отказаха от песните си.

 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd  i sorgelåt är vår dans förvandlad.Job 30,31.

Престана радостта на сърцето ни, хорото ни се обърна на жалеене.

 Kronan har fallit ifrån vårt huvud;  ve oss, att vi syndade så!Job 19,9. Jer. 13,18. Hes. 21,26.

Венецът падна от главата ни. О, горко ни, защото съгрешихме!

 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka,  därför äro våra ögon förmörkade,

Заради това чезне сърцето ни, заради тези неща потъмняха очите ни,

 för Sions bergs skull, som nu ligger öde,  så att rävarna ströva omkring därpå.

заради хълма Сион, който е опустошен; лисици ходят по него.

 Du, HERRE, tronar evinnerligen;  din tron består från släkte till släkte.Ps. 9,8. 29,10. 102,13. 145,13.

Но Ти, ГОСПОДИ, оставаш до века, Твоят престол е от поколение в поколение.

 Varför vill du för alltid förgäta oss,  förkasta oss för beständigt?

Защо ни забравяш навеки, оставяш ни за дълго време?

 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter;  förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.Jer. 31,18.

Върни ни, ГОСПОДИ, при Себе Си, за да се върнем; обнови дните ни както преди.

 Eller har du alldeles förkastat oss?  Förtörnas du på oss så övermåttan?

Или ще ни отхвърлиш съвсем, ще ни се разгневиш напълно?