Psalms 147

Dicsérjétek az Urat! Hiszen Istenünkről énekelni jó; hiszen őt dicsérni gyönyörűséges és illendő dolog!
 Halleluja!  Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud,  ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.
Az Úr építi Jeruzsálemet, összegyűjti Izráelnek elűzötteit;
 HERREN är den som bygger upp Jerusalem,  Israels fördrivna samlar han tillhopa.
Meggyógyítja a megtört szívűeket, és bekötözi sebeiket.
 Han helar dem som hava förkrossade hjärtan,  och deras sår förbinder han.
Elrendeli a csillagok számát, és mindnyájokat nevéről nevezi.
 Han bestämmer stjärnornas mängd,  han nämner dem alla vid namn.
Nagy a mi Urunk és igen hatalmas, s bölcseségének nincsen határa.
 Vår Herre är stor och väldig i kraft,  hans förstånd har ingen gräns.
Megtartja az Úr a nyomorultakat; a gonoszokat földig megalázza.
 HERREN uppehåller de ödmjuka,  men de ogudaktiga slår han till jorden.
Énekeljetek az Úrnak hálaadással, pengessetek hárfát a mi Istenünknek!
 Höjen sång till HERREN med tacksägelse,  lovsjungen vår Gud till harpa,
A ki beborítja az eget felhővel, esőt készít a föld számára, *és* füvet sarjaszt a hegyeken;
 honom som betäcker himmelen med moln,  honom som bereder regn åt jorden,  honom som låter gräs skjuta upp på bergen,
A ki megadja táplálékát a baromnak, a holló-fiaknak, a melyek kárognak.
 honom som giver föda åt djuren,  åt korpens ungar som ropa.
Nem paripák erejében telik kedve, nem is a férfi lábszáraiban gyönyörködik;
 Han har icke sin lust i hästens styrka,  hans behag står ej till mannens snabbhet.
Az őt félőkben gyönyörködik az Úr, a kik kegyelmében reménykednek.
 HERRENS behag står till dem som frukta honom,  till dem som hoppas på hans nåd.
Dicsőitsd Jeruzsálem az Urat! Dicsérd, oh Sion, a te Istenedet!
 Jerusalem, prisa HERREN;  Sion, lova din Gud.
Mert erősekké teszi kapuid zárait, *s* megáldja benned a te fiaidat.
 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta;  han har välsignat dina barn i dig.
Békességet ád határaidnak, megelégít téged a legjobb búzával.
 Han skaffar dina gränser frid,  han mättar dig med bästa vete.
Leküldi parancsolatát a földre, nagy hirtelen lefut az ő rendelete!
 Han låter sitt tal gå ut till jorden,  hans ord löper åstad med hast.
Olyan havat ád, mint a gyapjú, *és* szórja a deret, mint a port.
 Han låter snö falla såsom ull,  rimfrost strör han ut såsom aska.
Darabokban szórja le jegét: ki állhatna meg az ő fagya előtt?
 Han kastar sitt hagel såsom smulor;  vem kan bestå för hans frost?
Kibocsátja szavát s szétolvasztja őket; megindítja szelét s vizek folydogálnak.
 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna;  sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.
Közli igéit Jákóbbal, törvényeit s végzéseit Izráellel.
 Han har förkunnat för Jakob sitt ord,  för Israel sina stadgar och rätter.
Nem tesz így egyetlen néppel sem; végzéseit sem tudatja velök. Dicsérjétek az Urat!
 Så har han icke gjort för något hednafolk;  och hans rätter, dem känna de icke.  Halleluja!