Lamentations 5

Ricordati, Eterno, di quello che ci è avvenuto! Guarda e vedi il nostro obbrobrio!

 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss  skåda ned och se till vår smälek.

La nostra eredità è passata a degli stranieri, le nostre case, a degli estranei.

 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo,  våra hus i utlänningars.5 Mos. 28,30 f.

Noi siam diventati orfani, senza padre, le nostre madri son come vedove.

 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader;  våra mödrar äro såsom änkor.

Noi beviamo la nostr’acqua a prezzo di danaro, le nostre legna ci vengono a pagamento.

 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar;  vår egen ved måste vi betala.

Col collo carico noi siamo inseguiti, siamo spossati, non abbiamo requie.

 Våra förföljare äro oss på halsen;  huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.

Abbiam teso la mano verso l’Egitto e verso l’Assiria, per saziarci di pane.

 Vi hava måst giva oss under Egypten,  under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.

I nostri padri hanno peccato, e non sono più; e noi portiamo la pena delle loro iniquità.

 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer,  vi måste bära deras missgärningar.2 Mos. 20,5. Jer. 31,29. Hes. 18,2.

Degli schiavi dominano su noi, e non v’è chi ci liberi dalle loro mani.

 Trälar få råda över oss;  ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.

Noi raccogliamo il nostro pane col rischio della nostra vita, affrontando la spada del deserto.

 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd,  bärga det undan öknens svärd.

La nostra pelle brucia come un forno, per l’arsura della fame.

 Vår hud är glödande såsom en ugn,  för brännande hungers skull.

Essi hanno disonorato le donne in Sion, le vergini nelle città di Giuda.

 Kvinnorna kränkte man i Sion,  jungfrurna i Juda städer.

I capi sono stati impiccati dalle loro mani, la persona de’ vecchi non è stata rispettata.

 Furstarna blevo upphängda av deras händer,  för de äldste visade de ingen försyn.5 Mos. 28,50.

I giovani han portato le macine, i giovanetti han vacillato sotto il carico delle legna.

 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar,  och gossarna dignade under vedbördor.

I vecchi hanno abbandonato la porta, i giovani la musica dei loro strumenti.

 De gamla sitta icke mer i porten,  de unga hava upphört med sitt strängaspel.

La gioia de’ nostri cuori è cessata, le nostre danze son mutate in lutto.

 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd  i sorgelåt är vår dans förvandlad.Job 30,31.

La corona ci è caduta dal capo; guai a noi, poiché abbiamo peccato!

 Kronan har fallit ifrån vårt huvud;  ve oss, att vi syndade så!Job 19,9. Jer. 13,18. Hes. 21,26.

Per questo langue il nostro cuore, per questo s’oscuran gli occhi nostri:

 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka,  därför äro våra ögon förmörkade,

perché il monte di Sion è desolato, e vi passeggian le volpi.

 för Sions bergs skull, som nu ligger öde,  så att rävarna ströva omkring därpå.

Ma tu, o Eterno, regni in perpetuo; il tuo trono sussiste d’età in età.

 Du, HERRE, tronar evinnerligen;  din tron består från släkte till släkte.Ps. 9,8. 29,10. 102,13. 145,13.

Perché ci dimenticheresti tu in perpetuo, e ci abbandoneresti per un lungo tempo?

 Varför vill du för alltid förgäta oss,  förkasta oss för beständigt?

Facci tornare a te, o Eterno, e noi torneremo! Ridonaci de’ giorni come quelli d’un tempo!

 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter;  förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.Jer. 31,18.

Ché, ora, tu ci hai veramente reietti, e ti sei grandemente adirato contro di noi!

 Eller har du alldeles förkastat oss?  Förtörnas du på oss så övermåttan?